Bentes blogg

I förrgår, askonsdag kväll, landade vi på svensk mark efter exakt en månad i Marbella, Spanien. Intrycken därifrån är blandade. En besvärande ljudmiljö lade sig likt en våt filt över alla upplevelser. Men om jag lyfter på filten så blir det genast ljusare och trevligare. Det har varit kanon. Vädret har varit på vår sida med lagom många plusgrader för att kunna gå omkring i t-shirt och jeans utan att stånka och svettas i den sol som har flödat mest hela tiden. Jag har haft balans mellan mina olika åtaganden, jobb, skriverier och turistande. Det blev gjort det som skulle göras för att vår bok ska kunna bli klar i mitten av april. Mina egna utfärder gick till Marbella Old Town, Malaga, Cadiz (2 dagar med övernattning på lyxhotell med SPA) och om jobbet, som är den egentliga orsaken till Spanien-resan berättar jag som vanligt ingenting annat än att jag jobbat lite mer än heltid.

Väl hemma möttes jag av ett muskedunder till maskin som brummade och tjöt i duschrummet. Stön. Jag var och är ju mätt på onödiga ljud. Apparaten är en byggfläkt som ska torka ut fukten i det läckande taket och den ska stå där sina antal veckor och brumma. Nu hoppas jag att den gjort mesta jobbet medan jag var i Spanien. Jag konstaterar nöjt att jag skall vara hemifrån ytterligare ett antal dagar eftersom jag är på väg till bästa vännerna i Lund.

Igår gästade jag Tuva-familjen och välkomnades av två 4,5-åriga påskkärringar med prickar på näsan. Med mig hade jag god spansk stark ost och två olika värstingskinkor, Pata Negra och Pata Blanco som vi åt med vitlöksbröd och ugnsbakade välkryddade grönsaker. Skinkan intogs med förtjusning av den yngre generationen även i år.

Flickorna var som plåster på mig, pussades och smekte mig, gav mig ryggmassage och erbjudanden om hårklippning. De turades om att tala om för mig hur fin jag var, vilka fina blå glasögon, hur gammal jag är (börjar förstå att det är beröm), vilket vackert hår, det är alldeles vitt, vilken snygg tunika, vilka fina knappar den har, fin hy i ansiktet, särskilt kinderna (klapp klapp) etc etc. Vi pratade också en del om släktskapet. - Du är vårs mormor, vi är dina barnbarn. Du är mamma till vårs mamma, Tuva är ditt barn. - Jajamen, det stämmer.

 

Under ett antal timmar på eftermiddag och kväll kunde jag duscha i beröm och kärlek. Det ingav mig en känsla av att vara det finaste jag vet. Helt underbart.