Min bästa gren
Jag har roligt också här i skruvstädslandet. Jag kan faktiskt tänka på annat också.
För att slå ihjäl lite ångesttid har jag börjat knåpa på den barnbok som verkar vilja vara först ut att bli till. Jag har kontaktat en tänkbar illustratör, gjort en ramberättelse med övergripande layoutidé och nu sitter jag faktiskt och SKRIVER för att känna mig för både innehållsligt och stilistiskt.
Min vana trogen rinner bägaren snarast över. Idéerna flödar och jag får nya idékorn vad jag än gör, vart jag än går. Just nu har jag material till flera böcker i en hel serie.
För första gången erfar jag hur det är att sitta här och hitta på allting. Har inget jag ska förklara eller lära ut, inget jag vill uppnå, inga erfarenheter jag vill delge. Jag bara hittar på utifrån en enda tanke som faktiskt tvillingarna och jag fick för en tid sedan. - Hur skulle det vara om si hände?
Det funderar jag över och det rinner både till och tar stopp. Rinner till igen. Flyter ut i sidospår, som blir till huvudspår. Persongalleriet byter kön och namn. Vidare grubblar jag över utgivning och distribution. Vore skönt att ha en förläggare.
Tänker kontakta några förlag för att testa idén och få feedback. Men innan dess ska illustratören och jag ha hunnit både bekanta oss mer med varandra och producera något fullskaleprov tillsammans att visa upp. Det kommer att ta sin tid. Särskilt som illustratören har fullt upp just nu och jag förhoppningsvis har fullt upp med flytt rätt snart.
Det hela fungerar utmärkt som ångestdämpare och verklighetsflykt. Jag är i både sagornas och möjligheternas land och där har jag kontrollen. Det är min bästa gren.
Min sämsta gren
Länge länge har jag befunnit mig i ett skruvstäd. Eller länge, allt är relativt. Men det känns verkligen väldigt länge, som om det var flera år. Det är det nu inte, det rör sig om bara några få veckor.
Den skeva tidsuppfattningen är ett av symptomen på att vara i ett skruvstäd. Ett annat symptom är att jag knappt kan tänka på annat. Rubriken är naturligtvis lägenhetsaffärerna.
Den skeva tidsuppfattningen är ett av symptomen på att vara i ett skruvstäd. Ett annat symptom är att jag knappt kan tänka på annat. Rubriken är naturligtvis lägenhetsaffärerna.
Den 11 maj Jag skrev jag på ett köpekontrakt och därefter har det varit full rulle på att få min lägenhet såld. Mäklaren är aktiverad, lägenheten är fotad och nu idag söndagen den 29 maj står den i givakt inför första visningen. Det kom 4 sällskap, mest ynglingar.
Bara det faktum att jag köpt före jag sålt kvalar i in i skruvstädet. Till detta hör det faktum att marknaden är som den är just nu, tumultartad, med ett tillfälligt enormt stort utbud.
Jag följer utvecklingen noga och konstaterar att det inte går att dra några vettiga generella slutsatser. Det finns lägenheter vars presentation tas bort före visning. De har förmodligen sålts till ett för säljaren nöjaktigt högt pris. Det gäller t ex lägenheten ovanför den jag köpt. Det finns andra lägenheter som inte får något bud eller kanske bara ett och där objektet ligger ute i veckor. Själv kan jag nu bara hoppas att min lägenhet är intressant för åtminstone någon, helst några, NU.
Banken tillåter mig inte flytta in i nya lägenheten förrän tidigst tre veckor efter att jag har ett säljkokntrakt. Och jag har lovat flytta in i nya lägenheten ca 4 juli. Där har vi nästa åtskruvning. I skrivande stund är det en öppen fråga om jag hinner det. Ett värsta scenario är att jag måste sälja min nya lägenhet i tider av turbulens.
Jag tar ett djupt andetag och suckar. Det som händer den närmsta tiden är utom min kontroll. Inte min bästa gren. Snarare min sämsta.
Glader
Det här med att vara nöjd och glad är färskvara så det gäller att nita fast känslan innan den är på väg bort.
Boken om KIM har kommit från tryckeriet Print in Baltic i Litauen för någon timme sedan. Jag brukar hitta korrekturfel på mina nytryckta böcker och känna kallsvetten droppa i nacken, som om allt vore förstört. Ett långt tag, faktiskt.
Jodå, jag hittade omgående något litet korrektur jag missat, men det rörde mig inte i ryggen. Inte heller tog mig det faktum att de grå sidorna kanske är aningen för ljusa. Istället tänkte jag att mittpartiet, det funkar ju jättebra, och tänkisarna är tänkvärda även för mig.
Boken om KIM har kommit från tryckeriet Print in Baltic i Litauen för någon timme sedan. Jag brukar hitta korrekturfel på mina nytryckta böcker och känna kallsvetten droppa i nacken, som om allt vore förstört. Ett långt tag, faktiskt.
Jodå, jag hittade omgående något litet korrektur jag missat, men det rörde mig inte i ryggen. Inte heller tog mig det faktum att de grå sidorna kanske är aningen för ljusa. Istället tänkte jag att mittpartiet, det funkar ju jättebra, och tänkisarna är tänkvärda även för mig.
Efter en stunds seriöst genombläddrande vek jag ihop boken och tänkte
- RIKTIGT IMPONERANDE! Så svårförklarat har vi gjort så begripligt för gemene man. Så akademiskt flummigt har vi gjort folkligt tydligt och konkret. Så mycket innehåll på så få sidor. Det är fan ta mig en bedrift.
Så går det också att känna när ens bok har kommit till en.
Så går det också att känna när ens bok har kommit till en.
- Kallas det hybris?
- Nåväl, det får heta vad det vill. Jag är i alla fall Glader. Och i alla fall just nu.
- Nåväl, det får heta vad det vill. Jag är i alla fall Glader. Och i alla fall just nu.
Nöjder
De senaste dagarna har jag grottat ner mig i tunga tankar i samband med röjning av min lägenhet och dessutom tvivel på att få vettigt betalt för min lägenhet nu när bostadsmarknaden verkar ha löpt amok.
Men se, detta tillstånd håller på att ge vika och jag befinner mig alltmer i möjligheternas land och där är jag Nöjder. Saker och ting tycks ordna sig till det bästa och tillvaron är på rull.
För någon timme sedan fotades min lägenhet och den publiceras på Hemnet i övermorgon, fredag. Det blir en av alla många lägenheter som nu är till salu. Skönt att ha kommit så långt vad gäller lägenhetsförsäljningen.
Igår hade jag ett första möte med min nya bankkontakt och ja, jag är nöjd med det mötet också. Förhandlade mig till en över förväntan bra ränta på lånet och även en god vilja att låta mig flytta in i och fixa med nya lägenheten utan att ha säljkontraktet klart. Mitt argument är att rådande turbulenta situation är svårbedömd och kan innebära att min lägenhet temporärt är svårsåld och att rimligen borde läget ha stabiliserats inom någon månad och då ska min lgh gå att sälja igen. Det var en stor lättnad, faktiskt.
På vägen hem blev jag sms-kontaktad av den mäklare som hade hand om försäljningen av lägenheten ovanför den som jag köpte. Den togs bort från Hemnet före visning. Han kontaktar alla som tittat på lägenheten för att tipsa om ett annat objekt i närheten som nu är till salu med sänkt pris. Jag fick på så vis veta att lägenheten ovanför min, som alltså är identisk till planlösning och läge men med modernare ytskikt, alltså lite fräschare, såldes för en halv mille mer än vad jag gav för min. Med lite färg höjs alltså min nya lägenhets värde avsevärt, tänker jag. Yesss.
I måndags hittade jag en sight som heter hantverkare.nu och där lade jag ut mina hjälpbehov. Fick en handfull offerter som jag tog itu med igår. Valde ut två att prata närmare med och valde sedan en av dem som faktiskt kommer att hjälpa mig med allt, de lånar ut och lämnar/hämtar flyttkartonger, de målar min nya lägenhet och flyttstädar min gamla - med den tidplan jag skisserat. Känns himla skönt att denna hjälp också är upphandlad för arbete mitt i sommaren.
Känslan är nu att allt är på rull och går min väg. Det är nästan så att jag inte riktigt vet vad jag ska göra just nu. Men lite lunch är aldrig fel. Klocka är faktiskt halv två.
Ja, jo, jag ska nog ge plats till bokleveransen som kommer på fredag. Det kräver en del omstuvning i förrådet för att de ska få plats.
Arger
Mitt känsloregister fortsätter att blomma ut i regnbågens alla färger. De sju små dvärgarna har fått klä namn till några av känslorna och inspirera till andra. Idag är jag Arger.
Det är söndag och den enda hela dagen jag har på mig att snofsa upp min lägenhet till fotografering på onsdag. Hushållar med mina 12 flyttkartonger jag släpat för hand släpat hem för ändamålet. Det är ju trots allt inte flyttpackning utan bara kosmetiska åtgärder, men även det tarvar sina kartonger att fixa.
På förmiddagen gjorde jag en enkel rörelse med böjd rygg och lyft med utsträckta armar i ett trångt utrymme och så sa det knäpp och nu ligger ett ryggskott och lurar.
Det är söndag och den enda hela dagen jag har på mig att snofsa upp min lägenhet till fotografering på onsdag. Hushållar med mina 12 flyttkartonger jag släpat för hand släpat hem för ändamålet. Det är ju trots allt inte flyttpackning utan bara kosmetiska åtgärder, men även det tarvar sina kartonger att fixa.
På förmiddagen gjorde jag en enkel rörelse med böjd rygg och lyft med utsträckta armar i ett trångt utrymme och så sa det knäpp och nu ligger ett ryggskott och lurar.
- Va fan. Jag har varit bra i ryggen sedan jag flyttade från Göteborg 2014 och här har jag inte ens börjat flyttpackningen. Klart jag blir irriterad. Eller med travesti till dvärgarna, jag är Arger.
Nu har jag i alla fall fått sjukgymnastråd på hur jag ska skona ryggen. - Tack Tuva för det, tror det gör stor skillnad.
Det finns ännu ett fenomen just nu som gör mig smått arg. Likt många gånger förut känner jag vemod på gränsande till depression över att packa ihop mig och göra avslut, den här gången med lägenheten. Det är nog tungt att hålla på med kartonger, inte ska väl humöret behöva vara tungt också? Men så verkar jag funka. Varje gång jag frivilligt bryter upp, avslutar och packar ihop så blir jag tungsint. När väl uppbrottet är gjort har tungsinnet försvunnit och jag brukar aldrig ångra eller med vemod tänka tillbaka på det som var. Men när jag packar ihop och avslutar, då är det tungt. Och så är det nu. Dessutom med en rygg som hötter med pekfingret.
- Grrr!
Butter
Jag var, och är, medveten om att den totala affären och flyttandet inte är avslutad. Jag behöver ju sälja också och inte till vilket pris som helst. Noterar att bostadsmarknaden är fullkomligt upp och ner nu, turbulent så det förslår, och utbudet av lägenheter till salu är enormt. Jag får dagligen meddelanden från Hemnet om lägenheter inom min sökprofil. Normalt brukar det vara några få upp till kanske 10 per dag. På senare tid har det varit 20-30-40 om dagen och i morse hela 76 objekt till salu. Orsaken till detta anses vara förändrade låneregler som träder i kraft 1 juli. Andra röster säger att bankerna redan infört ändringen så det borde inte ska märkas. De får säga vad de vill, just nu ökar utbudet av lägenheter markant. Det är inte så lätt att sia om hur detta slår på priserna, men jag tänker att det stora utbudet rimligen inte kommer att öka köptrycket. Med husmorsekonomiskt tänk borde priserna falla, kanske till och med rasa. Eller så är de flesta som säljer också de som köper och då funkar inte mitt resonemang.
Jag får uppmuntrande kommentarer om att priserna bara gått upp upp upp på sistone och att smålägenheter är lättsålda och att jag kommer att göra en bra affär. Men de som säger så verkar inte ha kläm på den senaste tidens turbulens, så jag kan inte glädja mig åt det. Nej, jag intar snarare en butter inställning, jag är Butter tills jag motbevisats. Jag överväger till och med att få till en deal med banken om att sälja när stormen bedarrat, alltså ett förlängt överbryggningslån och med accept för att flytta in i min nya bostad utan att ha kontrakt klart om försäljning av den gamla. Det kan ju vara extremt ogynnsamt just precis nu.
Så får det bli. Butter skall förhandla med banken inte bara om räntan utan också om villkoren i rådande turbulenta situation. För den borde rimligen vara övergående, då Stockholm växer så det knakar och bostadsbehovet är ett känt faktum. Det är bara just nu som det kan gunga lite och jag vill ogärna sälja när det råkar vara som mest ogynnsamt. Heja Butter!
Trötter
Dagarna efter budgivningen vällde den stora tröttheten in. Jag orkade inte riktigt glädja mig. Jag har till nöds orkat skaffa några flyttkartonger för att påbörja operation röjning inför fotografering till veckan. Och jag råddar med få en långsiktig bankkontakt, flyttstäd, flytthjälp och funderar också på att ta hjälp med målning av nya lägenheten – mitt i sommaren.
Snart kommer också vår nytryckta bok hem och skall inrymmas i ett redan överfullt förråd. Vi har avstyrt boksläpp i Sundsvall planerat till 9 juni – det visade sig vara skolavslut i Sundsvall vilket kan påverka viljan att komma på bokmingel och dessutom kan det vara dags för kontraktsskrivning för mig med trassliga möjligheter att få anhöriga att skriva med fullmakt för mig.
Pu, jag bara orkar inte mer. Det här är för mycket och för svårt för såna som mig. Nån stor och cool affärskvinna är jag inte. Bara en trötter sådan.
Toker
De senaste veckorna har varit turbulenta och jag genomgår diverse olika känslor, flera av dem på en och samma gång.
Måndag morgon 2 maj såg jag på Hemnet en lägenhet i Skytteholm Solna. Höjde på ögonbrynen för det hör inte till vanligheten att se lägenheter så centralt. De jag ser inom min sökradar ligger i Norrtälje, Sigtuna, Märsta, Upplands Väsby, Sollentuna/Edsberg ibland, Täby, Kallhäll, Upplands Bro och motsvarande en bra bit söderut. Men inte Solna. Gjorde en snabb whatsup-koll med Tuva och Leo som omedelbart responderade Wow.
Det skulle vara visning söndag-måndag då jag skulle vara i Karlstad respektive jobba hela dagen. Jag ringde mäklaren på en gång på morgonen och sa som det var, att jag inte kan se lägenheten men att jag kan köpa den osedd. Det gick inte för sig. Dödsboets syskonskara ville ha en öppen budgivning. Då bad jag om en visning i förtid. Den gjorde vi onsdag 4 maj och drabbade mig med den-här-lägenheten-ska-jag-ha-kraft.
Planlösningen är inte optimal, ytskikten behöver ses över, men… ja, den är hemtrevlig och mysig på något sätt, behändig i proportionerna. Entrén fin. Läget super, utmed en lågtrafikerad återvändsgata invid en stor folklig park, 10 min bilfri promenad från dörr till dörr med TuLe-famijen, mycket nära barnbarnens dagmamma, ett stenkast från deras framtida skola, 5-10 min till busstorg, T-bana och galleria med ett överdåd av affärer, bank, vårdcentral, hörselvård och ca 25 min promenad till pendeln, en tid som kan kortas med flitigt gående bussar eller cykel, 9 min med T-bana till Centralen och dessutom promenadavstånd till Mälarens strand vid Huvusta i söder och Hagaparken i öster. Mäklare brukar även lyfta fram närheten till Filmstaden, Råstasjön och Mall of Scandinavia.
Jag förstod att jag inte har pengar tillräckligt för en klättrande budgivning. Försökte tänka kreativt kring hur jag skulle få tillgång till mer pengar, men kom inte på något inom lagens ramar. Men så sa det klick, eureka, Banken har pengar, mycket pengar dessutom. (Jag kom utifrån en erfarenhet av njugga banktjänstemän som snålar).Så jag slängde iväg en ansökan om förnyat lånelöfte för det här objektet specifiket. Sen åkte jag iväg till Karlstad för att umgås med Karlstad-familjen och se deras nya hus och träffa barnbarnen. Jag var beredd på att vara en främling för dem då vi inte setts sedan februari. Men så blev det inte, det var nästan som att ha träffat dem igår. Himla mysigt. Det gör båda stora framsteg som det är både stort och hedrande att följa.
Jag förstod också att om jag ska köpa en lägenhet så är det bråttom att sälja min. Tidigarelade ett redan inbokat möte med en mäklare som skulle sälja min lägenhet. Vi hade tänkt förbereda så att det bara är att trycka på knappen när jag funnit min nya bostad. Nu blev det brått. Träffade henne samma dag som budgivningen började hetta till på allvar och kunde få lite råd kring budgivning. Bla att 1) det är viktigt att finnas med i budgivningen hela tiden även om man inte driver/leder den och att 2) jag kunde påskynda en trög slutspurt med att säga – Vad ska till för att det ska bli avslut nu? Båda dessa råd fick jag användning för.
Vi gjorde en plan för försäljning av min lägenhet som om jag vann budgivningen och det skulle vara bråttom och jag gjorde en lista på vad jag har att göra inför fotograferingen. Kontrakt borde kunna vara klart i början av juni.
Under Karlstadsvistelsen fick jag besked om nytt lånelöfte och när jag kom hem och började jobba var det dags för budgivning. Jag höll låg profil i början för att komma mot slutet och tala om var skåpet skulle stå. Vidare lade jag mig vinn om att vara oberäknelig, ibland snabbt på, ibland trögt, ibland en rejäl höjning, ibland fegbudgivning. Andra budgivare skulle inte kunna avläsa ett beteendemönster, något som jag kunde göra med budgivare 4 som blev min kombattant på slutet. Budgivare 4 lade sig hela tiden över föregående med 10000kr (det lägsta beloppet man kan lägga) inom högst en halvtimme, oftast bara 5-10 minuter. När det på onsdagen blev längre tid mellan buden förstod jag att det fanns tvekan och eftertänksamhet med i bilden. Själv hade jag en del muskler kvar. Det blev ändå en gastkramande budgivning in i det sista och jag använde mig av tipset jag fick tidigare på dagen att säga: Jag vill komma till avslut nu ikväll, vad skall till för att det ska ske? Tuva kunde ersätta mig på jobbet onsdag kväll och jag kunde komma på kort varsel och skriva kontrakt hos mäklaren Fastighetsbyrån på Swedbank i Solnagallerian.
Efteråt gick jag hem till Leo och konstaterade att jag kände mig som Toker. Tom i bollen och glad. Jag hade förbrukat varje uns av klokt tänkande. Det var onsdag 11 maj och jag hade nu två lägenheter. I princip, i alla fall.
Måndag morgon 2 maj såg jag på Hemnet en lägenhet i Skytteholm Solna. Höjde på ögonbrynen för det hör inte till vanligheten att se lägenheter så centralt. De jag ser inom min sökradar ligger i Norrtälje, Sigtuna, Märsta, Upplands Väsby, Sollentuna/Edsberg ibland, Täby, Kallhäll, Upplands Bro och motsvarande en bra bit söderut. Men inte Solna. Gjorde en snabb whatsup-koll med Tuva och Leo som omedelbart responderade Wow.
Det skulle vara visning söndag-måndag då jag skulle vara i Karlstad respektive jobba hela dagen. Jag ringde mäklaren på en gång på morgonen och sa som det var, att jag inte kan se lägenheten men att jag kan köpa den osedd. Det gick inte för sig. Dödsboets syskonskara ville ha en öppen budgivning. Då bad jag om en visning i förtid. Den gjorde vi onsdag 4 maj och drabbade mig med den-här-lägenheten-ska-jag-ha-kraft.
Planlösningen är inte optimal, ytskikten behöver ses över, men… ja, den är hemtrevlig och mysig på något sätt, behändig i proportionerna. Entrén fin. Läget super, utmed en lågtrafikerad återvändsgata invid en stor folklig park, 10 min bilfri promenad från dörr till dörr med TuLe-famijen, mycket nära barnbarnens dagmamma, ett stenkast från deras framtida skola, 5-10 min till busstorg, T-bana och galleria med ett överdåd av affärer, bank, vårdcentral, hörselvård och ca 25 min promenad till pendeln, en tid som kan kortas med flitigt gående bussar eller cykel, 9 min med T-bana till Centralen och dessutom promenadavstånd till Mälarens strand vid Huvusta i söder och Hagaparken i öster. Mäklare brukar även lyfta fram närheten till Filmstaden, Råstasjön och Mall of Scandinavia.
Jag förstod att jag inte har pengar tillräckligt för en klättrande budgivning. Försökte tänka kreativt kring hur jag skulle få tillgång till mer pengar, men kom inte på något inom lagens ramar. Men så sa det klick, eureka, Banken har pengar, mycket pengar dessutom. (Jag kom utifrån en erfarenhet av njugga banktjänstemän som snålar).Så jag slängde iväg en ansökan om förnyat lånelöfte för det här objektet specifiket. Sen åkte jag iväg till Karlstad för att umgås med Karlstad-familjen och se deras nya hus och träffa barnbarnen. Jag var beredd på att vara en främling för dem då vi inte setts sedan februari. Men så blev det inte, det var nästan som att ha träffat dem igår. Himla mysigt. Det gör båda stora framsteg som det är både stort och hedrande att följa.
Jag förstod också att om jag ska köpa en lägenhet så är det bråttom att sälja min. Tidigarelade ett redan inbokat möte med en mäklare som skulle sälja min lägenhet. Vi hade tänkt förbereda så att det bara är att trycka på knappen när jag funnit min nya bostad. Nu blev det brått. Träffade henne samma dag som budgivningen började hetta till på allvar och kunde få lite råd kring budgivning. Bla att 1) det är viktigt att finnas med i budgivningen hela tiden även om man inte driver/leder den och att 2) jag kunde påskynda en trög slutspurt med att säga – Vad ska till för att det ska bli avslut nu? Båda dessa råd fick jag användning för.
Vi gjorde en plan för försäljning av min lägenhet som om jag vann budgivningen och det skulle vara bråttom och jag gjorde en lista på vad jag har att göra inför fotograferingen. Kontrakt borde kunna vara klart i början av juni.
Under Karlstadsvistelsen fick jag besked om nytt lånelöfte och när jag kom hem och började jobba var det dags för budgivning. Jag höll låg profil i början för att komma mot slutet och tala om var skåpet skulle stå. Vidare lade jag mig vinn om att vara oberäknelig, ibland snabbt på, ibland trögt, ibland en rejäl höjning, ibland fegbudgivning. Andra budgivare skulle inte kunna avläsa ett beteendemönster, något som jag kunde göra med budgivare 4 som blev min kombattant på slutet. Budgivare 4 lade sig hela tiden över föregående med 10000kr (det lägsta beloppet man kan lägga) inom högst en halvtimme, oftast bara 5-10 minuter. När det på onsdagen blev längre tid mellan buden förstod jag att det fanns tvekan och eftertänksamhet med i bilden. Själv hade jag en del muskler kvar. Det blev ändå en gastkramande budgivning in i det sista och jag använde mig av tipset jag fick tidigare på dagen att säga: Jag vill komma till avslut nu ikväll, vad skall till för att det ska ske? Tuva kunde ersätta mig på jobbet onsdag kväll och jag kunde komma på kort varsel och skriva kontrakt hos mäklaren Fastighetsbyrån på Swedbank i Solnagallerian.
Efteråt gick jag hem till Leo och konstaterade att jag kände mig som Toker. Tom i bollen och glad. Jag hade förbrukat varje uns av klokt tänkande. Det var onsdag 11 maj och jag hade nu två lägenheter. I princip, i alla fall.
