Boken 2016 - intryck från en konferens
Nu är det lördag morgon. I torsdags var jag på en konferens, Boken 2016 – marknaden, trender och analyser, anordnad av Svensk Bokhandlareförening och Svenska Förläggareföreningen. Den fick jag tips om genom den eminenta Egenutgivarföreningen. Vi höll till på Nalen.
Nalen
Nalen
Först lite om Nalen. Nalen (Nationalpalatset) var en gång riksbekant nöjespalats (1933-1967) som under 4 decennier leddes av den tidigare friidrottaren Gustaf "Topsy" Lindblom och som var tillhåll för Swingepokens nalensnajdare.
Nalen övertogs av Lewi Pethrus´LP-stiftelse, först som hyresgäst till en rivningsfastighet och därefter ägare och upprustare av den ännu inte rivna fastigheten. LP-stiftelsen bedrev vård för missbrukare och utslagna på Kristen grund under 3 decennier innan verksamheten gick i konkurs 1997.
Året därpå (1998) öppnades Nalen åter som nöjeslokal och drivs av Sami – Svenska artisters och musikers intresseorganisation. Idag består Nalen av ett antal scener, restauranger och barer. En stor scen för större konserter, middagar, dans och konferenser.
Nalen har alltså varit syndens näste i 4 decennier, Guds rike i 3 och är nu sedan 2 decennier Kulturbärarnas boning. Och i torsdags tog alltså Boken plats som konferenstema.
Jag ska försöka sammanfatta intrycken, vilket inte är helt lätt. Jag kommer från den ovetandes eller okunniges position och kan inte referera till egna kunskaper i ämnet, bara till trender i tiden. Kommer nog också att fokusera på vad vi inte fick veta, men det ska inte uppfattas som att jag är kritisk, jag är bara nyfiken på vad dessa vita kunskapsfält innehåller och hur stora de är av totalen. Det ingår i det faktum att omställningen pågår för fullt och då är det inte så lätt att få grepp om den, särskilt inte genom statistik.
Året därpå (1998) öppnades Nalen åter som nöjeslokal och drivs av Sami – Svenska artisters och musikers intresseorganisation. Idag består Nalen av ett antal scener, restauranger och barer. En stor scen för större konserter, middagar, dans och konferenser.
Nalen har alltså varit syndens näste i 4 decennier, Guds rike i 3 och är nu sedan 2 decennier Kulturbärarnas boning. Och i torsdags tog alltså Boken plats som konferenstema.
Jag ska försöka sammanfatta intrycken, vilket inte är helt lätt. Jag kommer från den ovetandes eller okunniges position och kan inte referera till egna kunskaper i ämnet, bara till trender i tiden. Kommer nog också att fokusera på vad vi inte fick veta, men det ska inte uppfattas som att jag är kritisk, jag är bara nyfiken på vad dessa vita kunskapsfält innehåller och hur stora de är av totalen. Det ingår i det faktum att omställningen pågår för fullt och då är det inte så lätt att få grepp om den, särskilt inte genom statistik.
Kristina Svensson har skrivit en matnyttig och betydligt mer initierad blogg om samma konferens, den kan du läsa här. Det är hon som för evigt kommer att ha en plats i mitt hjärta eftersom hon skrivit Författarboken där hon tipsade om layoutprogrammet Scribus. Nu till mina grubblor.
Konferensen i sammanfattning
The bottom is nått. Omställningen pågår för fullt och kunskapen om vad som sker i den omställningen har flera kunskapsfläckar vilket gör att det är svårt att få ett helhetsgrepp.
Bokutgivningen har under 2015 ökat något, både i antal titlar (breddning) och i antal kronor. Trenden är dessutom global. En del påpekar att det inte är ett begynnande uppåtgående utan ett avstannande av det ras som pågått länge.
Vita kunskapsfält
För att förstå läget presenterades diagram över bokutgivningen i genrer: skönlitteratur, spänning, fakta, barn, utländsk(som innefattar de övriga temana) och humaniora. Tror jag fick med alla. Jag skulle ha trott att spänningslitteraturen var i särklass störst och att de andra krälade vid fötterna på spänningsstapeln. Men nej, både skönlitteratur, fakta och barn är större än spänningslitteraturen, men i stort sett är staplarna lika höga.
Det finns fördelar med den här grupperingen, t ex genrejämförelsen, men också nackdelar. Staplarna säger inget om vilka och vad som säljer. Det kan hypotetiskt vara en enda författare / boktitel som står för hela försäljningen eller det kan vara myriarder som var och en säljer bara lite men som sammantaget blir det stapeln visar.
Teknikutvecklingen - Idag säljs ungefär lika mycket böcker från nätet som från bokhandlarna och nätförsäljningen ökar. Vad vi däremot inte vet så mycket om är det streamade utbudet.
Branchens aktörer - Konferensen anordnades av de två stora aktörerna svensk Bokhandlareförening och Svenska Förläggareföreningen.
Storytel representerar en starkt växande aktör med sina ljudböcker och e-böcker i ett prenumerationsförfarande, likt Spotify. Man betalar en månadsavgift och får tillgång till ett gigantiskt utbud. Vad ”läsarna” konsumerar vet vi just inget alls, bara att deras andel ökar starkt.
Konferensen i sammanfattning
The bottom is nått. Omställningen pågår för fullt och kunskapen om vad som sker i den omställningen har flera kunskapsfläckar vilket gör att det är svårt att få ett helhetsgrepp.
Bokutgivningen har under 2015 ökat något, både i antal titlar (breddning) och i antal kronor. Trenden är dessutom global. En del påpekar att det inte är ett begynnande uppåtgående utan ett avstannande av det ras som pågått länge.
Vita kunskapsfält
För att förstå läget presenterades diagram över bokutgivningen i genrer: skönlitteratur, spänning, fakta, barn, utländsk(som innefattar de övriga temana) och humaniora. Tror jag fick med alla. Jag skulle ha trott att spänningslitteraturen var i särklass störst och att de andra krälade vid fötterna på spänningsstapeln. Men nej, både skönlitteratur, fakta och barn är större än spänningslitteraturen, men i stort sett är staplarna lika höga.
Det finns fördelar med den här grupperingen, t ex genrejämförelsen, men också nackdelar. Staplarna säger inget om vilka och vad som säljer. Det kan hypotetiskt vara en enda författare / boktitel som står för hela försäljningen eller det kan vara myriarder som var och en säljer bara lite men som sammantaget blir det stapeln visar.
Teknikutvecklingen - Idag säljs ungefär lika mycket böcker från nätet som från bokhandlarna och nätförsäljningen ökar. Vad vi däremot inte vet så mycket om är det streamade utbudet.
Branchens aktörer - Konferensen anordnades av de två stora aktörerna svensk Bokhandlareförening och Svenska Förläggareföreningen.
Storytel representerar en starkt växande aktör med sina ljudböcker och e-böcker i ett prenumerationsförfarande, likt Spotify. Man betalar en månadsavgift och får tillgång till ett gigantiskt utbud. Vad ”läsarna” konsumerar vet vi just inget alls, bara att deras andel ökar starkt.
En annan och relativt ny och framför allt också växande aktör är Egenutgivarna. Uppgifter om egenutgivningen saknas också.
De här vita kunskapsfälten behöver utforskas för att få ett stadigare grepp om marknad och trender. Med en liknelse:
De här vita kunskapsfälten behöver utforskas för att få ett stadigare grepp om marknad och trender. Med en liknelse:
Om man vill förstå djurlivet i stort duger det inte att bara titta på de tama djuren i hagen. Det som rör sig där ute i skogen påverkar livet i hagen, särskilt som klimatet ändrats. Djuren hoppar över skacklarna, blandar sig med varandra och har sig. Faunan blir sig inte lik.
Det hela rubbar strukturerna. Det är bara en frågan om hur och hur mycket. Och det, det är jag nyfiken på.
Konferensen gav mig kanske inte så många svar, men däremot ställdes en hel del frågor, och det är inte illa. Självklart skisserades det hur vi kan få marknadskännedom i framtiden och hur utbudet kommer att presenteras. Intresset för att kolorera de vita fläckarna är definitivt där. Det handlade om digital övervakning, robotar, marknadsplatser både IRL och digitalt. Jag grejar bara inte att återge det. Framtiden är i sanning en mycket stor vit fläck.
På kvällen var ytterligare en konferens om barnboksutgivningen och om att stimulera barns läsande. Det var en mastig presentation från en lång rad förläggare men väckte även här frågor. Vad är litteratur, vad är läsande och vad stimulerar läsande. Är de nu så populära fylleriböckerna (såna med motiv att färglägga själv) litteratur? Hur är synen på bild och serier för lässtimulerandet? Helt enkelt, vad är läsande och vad är litteratur och hur kommer alla dessa nya medier och plattformar in i bilden.
Åhörarna var en stor samling främst unga kvinnor med stor passion för sitt jobb. De har nog stångats med dessa frågor hela livet och det har väl branschen som sådan med. De verkar verkligen seriöst jobba med barnböcker utifrån att ord och bild är viktiga båda. Inte bara författarna hyllades utan också bildkonstnärerna. Och här kommer jag och slänger ur mig en massa svårsvarade frågor.
Men trots detta kommer jag inte ifrån en känsla. Under min ungdom umgicks jag i bibliotekets kulisser, jag hörde snacket och berättelser om hur det var förr. En gång i tiden var serier inte litteratur. Lite senare var talböcker bara till för synskadade och absolut inte för seende. Det var bokstäver och ord som gällde. Min känsla är att det fortfarande vilar ett kulturellt belastat moln över hela branschen som har sina rötter i synen på vad språk och läsande är och att det är bokstaven och orden som är det finaste språkliga uttrycket. Allt annat är underordnat.
Konferensen gav mig kanske inte så många svar, men däremot ställdes en hel del frågor, och det är inte illa. Självklart skisserades det hur vi kan få marknadskännedom i framtiden och hur utbudet kommer att presenteras. Intresset för att kolorera de vita fläckarna är definitivt där. Det handlade om digital övervakning, robotar, marknadsplatser både IRL och digitalt. Jag grejar bara inte att återge det. Framtiden är i sanning en mycket stor vit fläck.
På kvällen var ytterligare en konferens om barnboksutgivningen och om att stimulera barns läsande. Det var en mastig presentation från en lång rad förläggare men väckte även här frågor. Vad är litteratur, vad är läsande och vad stimulerar läsande. Är de nu så populära fylleriböckerna (såna med motiv att färglägga själv) litteratur? Hur är synen på bild och serier för lässtimulerandet? Helt enkelt, vad är läsande och vad är litteratur och hur kommer alla dessa nya medier och plattformar in i bilden.
Åhörarna var en stor samling främst unga kvinnor med stor passion för sitt jobb. De har nog stångats med dessa frågor hela livet och det har väl branschen som sådan med. De verkar verkligen seriöst jobba med barnböcker utifrån att ord och bild är viktiga båda. Inte bara författarna hyllades utan också bildkonstnärerna. Och här kommer jag och slänger ur mig en massa svårsvarade frågor.
Men trots detta kommer jag inte ifrån en känsla. Under min ungdom umgicks jag i bibliotekets kulisser, jag hörde snacket och berättelser om hur det var förr. En gång i tiden var serier inte litteratur. Lite senare var talböcker bara till för synskadade och absolut inte för seende. Det var bokstäver och ord som gällde. Min känsla är att det fortfarande vilar ett kulturellt belastat moln över hela branschen som har sina rötter i synen på vad språk och läsande är och att det är bokstaven och orden som är det finaste språkliga uttrycket. Allt annat är underordnat.
Kommentarer
Trackback
