Arger

Mitt känsloregister fortsätter att blomma ut i regnbågens alla färger. De sju små dvärgarna har fått klä namn till några av känslorna och inspirera till andra. Idag är jag Arger.

Det är söndag och den enda hela dagen jag har på mig att snofsa upp min lägenhet till fotografering på onsdag. Hushållar med mina 12 flyttkartonger jag släpat för hand släpat hem för ändamålet. Det är ju trots allt inte flyttpackning utan bara kosmetiska åtgärder, men även det tarvar sina kartonger att fixa.

På förmiddagen gjorde jag en enkel rörelse med böjd rygg och lyft med utsträckta armar i ett trångt utrymme och så sa det knäpp och nu ligger ett ryggskott och lurar.
 
- Va fan. Jag har varit bra i ryggen sedan jag flyttade från Göteborg 2014 och här har jag inte ens börjat flyttpackningen. Klart jag blir irriterad. Eller med travesti till dvärgarna, jag är Arger.
 
Nu har jag i alla fall fått sjukgymnastråd på hur jag ska skona ryggen. - Tack Tuva för det, tror det gör stor skillnad.
 
Det finns ännu ett fenomen just nu som gör mig smått arg. Likt många gånger förut känner jag vemod på gränsande till depression över att packa ihop mig och göra avslut, den här gången med lägenheten. Det är nog tungt att hålla på med kartonger, inte ska väl humöret behöva vara tungt också? Men så verkar jag funka. Varje gång jag frivilligt bryter upp, avslutar och packar ihop så blir jag tungsint. När väl uppbrottet är gjort har tungsinnet försvunnit och jag brukar aldrig ångra eller med vemod tänka tillbaka på det som var.  Men när jag packar ihop och avslutar, då är det tungt. Och så är det nu. Dessutom med en rygg som hötter med pekfingret.
 
- Grrr!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0