Är det så konstigt?

Idag är det onsdag och i morgon reser jag efter jobbet till Göteborg och det ska bli sååå skönt. Jag tycker tillvaron snurrar och undrar hur det kommer sig att jag inte hinner med mig, jag som har all tid i världen.

Jag har olika bilder om min tillvaro. De matchar inte precis med varandra.

Å ena sidan
Jag är en pensionär med stora frihetsgrader och med all tid i världen.

Å andra sidan
är det fullt upp. Sedan förra onsdagen, alltså på en vecka, har jag
  • packat för olika resor och lämnat ena packningen (bröllopspackningen) till Tuva i Solna
  • bassängtränat med proffsledare (premiär) och herrejösses vad skönt det var
  • rest med tåg till Sundsvall
  • deltagit på möte om Sundsvallsregionens utveckling och eftersnackat på hotell Knaust
  • övernattat på Lilla Hotellet i Sundsvall
  • rest med tåg till Stockholm för att direkt slänga mig på tunnelbanan till Solna
  • packat ur delar av packningen (dator och manuskript) och packat bilen
  • hämtat de bröllopstaggade tvillingarna hos dagmamman och bilat till Västerås med Tuva bakom ratten (Leo åkte tåg)
  • landat hos en god och generös vän, Ingela och Hasse, som lät oss alla fem övernatta
  • intagit familjemiddag med de närmsta inom brudparets båda familjer på lokal
  • kvällssnackat med Ingela och Hasse och sovit gott hos dem på natten
  • bilat till friluftsmuseet, lunchat och kollat olika tuffa djur, som t ex get, gris, anka och häst
  • vidare till bröllopslokalen Tängsta gård, installation och uppstassning
  • medverkat som brudgummens mor vid bröllopet till långt in på natten
  • njutit av sonens lycka och medlidsamt frustrerats av småbarnsföräldrarnas stress över en mångtimslång middag. De små barnen kröp ur sitt eget skinn innan ens förrätten var uppäten
  • övernattat och frusit på uppblåsemadrass under en trapp i festlokalen
  • brunschat och röjt efter festen
  • bilat till Västerås och hängt med brudparet i deras hem ett tag
  • tågat till Stockholm, hemma på senkvällen
  • promenerat längs Edsviken och lunchat hos mig med Leos syster Lova
  • besökt en uroterapeut, halleluja, hopp om hjälp
  • kollat soffor och andra inredningsdetaljer i centrala huvudstaden
  • hämtat prylar hos Tuva i Solna (dator och manuskript) och jublat över besöket hos U
  • gjort premiärbesök hos Seniortandvården i fasligt tjusiga lokaler
  • träffat Göteborgskompis Anita och sett feministisk konst, bl a på Konsthögskolan och Moderna Museet
  • sjungit av hjärtans lust i Kör för alla, det är repetitioner inför Dalhalla och en flash-mob-aktivitet som gäller
  • vaktat barn i Solna en stund så föräldrarna kunde få klättra på vägg, övernattat hos dem
  • sovit med ett benvärkande barnbarn vars hårtestar killade mig i ansiktet
  • bloggat om bröllopet
  • gjort lite ekonomiadministration
  • lite manuskriptarbete
  • packat väskor inför morgondagens arbete och Göteborgsresa
Är det då så konstigt
att jag tycker att det snurrar lite? Och att bilderna inte riktigt matchar varandra.

Om att gifta bort sin son

I flera dagar har jag kunnat berätta om helgens upplevelse då pappa Janne och jag gifte bort vår son. För det var nu i helgen som det skedde. Max och Mimmi blev make och maka, herr och fru Lundkvist.
 
Ja, jo, jag vet. Det är ett ålderdomligt uttryck som minner om andra tider och som kanske främst avsåg företeelsen att gifta bort sina döttrar. De som var omyndiga och som skulle överlämnas i en annan förmyndares händer.
 
Jag har inget med Max´ utomordentliga val av fru att göra och han har definitivt varit sin egen sedan många många år. Ja, han har nog varit det i hela sitt liv. Skulle han giftas bort mot sin vilja, tror jag vi föräldrar skulle fått det hett om öronen.
 
Men uttrycket sitter liksom bra i munnen. Jag menar inte det jag säger fast det känns så gott att säga det. Jag har gift bort han.
Inbjudan till bröllopet pryddes av den här teckningen av Elvira Fallsdalen. Notera lilla Winky mellan dem.
 
Det var ett gemytligt bröllop i en loge på Tängsta gård ca 4 mil väster om Västerås. Ett tag var det också ett spännande bröllop, för vigselförättaren dök inte upp. Han hade kört vilse. I den stunden, har det berättats mig, blev både brud och brudgum lugna och började fundera på plan B. En av deras vänner fick till och med frågan.
 
- Kan du improvisera och vara vår vigselförättare, om inte den vi anlitat dyker upp? Ja, jo, det kunde han, som den erfarne lajvare och improvisatör han är. Lajvare var för övrigt nästan alla bröllopsgästerna ur vänkretsen.
 
Men den egentliga vigselförättaren kom och brudparet kunde tåga upp för logens ramp och uppför en trapp följd av Max´ tre treåriga syskonbarn, dagen till ära som brudnäbbar med blommranka i håret och därefter alla vi andra. Akten var åt det traditionella hållet med litet tal, å så sa de ja, och sen sjöng en kompis så näsduken fick se dagens ljus och sen gick de ut och vi kastade ris. 
 
Fotande vid en lagårdsdörr
 
Brudens bror Henrik, brudgummen Max, bruden Mimmi, brudens far Jan och mor Birgitta Melkersson.
 
Festen
Det åts och dracks och dansades folkdans. Själva dansen föregicks av sedvanlig brudvals och en stunds förträfflig dansskola och innan dans och snack kom på gång på allvar. Nu kan jag dansa slängposka (light).
 
Tv. Ett svårfångat motiv, tre syskon Lundkvist (mina fina barn) Max, Ola och Tuva. Th. Honnörsbordet med brudpartet som får pratbesök av Ola, Cissi och Tyra
 
Dagen efter
Många av gästerna övernattade på logen, bl a jag själv. Jodå, lite kallt var det allt. Vi samlades för brunsch på söndan. Jag roade mig med att gå runt och fota då, bilderna säger lite om kalasets karaktär.
 
 
Många prylar att hålla rätt på för tvillingfamiljen.

Presentbordet. Eklekticistiskt (stilblandande) personligt mode.
 
Nöjda festprissar. Rustika ölöppnare.
 
Mycke disk. Vackra präntade rader. Många fina tal. Henrik och Tuva höll sina förstagångstal med den äran. Vuxenpoäng!
 
Janne (alltså pappa Max) höll tal som allitteration (stavrim) och drog ner brakande applåder.
 
Vilket härligt minne. Det är trevligt att gifta bort sin lycklige son. Tack Birgitta och Jan för allt vad ni stod för och tillförde. 
 
Själv är jag också lycklig över att både ha kunnat filma och lägga ut filmerna så att du kan få se både intåg och brudvals. Missade du dessa detaljer får du skrolla tillbaka och klicka på de markerade orden, och sim salabim!  De, ni!

Brev till min ryggsäck

Kära ryggsäck.

Jag har saknat dig ofantligt mycket och du är så hjärtinnerligen välkommen hem igen. Käraste vän, jag undrar vad du har varit med om egentligen? Det kan jag nog aldrig få veta eftersom du inte är särskilt talför, men nu berättar jag för dig hur tiden av åtskillnad varit för mig.

Du ska veta att jag är djupt olycklig över att jag i distraktion klev av 607-bussen då, torsdagen den 9 april, och bara tog resväskan i handen då jag klev av. Kvar på sätet var du, min vän. Vad jag minns så var vi ensamma på bussen då jag klev av vid hpl Danderyds sjukhus, bussens slutstation. Jag upptäckte fadäsen på en gång men lyckades inte hindra bussen från att bara glida iväg. Jag sprang efter och viftade men lyckades inte påkalla chaufförens uppmärksamhet.

Jag gick direkt till Tunnelbanans spärrvakt och rådgjorde med henne. Hon ringde ett samtal och jag fick intrycket att hon sände någon sorts signal in i ”systemet” att genast fånga in dig. Jag beskrev noga var i bussen du fanns och vilken buss vi färdades i när vi oavsiktligt och olyckligt skildes åt. Jag kunde ju ge mycket exakta uppgifter om både tid och plats bara några minuter efter att vår skilsmässa var ett faktum.

I början tänkte jag bara att du kommer tillbaka och att jag bara skulle parkera den oro för besvär som skulle uppkomma om du var borta för alltid. Med identifierad tidpunkt och buss vid slutstation, omedelbart anmäld, hur svårt kan det vara? Jag upptäckte också till min lättnad att jag hade både betalkort, mobil med tågbiljett och nycklar på mig, så jag kunde fortsätta min resa till Skåne över helgen. Där, i Skåne, gjorde jag med mina vänners hjälp en polisanmälan om ditt försvinnande – ryggsäck med glasögon, dator MacBookPro, laddare till mobil och dator, almanacka, ett etui fylld med illustrationspennor, två manuskriptbuntar med anteckningar på (som jag tänkte jobba med på tåget) och ytterligare några få saker av mindre värde.

När jag kom hem hade jag först en hel arbetsdag och därefter, på tisdagen 14 april, gick jag till SLs hittegods nära Centralen för att, som jag trodde, hämta dig. Men du fanns inte där. Inte fanns du på Polisens hittegods på Kungsholmen heller.

Det är nu det stegrat jobbiga började för mig.

De första dagarna var jag absolut cool. Du kommer tillbaka, det var min fasta övertygelse. Jag fick veta att det kan ta upp till 10 dagar för hittegods att komma till Hittegodscentralen.

Min vän i Skåne var engagerad och han snöade in på hur ohjälpsam SLs hittegods-hemsida var. Trots att de får in 10-20 ryggsäckar om dagen, så fanns inget jag kunde få nån vägledning av för att förstå om just min ryggsäck kommit in. Men det är klart, mängden ryggsäckar ingav hopp. Inte heller kunde jag beskriva just min ryggsäck med innehåll för att systemet skulle kunna säga Bingo.

Jag försatte mig i vänteläge, som den coola person jag bestämde mig för att vara, men ringde varje dag till Hittegodset och bad dem söka i sitt datasystem. Svart ryggsäck, dator MacBookPro, glasögon… sen ville de inte söka på några fler ord. Nej, ingen ryggsäck som kunde vara min hade kommit in. Så lät det. Varje dag.

Jag fick också veta att det kan ta upp till 10 arbetsdagar, helgdagarna ska inte räknas in. OK, hopp igen. Men i måndags den 20 april började jag misströsta. På allvar tänkte jag mig in i vad jag skulle göra om du, min kära ryggsäck, inte skulle komma tillbaka. Anmäla till försäkringsbolag, ovisst om jag kan få någon ekonomisk hjälp därifrån då förlusten var självförvållad, köpa ny dator och nya glasögon. Å jag som tänkte lägga en rejäl slant på ny skön och nätt bäddsoffa. Tanken på ytterligare en utgift i storleksordningen några 10-tusentals kronor började gnaga. För att inte tala om alla koder och konton jag har lagrade i datorn. Att rådda i det ville jag verkligen inte tänka på.
 
I det mer katastrofala tankespåret gjorde jag mig beredd på att manusbuntarna om ca 200 sidor med kollegans och mina gemensamma anteckningar om revideringar gått förlorade och så, inte minst, layoutprogrammet Indesign, som man inte längre kan köpa. Jag vågade inte riktigt tänka på hur tidsödande krångligt det skulle bli. Almanackans handskrivna notater var kanske mindre viktiga, då jag numera blivit alltmer datoriserad kalenderbitare.

Igår var en bra dag. Leo, Lova och jag inhandlade bröllopspresenter i Bromma köpcentrum. Till vilka, ja det är en helt annan historia. Men det var skönt att få det gjort och trevligt med sällskapet. Under lunchen ringde jag mitt dagliga samtal till Hittegodset.
 
Mannen jag pratade med var av annan kaliber än föregående. Först sa han att ryggsäcken borde ha kommit in vid det här laget. Och ja, jag hade ju själv börjat misströsta, så hans ord bara bekräftade det jag hade på känn. Sedan tog han emot min beskrivning av utseende och innehåll och så bad han mig hänga kvar i telefonen medan han gick och kollade. Så ambitiös var ingen av hans företrädare.
 
När han kom tillbaka bad han mig ännu en gång beskriva innehållet och även innehållet i manusanteckningarna och ja… vi insåg båda att han höll dig i sin hand. I den stunden påbörjades känslan av gråtmild lättnad och tacksamhet kombinerad med bubblande lycka. Faktiskt lite åt det existentiella hållet. Jag har verkligen saknat min dator, mina pennor och mina glasögon. De står mig helt enklet nära.

Efter lunchen begav jag mig direkt till Hittegodset och efter lite köande och påskrift av papper kunde du och jag äntligen återförenas och riktigt krama om varandra. Jag frågade hur länge du funnits hos dem och fick veta att du registrerats hittad 18 april, men att det inte betyder att du kommit in till Hittegodset då. Det kan ha skett senare.
 
Inhandlade också reselakan hos SidenSelma, något jag tänkt göra sååå länge. Känslan av bra dag höll i sig, en dag då jag liksom får till saker och ting. Fikade nära centralen innan jag begav mig till kören, därefter till Solna-familjen för lite kvällschatt. 
 
Du och jag var inte hemma förrän vid midnatt. Då gick jag igenom dig noga. Påsen med mobilladdare och hörsnäckor var öppen och tom. I övrigt verkar allt ha kommit tillbaka.

Jag vill att du ska veta att jag djupt beklagar min distraktion som orsakat att vi skildes åt och att jag gjort allt som står i min makt för att få dig tillbaka.
 
Du är registrerad som hittad så sent som 9 dagar efter att vi skildes åt trots min tidiga och exakta anmälan. Tömd på laddare och hörsnäcka men inget annat. Återkommen i min ägo först 12 dagar efter skilsmässan.
 
Vilka har hanterat dig, var och varför? Vad har du varit med om?
 
Käraste vän, det här var en prövning. Nu ska jag tänka ut sätt att resa så att detta inte ska upprepas, det lovar jag dig.

Betagen av Cykelservice.nu

Det var länge sedan jag var så entusiastisk över en företagsidé som nu.

Jonas från Cykelservice.nu kom nyss hem till mig med min cykel. Under betalningen hängde sig hans padda. Pinsamt tyckte han. Det gjorde att jag bjöd in honom i stugvärmen för att i lugn och ro tala paddan till rätta så att jag skulle kunna betala.

På det följde ett långt och trevligt samtal om deras verksamhet. De är ett gäng på ca 10 cykel-entusiastiska killar, de flesta från Hälsingland, men också några Stockholmare och en från Australien. De representerar Cykelkonsulterna, Cykelservice.nu och Mobil Cykelcervise. Namnen visar på deras olika verksamhetsgrenar och tillhör samma bolag.

Naturligtvis var det inte en tillfällighet att protokollet andades den stödjande och stolta hållning, som jag skrev om i förra bloggen. Det är meningen att jag som kund ska få veta vad de gjort och vad de tar betalt för och det är meningen att jag som kund ska stöttas i att själv vårda min cykel i den omfattning jag själv mäktar med och känna att jag kan få hjälp med det jag inte klarar själv. Det är öppna respektfulla kort som gäller.
 
De håller på att - med mitt språkbruk - kvalitetssäkra processen att reparera cyklar i verkstad och mobil verkstad och att konceptualisera företagsidén för att kunna växa till andra orter och de konsultar inom området cykling.
 
De provar sig fram för att nå kunder. Större företag bjuder in dem och låter sin personal boka cykelservice, de medverkar i events som har ett passande tema, de har funnits på pendeltågstationer i samband med något miljöpartievenemang, de låter folk som jobbar i Arenastaden (Solna) parkera sina cyklar i säkert förvar (cykelhotell) hos dem och de kan få sina cyklar servade medan de är på jobbet, etc. Han berättade om en lång rad kreativa aktiviteter de prövat för att nå kunder. Cykelbutiker börjar också anlita dem eftersom butikerna helst vill sälja nya cyklar och har verkstad mest som ett nödvändigt ont.
 
De har så smått börjat expandera. Till Göteborg och Malmö. I liten skala. Tänker sig en turné till mellanstora svenska städer.
 
Jag tror att de ligger absolut rätt i tiden. Cyklandet kommer att öka - av hälsoskäl och miljöskäl. Därmed kommer behovet av professionell och god cykelservice också att öka. De lägger sig i en nisch som gör både individnytta, samhällsnytta och miljö-nytta, med en hållning som andas respekt och samverkan. Det är nog därför jag är så betagen.

Facebook Mobil Cykelservice

Jag har av och till letat cykelreparatör i min närhet. Jag har ett trasigt däck och behöver ta mig gåendes till verkstad. Men det har varit svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta en verkstad inom promenadavstånd. Det irriterade mig. I tider av att vi alltmer uppmanas att cykla behöver både vägnät och kringservice vara utbyggd.

 

Igår satt jag åter och letade och timmarna swishade förbi. Hamnade än en gång i en återvändsgränd. Öppnade Facebook för att få tips av vänner och råkade hitta Mobil cykelservice som – förståeligt – vänder sig till företag med ett större antal kunder. Men jag ringde i alla fall upp med tanken på att kunna få tips. Vid det här laget var jag nämligen smått desperat. 

 

Jodå, det var en hjälpsam Anders i andra änden som först tänkte högt på vilka verkstäder han kände till. Alla var lite för långt bort för att vara i min smak. Men, visade det sig, han kunde hämta cykeln, låta laga den och lämna tillbaka den samma dag. Hämtningen kostar 250 kr och grundservicen kostar 450 kr + ev materialkostnad. Alltså, det är det värt.

 

I morse hämtades cykel och jag har redan fått besked på mail om att den är klar. På mail har jag dessutom fått ett serviceprotokoll med vad de kollat upp, åtgärdat och vem reparatören är. Alltså, läs och kolla hållningen i protokollet. De är både stödjande och yrkesstolta.

 

Protokoll

Tack för att du servat din cykel hos oss på Mobil Cykelservice!

I grunden är en säkerhetskontroll och justeringar utförd på din cykel och i mån av tid och i överenskommelse med dig är reparationer och byte av slitdetaljer utförda. Nedan beskrivs de åtgärder och moment som är utförda av våra engagerade mekaniker. Din feedback är viktig så tveka inte att höra av dig om du har ngr frågor, är väldigt nöjd med din upplevelse av vår tjänst eller är missnöjd av någon anledning. Du når oss via ett mail till [email protected] 


Rengöring och smörjning av din cykel

Mobil Cykelservice gör en enkel rengöring av din cykel med fuktig trasa och ett biologiskt nedbrytbart rengöringsmedel (Pedros Green Fizz eller diskmedel & vatten). Om vi ej utfört byte av din drivlina rengörs din kedja lätt med ett avfettningsmedel baserad på citrusolja (Pedros Pro J eller diskmedel & vatten). Kedja och övriga rörliga delar smörjs med en enkel cykelolja och torkas av.

 

Din Cykel

Märke: Skeppshult

Modell:

Cykelservice ID: 83

1.      Styrlager
OK. 

2.      Åtgärd på drivpaket
OK. 

3.      Kontroll och eventuellt byte av däck & slang>
OK. 

4.      Smörjning av rörliga delar och/eller byten av bromsbelägg och vajrar
OK. 

5.      Rengöring av cykel – se info om rengöring och smörjning

6.      Övriga byten och reparationer
OK. 

7.      Kontroll av riktning och friktion på hjul
OK. 

8.      Justering av bromsar
OK. 

9.      Justering av växlar
OK. 

10.    Pumpat däck – Till däckstryck
OK. 

11.    Kontrollerat och dragit åt skruvar och muttrar
OK. 

 

Din cykel är slutbesiktigad enligt följande
När din cykel är servad och klar provkör vi din cykel en kort tur för att säkerställa att vi gjort ett gott arbete utifrån vad vi tillsammans kommit överens om när du lämnade in din cykel. När vi provcyklat din cykel stutbesiktigas den innan vi återigen är redo för att lämna tillbaka cykeln till dig. Vi är stolta över vårt arbete och hoppas att du får glädje av din nyservade cykel. 

 

Växlar 
OK. 

Drivpaket 
OK. 

Hjul 
OK. 

Bromsar 
OK. 

Styrning 
OK. 

Belysning 
OK. 

Reflexer 
OK. 

Ringklocka 
OK. 

1.     
Övriga kommentarer

 

2.      Namn på mekaniker 
Simon Banfield 

 

Produkter

1.      Service 450 SEK

Slang 75 SEK


Moms 25% 
105 SEK

 

SUMMA 
525 SEK

 

När cykeln kommer kan jag betala med kort vid min egen dörr. Det kallar jag proffsig service. Det finns en yrkesstolthet  som förmedlas i protokollet samtidgt som de inspirerar mig att själv vårda min cykel. Trots att informationen är så internettisk (läs distanserad) känns det ändå personligt att veta att mekanikern heter Simon Banfield (tack Simon för hjälpen!) och att jag får mail som säger att nu är din cykel rerarerad respektive nu inom en timme kommer Jonas och lämnar tillbaka cykeln till dig.

 

Så lättsamt det ändå blev för mig till slut. Jag blir alldeles lyrsisk och påskglad.

Mera sånt!


Seniortandvården

Jag behöver en ny tandläkare efter det att jag flyttat. Fick tips om Seniortandvården i Sollentuna för länge sedan. Igår tog jag mig i kragen och kollade upp dem. De drivs av OralCare och finns på flera platser i Sverige. Hemsidan är begriplig, tydlig och lockande. De kan t o m komma hem till kunden ifall det behövs, både tandläkare och hygienist. Det har jag då aldrig hört talas om att tandläkaren gör hembesök! Priserna var dessutom humana.

 

Ringde och nåddes av en telefonsvarare som med lugn och tydlig röst sade att det var fler i kön och att det snart är min tur. Det var anmärkningsvärt lätt att höra budskapet. När jag väl kom fram svarade en person med långsamt lugnt och tydligt tal. Jag blev erbjuden ett introduktionserbjudande, dvs en gratistid hos tandläkare redan i slutet av den här månaden.

 

Så smidigt, så proffsigt, så lovande. Jag blir alldeles glad och njuter av förmånen att vara senior. De verkar ha tänkt till om målgruppen och fått till samarbeten med Landstinget så att de har lockande priser.

 

Läs mer om Seniortandvården på www.oralcare.se 

Det här gör mig påskglad.

Mera sånt!


Påskglad

Jag går och grunnar på en blogg om regional utveckling. Det behöver jag tugga lite mer på innan jag publicerar.

Till dess kan jag berätta om två företeelser som imponerar på mig just nu och som gör mig påskglad. Jag beskriver dessa två företeelser i var sin blogg så jag kan göra lite reklam för dem i rubriken.

RSS 2.0