Bokal
Jag lär mig hela tiden. Inom området kreativt bostadsletande har jag just lärt mig ett nytt ord. BOKAL.
Det är termen för en bostad kombinerat med lokal för en verksamhet. Det kan vara kontor, ateljé, liten verkstad eller liknande. Det var tidigare en naturlig form att vissa näringsidkare också bodde intill sin näring. Det har dock varit trassligt med hur lokaliteterna ska bedömas skattemässigt.
Nu är företeelsen på väg tillbaka. Det finns vissa, om än svaga, politiska strömningar som vill gynna skapandet av bokaler.
- Toppen, tänker jag. Det skulle passa mig.
Egentligen har jag väldigt länge bott i bokal. Det gjorde jag i de olika husen i Härnösand och det har jag gjort hela tiden i Göteborg, även om jag också haft tillgång till kontorslokal på stan. Flera av mina vänner har bott i sin verksamhet. De har varit konsthantverkare, konstnärer, konsulter etc. Så värst nytt är alltså inte företeelsen. Men ordet är nytt för mig.
- Bokal.
Samoj
I tre dagar har jag rått bot på barnbarnsabstinensen genom att vara samoj (=farmor) i Karlstad. Värmeböljan har varit som den varit på sistone, närvarande och intensiv. Vi har badat. Och då menar jag verkligen badat. Och cyklat.
Vi var först på stranden kl 9 på morgonen vid lilla sjöbadet för ett förmiddagsbad. Lunch hemma (eller på stranden), hem och sova middag, sen ut igen till badet i älven ända fram till middag. Gärna cykeltur både till och från älven och så en cykeltur i kvarteren före maten. Och gärna efter också. Tyra, barnbarnet, har en sån där trehjulig cykel med stång, så turerna kräver en vuxen assistent som motor. Hittar gör hon själv och hon har ett stort omland fullt med kompisar att ha koll på.
Hon vaknar pigg och glad på morgonen med hållningen att nu startar en ny härlig dag. Men det gäller att inte såsa med frukosten, som är en onödig syssla före badet.
Mitt barnbarn Tyra är ett utedjur, ett baddjur och en cykelentusiast. Grundtrygg och viljestark. Och så har hon en välvädrad, välbadad, nöjd och något utsjasad samoj.
Vi var först på stranden kl 9 på morgonen vid lilla sjöbadet för ett förmiddagsbad. Lunch hemma (eller på stranden), hem och sova middag, sen ut igen till badet i älven ända fram till middag. Gärna cykeltur både till och från älven och så en cykeltur i kvarteren före maten. Och gärna efter också. Tyra, barnbarnet, har en sån där trehjulig cykel med stång, så turerna kräver en vuxen assistent som motor. Hittar gör hon själv och hon har ett stort omland fullt med kompisar att ha koll på.
Hon vaknar pigg och glad på morgonen med hållningen att nu startar en ny härlig dag. Men det gäller att inte såsa med frukosten, som är en onödig syssla före badet.
Mitt barnbarn Tyra är ett utedjur, ett baddjur och en cykelentusiast. Grundtrygg och viljestark. Och så har hon en välvädrad, välbadad, nöjd och något utsjasad samoj.
Ja alltså, det kan se ut som att det var Tyra och jag som badade och cyklade och härjade på. O nej då, det var hela familjen som semestrade. Mamma, pappa och Tyra och jag hängde liksom med som en svans i deras höga och lugna semester tempo. Alltmedan Tyra gav uppmuntrande tillrop till sin samoj.
Lokaler!
En ny värld öppnade sig efter Ruths kommentar på tidigare blogg om att jag söker boende i Stockholm. Hon tipsade om den alltmer populära trenden att göra bostad av kontor.
Nu är jag registrerad i Objektvision.se och surfar runt. Hittar lokaler, som man skulle kunna bo i om man fick, tex på Kungsan, men priset är inte nämnt. Ibland hyr man lokalen och det kan kosta bortemot 20-30 000 kr i månaden och ibland köper man lokalen och då är oftast inte hyran nämnd. Ibland ser prisbilden intressant ut.
Jag hittade ett roligt objekt, en atelje/kontorslokal i Kmärkt hus Nytorget 13C på Söder. Till en kostnadsnivå som skulle vara intressant förutsatt att det inte tillkommer en massa kostnader. Med lite fantasi skulle det kunna vara fantastiskt, men som nog inte är det i alla fall. Förmodligen är bottenvåningen mörk, smal och kall och övervåningen ljus, fin men rätt smal och svårmöblerad. Troligen får man inte bo där, ta upp fönster i bottenvåningen och fixa ett pentry och dusch/tvättrum. Men läget är det inte nåt större fel på. Avskilt mitt i smeten. Det skulle inte vara fel att ha en egen liten "ateljé-villa" nära Vitabergsparken.
Nu är jag registrerad i Objektvision.se och surfar runt. Hittar lokaler, som man skulle kunna bo i om man fick, tex på Kungsan, men priset är inte nämnt. Ibland hyr man lokalen och det kan kosta bortemot 20-30 000 kr i månaden och ibland köper man lokalen och då är oftast inte hyran nämnd. Ibland ser prisbilden intressant ut.
Jag hittade ett roligt objekt, en atelje/kontorslokal i Kmärkt hus Nytorget 13C på Söder. Till en kostnadsnivå som skulle vara intressant förutsatt att det inte tillkommer en massa kostnader. Med lite fantasi skulle det kunna vara fantastiskt, men som nog inte är det i alla fall. Förmodligen är bottenvåningen mörk, smal och kall och övervåningen ljus, fin men rätt smal och svårmöblerad. Troligen får man inte bo där, ta upp fönster i bottenvåningen och fixa ett pentry och dusch/tvättrum. Men läget är det inte nåt större fel på. Avskilt mitt i smeten. Det skulle inte vara fel att ha en egen liten "ateljé-villa" nära Vitabergsparken.
Har just inga förhoppningar, men ja, jag har slängt iväg några frågor i alla fall. För man vet aldrig förrän hyresvärden gett sina svar.
Hurra. Tada!
- Åååå såååå skööönt. Äntligen. Så jag har väntat!
Idag kom den efterlängtade glasögonförsändelsen. Ja, i alla fall delar av den, alltså det ena paret, solglasögonen.
Kolla vilken snygging i blå glasögon! En nöjd en. Nästa par som kommer, mina inomhusglasögon, har knallröda bågar. Något att vänta på. Och Stockholm, passa dig.
Jag har gått som ett blindstyre sedan operationen den 3 juni. Visserligen lånat andras glasögon som gjort tillvaron mer uthärdlig. Men fortfarande sett som en kratta.
Nu har jag fått mina blå fotokromatiska solglasögon (de mörknar i solljus) och jag ser bara underbart bra både när och fjärran. Dessutom står bokstäver still, de har slutat dansa magdans, göra hoppsasteg och leka tittut. Det är ett antal år sedan jag såg så här bra. Säkert bortemot 5 år.
Vad ännu bättre är. Så här bra kommer jag att se resten av livet. Förutsatt att jag inte får någon ny ögonsjukdom. Vilket jag kanske har på ingående, men det är en helt annan sak och det bryr jag mig inte om just nu.
- Nu är det bara klang och jubel. Hurra. Tada!
Bente söker bostadsrätt i Stockholm
Nu har jag skyltat på Facebook vid två tillfällen att jag letar boende i Stockholm. Först visade jag på ett stort arkitektritat radhus tänkt för ouppnåeligt (?) kollektivboende. Igår visade jag på min lägenhet som möjligt bytesobjekt med en likvärdig i Stockholm.
Nu märker jag att detta är förvirrande för mina läsare och därför skriver jag en blogg rätt upp och ner om vad jag faktiskt söker.
- Alltså, det är inte så att jag farit med osanning, det är bara det att jag inte skyltat med mina förstahandsval. Här kommer beskrivningen av det jag verkligen vill.
Jag söker
- bostadsrätt, en tvåa eller trea med öppen planlösning
- i karaktärsfullt område med bra kommunikationer
- någorlunda centralt i Stockholm, gärna inom en cirkel som begränsas av av Hässelby, Vällingby, Solna, Norra Djurgården, Nacka, Saltsjö-Boo, Enskede, Årsta, Hägersten och Liljeholmen. Drömmen vore att kunna bo i t ex Hjorthagen, Örnsberg, Aspudden, Hässelby eller Nockeby.
- arkitekturhistoriskt intressant område och byggnad
- med låg månadsavgift, för att kunna sänka min bokostnad till under 5 000 kr/månaden
- till ett pris understigande 1,45 mille
- nu i höst nån gång, eller till våren
Det finns ett aber. Jag är sisådär en mille kort för att kunna välja och vraka. Min kommande pension är av blygsamt slag, så jag behöver vända på slantarna. Hoppas kunna jobba lite de närmsta åren för nöjes skull och för att få guldkant i tillvaron.
Det är nu kreativiteten sätter in. Lägenhetsbyte? Kollektivboende? Mycket mindre lägenhet, bara med en sovalkov? Utökat geografiskt sökområde?
Självklart umgås jag med andra boendealternativ. Kungsägen, Upplands Väsby, Märsta men också Västerås där jag har en son. Jag vet att jag kommer att kunna skaffa mig ett bra boende på ålderns höst. Det är bra en frågan om hur nära önskeprofilen jag kommer. Och så tänker jag på ordspråket Den som söker, hen finner. Å vet du, än så länge går jag med en känsla om att jag kommer att lyckas. Alltså att lyckas med det till synes omöjliga. Dvs att tro på ordspråket.
- Då vet du vad Bente söker... Jag kommer att vara hur tacksam som helst för hjälp på vägen.
- Men varför Stockholm?
- Så här tänker jag om det. Jag söker mig till en plats där jag har många släktingar och vänner och där det borde vara lätt att skapa ett nytt liv. Jag har två barnbarn i Stockholm och det är lätt att ta sig från Stockholm till övriga barn och barnbarn. Därför vill jag helst flytta till Stockholm.
I rörelse
Jag grubblar som bekant hur jag ska få till mitt framtida boende på bästa sätt inom ramen för de pengar jag tror mig kunna putta in. Nyss kom jag att tänka på lägenhetsbyte.
Ny finns en annons om lägenhetsbyte på Blocket, med den här bilden utlagd och hela annonsen kan du kolla här. Sprid den gärna till potentiellt intresserade.
Därmed är det än mer offentligt att jag är i rörelse.
Omprövningen
Häromdagen reste jag med min nyvunne vän Ethel till Nordiska Akvarellmuséet på Tjörn. Där visades Lars Lerins målningar, vår exempellöst skickliga akvarellmålare från Värmland. Jag såg färska målningar, stolar, böcker, dekadenta dystra stadsmiljöer mm som jag inte sett förr. Vädret var med oss och utflykten var magisk i all enkelhet. Och jag hänfördes av Lars Lerins skicklighet som akvarellmålare, men kanske inte hans deppiga syn på civilisationen.
Lars Lerin hade en hel vägg med stolar i väl valda ramar. En stol, två eller tre. För mig var de metaforer för människor, människors liv och sammanhang. Den här stolen är lite fin av sig och ramen gör verkligen anspråk på att vara uppburen och respekterad. Men både stol och ram flagnar. De orkar inte riktigt hålla garden uppe. Men på håll ser det imponerande ut.
Himla roligt tycker jag. Det finns verkligen människor som är lite fina av sig och för dem är det yttre av stor vikt. Ramen är ibland till och med viktigare än innehållet. Det gäller att hålla fasaden polerad. Jag fotade denna enda stol för att den talade särskilt till mig. På något vis påminner den om min egen familj, den jag växte upp i. Men den tolkningen ska jag inte fördjupa mig i här. Så mycket kan jag i alla fall säga att jag tycker ramen är fantastiskt kul.Titta så den flagar och bitarna faller bort.
Det var ett äventyr att gå och titta på de olika stolarna (människorna), patinan (levnadsödena) och ramarna (sammanhangen, livsbetingelserna).
En kommentar
En liten händelse, en kommentar från Ethel gav mig en del att tänka på av mer terapeutiskt slag. Kommentaren ledde mig till att delvis ompröva mitt äktenskap, som avslutades 1988.
Det ska då noteras att jag har tuggat detta äktenskap framlänges och baklänges i hur många terapisejourer och vänsamtal som helst. Jag känner mig verkligen klar med relationen och den tar över huvud taget ingen sugande energi längre. Sedan länge. Jag tänker snarare att det var rätt trevligt, så länge det varade och jag/vi fick den största av gåvor, 3 underbara barn som nu är vuxna och som börjat få egna barn.
Men vad sa Ethel, som gav mig dessa omprövande tankar?
Jo, hon bad att få gå tillsammans med mig och höra mina kommentarer till bilderna, för hon tyckte jag ser mer än vad hon gör. - Det ger mer att gå tillsammans med dig, menade hon. Ovanstående filosoferande om stolarna är måhända exempel på sådant hon ville ta del av.
Kommentaren gav mig inspiration och ett minne från förr. Det kändes kul att mitt ”seende” blev efterfrågat och bekräftat. Minnet är som följer. För bra många år sedan frågade något av mina barn, minns inte vem, så här: Varför har du aldrig pratat med oss om ditt arkitekturintresse under vår uppväxt? Och det är nog sant, jag har inte ordat särskilt mycket om det.
Omprövningen
I alla relationer utvecklas en maktordning och en beroenderelation. Jag ansågs vara dominerande med mina intressen. Nu tänker jag: - Men vänta nu, hallå. Under alla år underordnade jag mig så till den grad att mina barn inte anser sig ha fått en fläkt av ett av mina intresseområden. Nu omprövar jag min egen och exets syn på maktordningen i vår dåvarande familj. Jag var långt ifrån så dominant som vi tyckte då. Det var t ex inte tal om att vilja följa med i mitt seende, att det skulle vara givande på något sätt. Nej det var förpassat till ett icke-fält av kvalificerat ointresse. Det liksom existerade inte och kom därför inte att räknas in i maktordningen heller.
Såklart det känns kul när nu någon kommer och frågar efter ett slumrande intressefält.
Tågen letter
Idag genomfördes synundersökningen för att jag ska få nya glasögon och ett klarsynt liv. Starroperationen gjorde att jag nu ser ca 4 dioptrier bättre än tidigare, och nu behöver jag glas på -2,75 och viss korrigering för astigmatism för att få fullgod syn.
Jag råkade komma stressigt inflåsande en timme för tidigt och ägnade mig åt att i god tid välja glasögon. Noteringarna om vilka bågar jag valde i februari, då det hela med mina ögon rullades upp, fanns inte kvar längre, sade dom.
Jag valde och valde och valde. Till slut bestämde jag att jag ska köpa två par, ett par progressiva glasögon och ett par progressiva fotokromatiska glasögon. Med det menas vanliga glasögon som blir solglasögon vid ljusbestrålning. De mörknar alltså med ljuset. Jag har haft såna förr och det är rätt behändigt.
Efter genomförd bolagsförsäljning med en dagsfärsk hög med pengar på kontot kände mig liksom lite rik och tyckte jag att va fan, jag unnar mig att ha två par riktigt bra glasögon.
Ärtiga skulle de vara. Jag provade och provade. Bågarna låg i drivor framför mig. Jodå, de var väl bra, men…
Jag hade smakråd, Ullis och Cici, med mig i februari då jag provade ut ett par knallröda modernt runda i formen och ett par klarblå fyrkantiga. Nu fick jag inte till det riktigt, inte så det sa klick. Men till slut valde jag mellan tre bågar, där ett par skulle uteslutas.
Så var det dags för undersökningen och den gick ju snabbt och smärtfritt. Och se, optikern hade notering om vilka glasögon jag valde då. De var undanlagda i ett skåp och fanns kvar. Nu fick de komma med i den slutliga valprocessen, och ja, det var liksom klart. De undanlagda bågarna vann mitt gillande även nu. Och därmed blev jag nöjd med den där klick-känslan.
Smolk i bägaren var att priset nu var det ordinarie, inte som öppningserbjudandet från februari. Det blev ca 2 000 kr dyrare nu. Men va fan. Jag e ju rik.
Ett annat smolk är att glasögonen inte blir klara förrän om tre veckor. Jag som trodde jag skulle få glasögonen i slutet av veckan. Så lite besviken är jag allt. Men mest av allt är jag nöjd med att jag fick de bågar jag ville ha och att jag kommer att få 100% fullgod syn om ett tag. Inte illa jämfört med den ledsyn på 10% jag gått med sedan operationen. Inte undra på att jag känt mig som ett blindstyre.
- När allt kommer omkring kan man säga att dimman lättar. Eller som det heter på danska, Tågen letter.
- Carl Nielsen har i ett musikaliskt verk Til Moderen komponerat ett underbart flöjtstycke, som heter Tågen letter, här i ett klipp på Youtube.
- Intresserad, nån?
När man surfar runt efter lämpliga boenden så stöter man på ett och annat. Det här parhuset, t ex.
Här skulle jag vilja bo tillsammans med några trevliga gelikar.
Huset på Postvägen 7B i Bromma Kyrka, Stockholm är ritat av den ganska nyligen avlidne arkitekten Carl Nyrén och för tillfället till salu. Calle var en av de tongivande svenska arkitekterna under lång tid och en ljusföringens mästare.
Jag kan bidra med knappt 1,5 mille. Medfinansiering behövs således med sisådär 4-5-6 mille, lite beroende på hur budgivningen går.
Alternativt kan jag bidra med att vara kulturintresserad hyresgäst i nåt sorts ollo-kollo. Ett fantastiskt erbjudande, om jag får säga det själv! Jag varken röker eller super så det stör.
- Intresserad nån? Gärna med särskilt intresse för trädgård, då det tycks mig vara tomtens utvecklingsområde.
- Fniss.
Så himla billigt!
Igår fick jag en faktura från VGR, Västragötalandsregionen. Den var på 200 kr.
Vid närmare betraktande visade det sig att det var fakturan för min ögonoperation.
Det kostade alltså 200 kr att vistas på sjukhuset i 3 dagar, bli ögonopererad under sövning, försedd med kost, logi och sjukhuskläder och allmänt mycket väl mottagen.
- Det är inte klokt egentligen. Så himla billigt! Tack välfärden, den som faktiskt redan finns.
Jaaaa! Hurraaa!
Stort grattis älskade (dotter) Tuva!
Igår fick hon besked om att hon är antagen till fysioterapeututbildningen vid Karlolinska Institutet i Huddinge. Om några år blir hon alltså sjukgymnast vid det utbildningsinstitut som var hennes förstahandsval.
Det är alldeles särskilt roligt med tanke på att hon inte trodde hon skulle komma in över huvud taget och absolut inte i Stockholm.
Nu är vi glada.
- Jaaa! Hurraaaa!
Tänk om...
Det känns som jag har några riktigt tunga tegelstenar att få på plats i byggandet av mitt framtida liv.
- Försäljningen av bolaget var en av dem. Den är avklarad. Check.
- Återstår försäljningen av min göteborgslägenhet. Den är stillsamt påbörjad genom val av mäklare. Och det ska väl inte vara något större problem att sälja den. Kanske till och med till god förtjänst.
- Det stora biten är att finna ett fullgott och prisvärt boendealternativ i Stockholm.
Jag ägnar ohemult mycket tid till att surfa runt och kolla boenden. På Hemnet, Blocket och numera också Hittahem. Och jag får inte riktigt till det. Det senaste tankehugskottet är som följer.
- Tänk om man kunde bilda ett mindre ollo-kollo. Eller om man åtminstone var två - tre personer att dela på kostnaden. Då skulle det möjliga utbudet vidgas betydligt.
Jag inser ju att det inte bara är att flytta ihop med nån vän, eller till och med obekant, utan vidare. Det blir ju lite knepigt om den ena blir sjuk, flyttar eller dör.
Jag inser också att om jag ska få till det som jag vill, dvs bra hyfsat Stockholms-centralt boende, så behöver jag vara kreativ utöver det vanliga. Skickar därför ut en vädjan till kosmos om att bidra med kreativa lösningar.
- Tänk om det finns en ensamstående person, en kulturarbetare eller så, i en stooor lägenhet, låt säga på Söder och som skulle må bra av trevliga kultiverade hyresgäster, alltså spna som jag?
- Tänk om det finns någon som skulle våga köpa en lägenhet tillsammans med mig för gemensamt boende utan äktenskapliga förpliktelser? En sån som uppskattar besök av mina vilda barnbarn.
- Tänk om det finns likasinnade i liknande båt som jag?
- Tänk om det finns lösningar som jag inte ens kunnat föreställa mig möjliga eller tänkbara?
- Tänk om det skulle gå att få bo toppenbra till en kostnad av max 5 000 i månaden, all inclusive och som kanske inte ens slukar allt sparkapital, dvs det jag räknar som handpenning idag. Skulle det vara möjligt, tro?
- Tänk om...
Tilltänkt familjemedlem
- Får jag lov att presentera Winky, född 10 juni 2014. Hon blir det senaste familjetillskottet.
Max och Mimmi i Västerås skall hämta henne efter Medeltidsveckan i Visby. Winky bor tills vidare hos sin mamma, en dansk-svensk gårdshund, och sina syskon på en kennel i Helsingborg.
Till Västerås är hon gruvligt efterlängtad.
Bolagslös
Idag har det då skett. I juridisk mening är jag idag bolagslös.
Det har jag manifesterat genom att klippa sönder mitt Visa Business Card, som jag förnyade före semestern och som inte ens tagits i bruk.
- Jag önskar dig all välgång med din nya ägare. Hen kommer att ta hand om dig så att du känner dig både välkommen, bekräftad och nyttig. Du kommer att döpas om för att passa in i din nya familj. Ja, för du kommer att ingå i en hel liten företagsfamilj där ditt nya liv redan har en mening. Inget av detta kunde jag erbjuda dig. Med saknad släpper jag iväg dig till ett bättre liv och med nöjdhet konstaterar jag att jag personligen blev rikare på kuppen. Pengarna kommer väl till pass nu när jag siktar på en bostad i huvudstadstrakter.
Jag tycker att det är en bra liknelse. Det känns lite som att släppa iväg ett barn som nu klarar sig bättre själv på egen hand. Det är både sorgligt och glädjande. Samtidigt. Och som förälder står man där, lite handfallen, och undrar – Hur blir det nu?
- Ungefär så är det för mig att bli bolagslös.
Jag undrar vem jag nu är
Det fortsätter att gå undan.
Jag har tagit mig hem till ett överhettat Göteborg och fixat med bolagsförsäljningen.
Rent praktiskt är det inget märkvärdigt. Jag plockar fram diverse uppgifter som finns tillgängliga på mitt eget konto i Handelsbanken eller i det bokföringsmaterial som min revisor levererat. Köparen och jag har kommit så långt att vi båda skrivit på ett aktieöverlåtelseavtal, som vi båda är nöjda med. I morgon träder det i kraft och då är jag bolagslös.
Det är vid dessa ord som psyket börjar härja med mig. Det tar sig existentiella proportioner.
- Inget bolag längre? Jag som haft bolag i 30 år!! Vem är jag nu?
- Är jag nåt, över huvud taget?
Om bolagsabstinensen blir för stor kan jag alltid starta ett nytt bolag, en enskild firma eller så. Men tills vidare tänkte jag gå omkring med den här nakna känslan som uppstod av det faktum att jag inte är aktiebolagsägare till mitt eget AB längre.
- Utdelningen? Ja, den blev i alla fall större än det kapital jag stoppade in. Men det tar känslorna ingen hänsyn till. De bara undrar vem jag nu är.
Jag har tagit mig hem till ett överhettat Göteborg och fixat med bolagsförsäljningen.
Rent praktiskt är det inget märkvärdigt. Jag plockar fram diverse uppgifter som finns tillgängliga på mitt eget konto i Handelsbanken eller i det bokföringsmaterial som min revisor levererat. Köparen och jag har kommit så långt att vi båda skrivit på ett aktieöverlåtelseavtal, som vi båda är nöjda med. I morgon träder det i kraft och då är jag bolagslös.
Det är vid dessa ord som psyket börjar härja med mig. Det tar sig existentiella proportioner.
- Inget bolag längre? Jag som haft bolag i 30 år!! Vem är jag nu?
- Är jag nåt, över huvud taget?
Om bolagsabstinensen blir för stor kan jag alltid starta ett nytt bolag, en enskild firma eller så. Men tills vidare tänkte jag gå omkring med den här nakna känslan som uppstod av det faktum att jag inte är aktiebolagsägare till mitt eget AB längre.
- Utdelningen? Ja, den blev i alla fall större än det kapital jag stoppade in. Men det tar känslorna ingen hänsyn till. De bara undrar vem jag nu är.
Med nya glasögon
Oj vad det händer mycket i tillvaron, där det inte händer så mycket.
1.
1.
Jag semestrar genom att träffa mina nära anhöriga, en efter en, och kombinerar det med rekande av lämpliga boenden. Jag kollar hemnet och blocket bostad flera gånger om dan och jag reser runt och känner in.
I Stockholm har jag spanat in
Upplands-Bro och Kungsängen.
Gustavsberg med Nacka – Orminge – Saltsjö Boo
Skogshöjd – Farsta Strand – Farsta
Tyresö.
Återstår bl a Märsta och Upplands Väsby.
Har lärt att
I Stockholm har jag spanat in
Upplands-Bro och Kungsängen.
Gustavsberg med Nacka – Orminge – Saltsjö Boo
Skogshöjd – Farsta Strand – Farsta
Tyresö.
Återstår bl a Märsta och Upplands Väsby.
Har lärt att
- Ettor kan gå till samma pris som tvåor och treor för att det är större efterfrågan på ettor. Ettornas pris höjs därför mer än tvåornas och treornas om man jämför med utgångspriset.
- När det är dags att köpa ska jag gå runt till mäklarna och snacka med dem. De får in objekt som kan gå direkt utan att hamna på hemnet. Då gäller det att vara den som är där när det sker.
- Jag borde kunna hitta nåt bra till mig i förorterna och om jag har riktig tur kan jag hitta nåt i Nockeby-Bromma-Hässelby. Jag märker att mitt hjärta klappar extra över objekt just där. Tänk om jag kan hitta en nedgången lägenhet och därmed prisvärd lägenhet som jag ”själv” fixar med den så som jag vill ha den. Det skulle jag gilla.
I Stockholm har jag naturligtvis också umgåtts med tvillingfamiljen, bl a under midsommar då vi tältade hos Leos anhöriga i Roslagen. Tjejerna är himla goa, babbliga och fysiska. Bl a tränar de på att nyansera sitt språk. Istället för att säga ja, så varierar de sig: självklart, gärna, hemskt gärna, absolut och liknande. Himla gulligt alldenstund det uttalas på barnspråk.
I Karlstad spanar jag inte lägenheter för egen del, men vet att jag kan hitta jättebra centralt och vackert boende till en ekonomi jag klarar av. Jag har njutit av barnbarnet Tyra som är så himla tillgiven och go och som stundtals låter mig ta hand om henne på egen hand.
Västerås kollar jag just nu. Igår blev jag alldeles betagen i Krumeluren, som ligger granne med Max-lägenheten. Det skulle vara ett drömalternativ, särskilt om en viss anhörigfamilj flyttar till Västerås för en tid.
Max och Mimmi är upptagna av att vara blivande hundägare till en Dansk-svensk gårdshund, som de ska träna på kantarelljakt.
2.
Jag håller på att sälja Perspektiv AB och har en intresserad köpare. Vidare tänker jag aktivera en enskild firma först när ”det behövs”. Jag finner mig administrera en del inför försäljningen mitt uppe i semestern. Uppsägning av redovisningsfirma, försäkringar etc. Och vad ska jag göra av hemsidan? Alltså domännamnet perspektiv.se. Behålla – och varför då – eller sälja – till vem då? Ska mitt framtida enskilda företag fortsättningsvis heta Perspektiv eller bara Bentes firma, eller nåt ditåt?
Just nu lutar jag åt att för alltid säga farväl till Perspektiv, både som företagsform, affärsidé och hemsidesadress. I mitt nya liv tänker jag mig mindre av det konsultande jag sysslat med under alla år och mer av experimentellt ritande och skrivande. Jag har fått tips om wordpress.com som erbjuder en kombinationstjänst där jag för en billig penning kan ha viss hemsidesinformation och en blogg. Då menar jag den här bloggen.
Just nu lutar jag åt att för alltid säga farväl till Perspektiv, både som företagsform, affärsidé och hemsidesadress. I mitt nya liv tänker jag mig mindre av det konsultande jag sysslat med under alla år och mer av experimentellt ritande och skrivande. Jag har fått tips om wordpress.com som erbjuder en kombinationstjänst där jag för en billig penning kan ha viss hemsidesinformation och en blogg. Då menar jag den här bloggen.
Mitt intellekt inser att det här är toppen, men känslorna behöver tid på sig. Det är faktiskt så att 30 års företagarliv med Perspektiv är på väg att gå i graven. Jag startade Perspektiv på hösten 1984 på hösten och nu i höst 30 år senare säljer jag bolaget i andra händer.
3.
Jag reser omkring i tillvaron med dimsyn efter starroperationen den 3 juni. Inser hur handikappande det är att inte kunna läsa skyltar. Jag har missat två olika tåg pga denna dimsyn. Hur gör analfabeter eller synsvaga för att kunna orientera sig i tillvaron? Det är ju så himla mycket som bygger på att du kan läsa skyltar.
Hittade ett par gamla glasögon från 80-talet som funkade någotsånär. Men de har jag lyckats sitta sönder. Nu har svärdottern försett mig med hennes glasögon från gymnasietiden och de är till stor hjälp.
Om en dryg vecka kan jag skaffa mig nya egna färskt utprovade glasögon. Det känns närmast symboliskt. Då kommer jag att se på min framtid med ”nya glasögon” dvs som en deltidsföretagare, författare, stockholmare (eller vad det nu blir) och aktiv pensionär.
Det är som att många pusselbitar faller på plats och att det bara rasslar till och att jag inte riktigt hänger med i svängarna.
Jag skapar mig ett nytt liv - med nya glasögon på vad jag ska göra och var jag ska leva. Det är just nu både sorgligt och väldigt spännande och roligt.
