Förundras över nya mänskliga beteenden

Det går trögt med inflyttningen i min nya lägenhet.
 
Sedan sist har jag 1) tagit hand om tvillingarna en vecka medan föräldrarna premiärvandrade tillsammans i Sylarna, 2) intensivjobbat från tidig morgon till sen kväll en vecka på mitt ordinarie jobb och 3) besökt Karlstadsfamiljen tisdag – fredag.
 
Mellan varven har jag haft en och annan halv- och heldag för mig själv och mina pinaler. Till nöds har jag tömt alla lånta flyttkartonger (70 st) men fortfarande står saker i travar i väntan på att få en mer permanent plats. Först ska garderoberna i hallen fixas, vägghyllor monteras i kök och arbetsvrå, badrumsskåpet med tillhörande belysning monteras och fästas på plats, nya höj- och sänkbara skrivbordet monteras, all väggbelysning monteras, tavellister ska upp, etc etc. En hel del av detta behöver jag hjälp med.

Ute flödar solen och sommarumgänget både här och där är mycket trevligt. I mina gladare stunder tänker jag att lägenheten inte springer bort, jag har gott om tid framöver, typ resten av livet, med att fixa vad som fixas behöver i min lägenhet.

Så har jag då gått och blivit Pokémonspelare.
 
Eller Pokémontestare ska jag nog säga. Karlstadborna lärde mig ta de första stegen, ladda hem en app (PokémonGo) och förstå att det finns Poke-stops, över hundra sorters Pokémons där vissa är vanliga och andra mycket sällsynta, det finns gym där strider utkämpas tror jag och en professor som… jag minns inte riktigt. Han såg ut att vara i 20-årsåldern. Hos honom kan jag växla Pokémons mot nåt annat, vad det nu var. På de där stoppen kan jag ladda hem bollar, ägg och annat som jag har användning av i framtiden. Det tar en liten stund att göra det.

Så fick jag förklaringen på ett fenomen jag upplevde under min intensiva arbetsvecka häromsistens. När jag kom till pendelstationen på sena kvällarna satt klasar av folk på gräset nära trappan till pendeln och alla satt med sina mobiler framme. Så har jag inte sett folk samlade förut. Det märkliga var att de inte tycktes umgås med varandra, de var stillsamma, av olika åldrar alltifrån ungdomar till medelålders+ med olika klädstilar. Helt enkelt väldigt olika människor samlade på en liten plätt med sina mobiler framför näsan. Nu, sen jag börjat med Pokémon, förstår jag att där vid pendeltrappan måste finnas ett sånt där Poke-stop och att de satt där och, oberoende av varandra, laddade på sig det som gick. 

Därmed fick jag på nytt förstå att världen numera kan te sig annorlunda än tidigare. Mänskliga beteenden, både enskilda och i grupp, kan behöva tolkas genom ännu ett nytt tolknings-filter, Pokémon-filtret.
 
Alla känner vi väl till skiftet från före mobilernas tid då högt pratande ensmagående människor på en gata helt säkert hade en och annan skruv lös. Efter införandet av mobiler gäller inte den analysen längre. Ack ja.

Om jag kommer att bli inbiten Pokémonare? Njae, jag tror inte det. Men jag ska se till att förstå idén i alla fall. Ha kul med Pokémon ett tag. Och förundras över dessa nya beteendefenomen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0