Bentes blogg

Kreerandet av nästa aktivitetsprojekt tycks innebära ännu ett SKRIV-projekt. Det är i skrivandet jag har min mesta lust-energi och det skänker mig också en känslomässig berg-och-dal-bana.

 

Hela situationen får mig att minnas tiden för ett år sedan då jag ville flytta till Stockholm men inte visste närmare vart och om jag skulle klara det ekonomiskt. Den stora friheten att flytta vart jag ville och den stora ekonomiska omöjligheten gillrade mig i ett städ och förde mig in i en känslomässig berg-och-dal-bana.

Stockholm är stort och många områden och boenden finns det. Jag sökte hej vilt på boenden inom och även lite utanför min ekonomiska ram. Norr och söder, öster och väster, på landet, inne i stad-staden, långt från centrum, nära… Jag reste runt, kände in resvägar, bedömde avstånd och restid till barn och barnbarn i Solna. Samtidigt visste jag att jag inte kan räkna med att de ska bo kvar där i evighet, ja det var, och är, helt enkelt inte troligt att de skulle bo där mer än något år. Jag skulle helt enkelt inte söka bostad med deras boende som parameter i beslutsprocessen, boendet ska funka utan dem. Vidare skulle det vara enkelt att resa till övriga barn- och barnbarn. Jag hörde också hur länge folk var aktiva bostadssökare innan de hittade sina boenden. Alltså, det handlade om att syna 100-tals objekt under flertalet år. Jag blev alltmer yr i mössan.

 

Jag gjorde en del känna-in-resor i Stockholm på sommaren och därefter en del torrsimmande research i Göteborg medan jag tömde och sålde min Göteborgslägenhet. I oktober drog jag till Stockholm och påbörjade mitt aktiva letande och i mitten av november hade jag tillträde till min nuvarande bostad. Målmedvetet, fokuserat heltidsarbete inklusive en känslomässig berg-och-dal-bana. Tvivlen på att lyckas fick emellanåt sina törnar. Ändå gnetade jag på. 

Verksamt var när jag valde att begränsa mitt sökande till att ligga utmed Södertälje-Uppsala-pendeln med för mig intressanta stopp i Solna (barn och barnbarn), Sollentuna (vissa släktingar) och Upplands Väsby (jobbet). Det minskade utbudet och blev mer överblickbart. Efter bara några få budgivningar blev nuvarande bostad plötsligt min.

Detta minns jag med nån sorts igenkänning. Nu letar jag inte bostad utan istället mitt nästa aktivitetsprojekt. Jag har nog (?) passerat leta-i-hela-Stockholm-stadiet. Jag tror jag börjat smala in sökfältet till utefter-pendel-stadiet. I praktiken innebär det att jag nu lagt barnböcker och facklitteratur inom HR åt sidan. Närheten till pendeln-metaforen innebär valet av friare skrivande typ spänningsroman och jag har embryo till tema jag vill ta upp. Det i sig stakar ut en ny väg för mig.  På denna väg har jag en hel del research att göra. Målmedvetet, fokuserat, gnetande på alla lediga stunder. Tråkigt har jag inte. Inte ens då tvivlen sätter in.

 

Jag är helt klart på en berg-och-dal-bane-resa. Igen.