IT-tanten 22 Back on track
Vardagen har börjat. Jag varvar assistentjobb med resor till barnfamiljerna i Västerås och Karlstad och scribus-knyppel.
Bollen att jobba med boken i Scribus har jag lämnat över till kollegan och hon har tagit vidvid. Jag är mycket nöjd med det. Detaljpetet med texterna hänger inte bara på mig att fixa med.
Under stillsamma stunder har jag börjat föra över vår mentorskapsbok till Scribus. Har gjort en hel del, men det återstår också minst en arbetsvecka. Bra knyppeljobb som inte kräver så mycket mer än koncentrerad tid.
Häromdagen fick jag tillbaka bollen från kollegan och nu är mitt jobb att revidera och göra en del nya bilder och finputsa i layouten. Så sent som igår kväll jobbade jag med boken. Då såg allt bara bra ut.
Idag fortsatte jag efter att ha städat lite bland mapparna och lagt scribus-originalen överst i listan genom att döpa om den till A Original Scribus och B Original Indesign. Ordning och reda ska det vara. Från och med nu är Scribus det vi faktiskt jobbar i och bör därför ligga överst.
Kavlade upp ärmarna och började jobba. Fixade några bakgrundsfärger och la till en bild som försvunnit. Bläddrade vidare. – Men vad i!!! Ännu en bild borta. Och ännu en! Det visade sig att filen var helt utan bilder, kvar fanns bara ett kryss med bildens beteckning, typ md32-1, vilket betyder KIM-modellen sid 32 bild nr 1 på den sidan. Kollade med växande förfäran andra filer och det var likadant där. Inte en enda bild på plats.
Nu stod jag, som så många gånger förr, på hysterins kant och valde att koka en kopp kaffe. Det gav mig lite betänketid. Igår var allt som det skulle. Men inte idag. Vad har jag gjort egentligen under den här tiden? För rimligen är det jag som... Gjorde jag inte lite städning bland mapparna? Jag döpte tex om mappen där originalen ligger.
Så provade jag med att döpa tillbaka mapparna. Och se, nu kom bilderna åter!
Ringde Leo för att få hjälp att förstå. Han pekade på att det verkar som om bilderna är länkade men inte inbäddade i dokumentet. Så är det nog. Det gav upphov till en följdfråga. Hur blir det när jag ska ge tryckeriet originalen. Försvinner alla bilderna då?
Nu har jag tänkt vidare. Tryckeriet får ju pdf-er och där ligger bilderna som de ska. Sist vi tryckte så fick tryckeriet en mapp med pdf-er och en annan mapp med bilderna också och varför vet jag egentligen inte. Men så kan vi absolut göra nu också.
Jag har valt att sitta still i båten, men inser att filerna ligger där de ligger och gunåde den som ändrar nånting på det. Och mentorskapsboken, som jag börjat jobba med, den ska läggas över på vår gemensamma dropbox för att vi båda ska kunna jobba med en eventuell revidering.
Därmed kan jag också säga att jag är back on track. Jag stöter på patrull och löser problemen allteftersom. Med den äran.
Bollen att jobba med boken i Scribus har jag lämnat över till kollegan och hon har tagit vidvid. Jag är mycket nöjd med det. Detaljpetet med texterna hänger inte bara på mig att fixa med.
Under stillsamma stunder har jag börjat föra över vår mentorskapsbok till Scribus. Har gjort en hel del, men det återstår också minst en arbetsvecka. Bra knyppeljobb som inte kräver så mycket mer än koncentrerad tid.
Häromdagen fick jag tillbaka bollen från kollegan och nu är mitt jobb att revidera och göra en del nya bilder och finputsa i layouten. Så sent som igår kväll jobbade jag med boken. Då såg allt bara bra ut.
Idag fortsatte jag efter att ha städat lite bland mapparna och lagt scribus-originalen överst i listan genom att döpa om den till A Original Scribus och B Original Indesign. Ordning och reda ska det vara. Från och med nu är Scribus det vi faktiskt jobbar i och bör därför ligga överst.
Kavlade upp ärmarna och började jobba. Fixade några bakgrundsfärger och la till en bild som försvunnit. Bläddrade vidare. – Men vad i!!! Ännu en bild borta. Och ännu en! Det visade sig att filen var helt utan bilder, kvar fanns bara ett kryss med bildens beteckning, typ md32-1, vilket betyder KIM-modellen sid 32 bild nr 1 på den sidan. Kollade med växande förfäran andra filer och det var likadant där. Inte en enda bild på plats.
Nu stod jag, som så många gånger förr, på hysterins kant och valde att koka en kopp kaffe. Det gav mig lite betänketid. Igår var allt som det skulle. Men inte idag. Vad har jag gjort egentligen under den här tiden? För rimligen är det jag som... Gjorde jag inte lite städning bland mapparna? Jag döpte tex om mappen där originalen ligger.
Så provade jag med att döpa tillbaka mapparna. Och se, nu kom bilderna åter!
Ringde Leo för att få hjälp att förstå. Han pekade på att det verkar som om bilderna är länkade men inte inbäddade i dokumentet. Så är det nog. Det gav upphov till en följdfråga. Hur blir det när jag ska ge tryckeriet originalen. Försvinner alla bilderna då?
Nu har jag tänkt vidare. Tryckeriet får ju pdf-er och där ligger bilderna som de ska. Sist vi tryckte så fick tryckeriet en mapp med pdf-er och en annan mapp med bilderna också och varför vet jag egentligen inte. Men så kan vi absolut göra nu också.
Jag har valt att sitta still i båten, men inser att filerna ligger där de ligger och gunåde den som ändrar nånting på det. Och mentorskapsboken, som jag börjat jobba med, den ska läggas över på vår gemensamma dropbox för att vi båda ska kunna jobba med en eventuell revidering.
Därmed kan jag också säga att jag är back on track. Jag stöter på patrull och löser problemen allteftersom. Med den äran.
IT-tanten 21 Nöjd, med tomhetskänsla
Jag har kommit i mål med Scribusprojektet.
Mellandagarna satt jag vid, nyårsafton satt jag vid, nyårsdagen satt jag vid – utom på kvällen då det var födelsedagsfest för Leo, annandag nyår satt jag vid trots att det var min födelsedag, på kvällen var jag hos barnbarnen så föräldrarna skulle kunna klättra och när de små liven lagt sig satt jag också vid.
Jag har väl aldrig varit så uppvaktad som just nu när jag bestämde att ställa in födelsedagen. Det ringde stup i ett, det ena trevliga samtalet efter det andra.
I går satt jag också vid. Strax efter midnatt i natt kom jag i mål. Alltså mål, så till vida att nu är baxandet av de många sidorna i boken klart och vi kan fortsätta jobba i Scribus, på var vårt håll. Gro behöver introduceras först.
Det känns nästan lite tomt. Men jag har kvar att fixa med bokomslag som ska baxas över till Scribus och i viss mån kreeras. Jag har en hel del illustrationer som ska revideras, men det hade jag även innan det här programbytet, så det är vanligt bokarbete som ska till för att boken ska bli tryckklar. Får jag abstinens så har jag ju en mentorskapsbok att ta itu med. Den ska också baxas till Sribus.
Vad gäller mina IT-projekt, så är det här med Scribus ett sidospår som jag bara råkade stöta på för inte så länge sedan. Framöver har jag att ta itu med hemsidan i Drupal 8 och bokföringen i GNU cash. Bokföringen får komma före av skäl som har med årsskiftet att göra.
Alltså, nu kan jag Scribus. Rätt så bra, faktiskt. Programmet har både fördelar och nackdelar jämfört med Indesign. Fördelarna överväger, särskilt om jag väger in att Scribus är den långsiktigt hållbara lösningen för mig och oss.
Jag är riktigt nöjd nu. Ler åt de tutorialfilmer jag sett. De handlar om att göra en liten 3-spaltig dubbelsidig folder. Det är blaha blaha för mig. Som förstlingsprojekt tog jag en bok som läses från 2 håll, har drygt 200 sidor, bortemot 200 illustrationer och varierad layout. Vill få nöjdheten på pränt, då jag vet att den är färskvara och snart utbytt mot andra känslor.
Det gick, hörni, det gick. Jag är nöjd. Med viss tomhetskänsla.
IT-tanten 20 Låtsaslek och snålskjuts
Igår var det nyårsafton och jag satt här hemma och blippade vid min dator med TVn på. Vilket bra jobb hon gjorde, Malena Ernman. För första gången hörde jag texten på nyårsdikten Ring klocka ring.
Som den nörd jag emellanåt är valde jag helt frivilligt att låta tiden kliva över nyårströskeln utan min aktiva medverkan. Däremot roade jag mig med en liten lek. Vid tolvslaget, då jubelyran tilltog, låtsades jag att det var folkets jubel över att Scribusprojektet verkar funka. Jag skålade i, inte bara en utan två alkoholfria öl, intagandes en mycket medioker fläskschnitsel från Findus. Och jag njöt till och med av att ha sluppit allt ståhej med matlagning. Bara simpelt jobbgnet utan störande inslag, hela dagen. Mycket lyxigt.
I sammanhang där förändringar ska genomföras i organisationer har jag ofta pläderat värdet av att informera även om inget nytt tillkommit. Ingen ny information är också information.
Ungefär så är det nu. Mina senaste bloggar i serien IT-tanten har handlat om mitt Scribusprojekt. Nu har egentligen inget nytt att säga annat än att det tar sig.
Jag gnetar helt enkelt på med mitt baxande från layoutprogrammet Indesign till Scribus av vår Boken om KIM, en systemisk utvecklingsmodell för ledare, grupper och organisationer. Boken består av två halvor, en mer teoretisk del, KIM-modellen, på ca 100 rikt illustrerade sidor och en del som beskriver den praktiska tillämpningen, KIM-metoden. Jag är klar med baxandet av KIM-modellen och har gjort 45 av ca 110 lika rikt illustrerade sidor på KIM-metoden.
Jag kommer på fler och fler underlättande detaljer, t ex högerklickandet som gör att bilder och bilders anpassning till den yta jag tilldelat går betydligt snabbare nu.
Efter att ha passerat gott och väl 50 % av det totala baxandet börjar jag se horisonten och grunnar över hur vi, min kollega Gro och jag, ska kunna samsas om att arbeta i ett och samma dokument på var vårt håll. Det går naturligtvis, vi behöver bara skapa kommunikativa rutiner bara.
Ingen information är också information – det är en sanning som gäller i organisationer. Men den är väl måttligt tillämplig på en nördig bloggare med mycket liten läsekrets avhandlandes en projekt som just ingen bryr sig om mer än jag själv. Därför piffar låtsasleken upp. För jublades, det gjorde det och jag var glad för det.
Livet är inte roligare än man gör sig och harmlös snålskjuts är väl OK?
