Bentes blogg

Oj vad det händer mycket i tillvaron, där det inte händer så mycket.

1.

Jag semestrar genom att träffa mina nära anhöriga, en efter en, och kombinerar det med rekande av lämpliga boenden. Jag kollar hemnet och blocket bostad flera gånger om dan och jag reser runt och känner in.

I Stockholm har jag spanat in
Upplands-Bro och Kungsängen.
Gustavsberg med Nacka – Orminge – Saltsjö Boo
Skogshöjd – Farsta Strand – Farsta
Tyresö.
Återstår bl a Märsta och Upplands Väsby.

Har lärt att

• Ettor kan gå till samma pris som tvåor och treor för att det är större efterfrågan på ettor. Ettornas pris höjs därför mer än tvåornas och treornas om man jämför med utgångspriset.
• När det är dags att köpa ska jag gå runt till mäklarna och snacka med dem. De får in objekt som kan gå direkt utan att hamna på hemnet. Då gäller det att vara den som är där när det sker.
• Jag borde kunna hitta nåt bra till mig i förorterna och om jag har riktig tur kan jag hitta nåt i Nockeby-Bromma-Hässelby. Jag märker att mitt hjärta klappar extra över objekt just där. Tänk om jag kan hitta en nedgången lägenhet och därmed prisvärd lägenhet som jag ”själv” fixar med den så som jag vill ha den. Det skulle jag gilla. 

I Stockholm har jag naturligtvis också umgåtts med tvillingfamiljen, bl a under midsommar då vi tältade hos Leos anhöriga i Roslagen. Tjejerna är himla goa, babbliga och fysiska. Bl a tränar de på att nyansera sitt språk. Istället för att säga ja, så varierar de sig: självklart, gärna, hemskt gärna, absolut och liknande. Himla gulligt alldenstund det uttalas på barnspråk.

I Karlstad spanar jag inte lägenheter för egen del, men vet att jag kan hitta jättebra centralt och vackert boende till en ekonomi jag klarar av. Jag har njutit av barnbarnet Tyra som är så himla tillgiven och go och som stundtals låter mig ta hand om henne på egen hand.

Västerås kollar jag just nu. Igår blev jag alldeles betagen i Krumeluren, som ligger granne med Max-lägenheten. Det skulle vara ett drömalternativ, särskilt om en viss anhörigfamilj flyttar till Västerås för en tid.

 

Max och Mimmi är upptagna av att vara blivande hundägare till en Dansk-svensk gårdshund, som de ska träna på kantarelljakt.

2.

Jag håller på att sälja Perspektiv AB och har en intresserad köpare. Vidare tänker jag aktivera en enskild firma först när ”det behövs”. Jag finner mig administrera en del inför försäljningen mitt uppe i semestern. Uppsägning av redovisningsfirma, försäkringar etc. Och vad ska jag göra av hemsidan? Alltså domännamnet perspektiv.se. Behålla – och varför då – eller sälja – till vem då? Ska mitt framtida enskilda företag fortsättningsvis heta Perspektiv eller bara Bentes firma, eller nåt ditåt?

Just nu lutar jag åt att för alltid säga farväl till Perspektiv, både som företagsform, affärsidé och hemsidesadress. I mitt nya liv tänker jag mig mindre av det konsultande jag sysslat med under alla år och mer av experimentellt ritande och skrivande. Jag har fått tips om wordpress.com som erbjuder en kombinationstjänst där jag för en billig penning kan ha viss hemsidesinformation och en blogg. Då menar jag den här bloggen.

Mitt intellekt inser att det här är toppen, men känslorna behöver tid på sig. Det är faktiskt så att 30 års företagarliv med Perspektiv är på väg att gå i graven. Jag startade Perspektiv på hösten 1984 på hösten och nu i höst 30 år senare säljer jag bolaget i andra händer.

3.

Jag reser omkring i tillvaron med dimsyn efter starroperationen den 3 juni. Inser hur handikappande det är att inte kunna läsa skyltar. Jag har missat två olika tåg pga denna dimsyn. Hur gör analfabeter eller synsvaga för att kunna orientera sig i tillvaron? Det är ju så himla mycket som bygger på att du kan läsa skyltar.

 

Hittade ett par gamla glasögon från 80-talet som funkade någotsånär. Men de har jag lyckats sitta sönder. Nu har svärdottern försett mig med hennes glasögon från gymnasietiden och de är till stor hjälp.

Om en dryg vecka kan jag skaffa mig nya egna färskt utprovade glasögon. Det känns närmast symboliskt. Då kommer jag att se på min framtid med ”nya glasögon” dvs som en deltidsföretagare, författare, stockholmare (eller vad det nu blir) och aktiv pensionär.

Det är som att många pusselbitar faller på plats och att det bara rasslar till och att jag inte riktigt hänger med i svängarna.

Jag skapar mig ett nytt liv - med nya glasögon på vad jag ska göra och var jag ska leva. Det är just nu både sorgligt och väldigt spännande och roligt.