Bentes blogg

Man har inte roligare än man gör sig.

Ett klokt talesätt. Jag har haft väldigt roligt, en stund. Eller spännande. På ett sånt där sätt att man kan förvillas att tro att det är livskvalitet. Vid närmare skärskådande är det inte annat än en stunds adrenalinhöjande kick som efteråt lämnar de flesta oberörda.

Vad jag pratar om? Jo, jag pratar om boende. Och om lägenhetsköp.

För snart ett år sedan flyttade jag till Sollentuna och lyckades på kort tid komma över en lägenhet här. En lite fin sak som jag är stolt över att äga. Men efter att ha bott här ett tag börjar bristerna signalera till mig. Det skulle vara fint med en uteplats. Och lite fler fönster. Och ljusare väggare, typ vita. Och ett separat sovrum i stället för den alkov jag har. Och lite fler garderober. Och större förråd. Och...

I dagarna har det blivit en 2a till salu i grannhuset. Den lägenheten är 11 m2 större än min på 48 m2. Och den har uteplats, fler fönster, vita väggare (utom två som skulle behöva målas om), en liten klädkkammare, separat sovrum och större förråd. Den har allt som jag vill ha.

 

Först gjorde jag det till en omöjlighet att kunna äga den. Jag kommer aldrig att ha råd, tänkte jag. Och inte får jag hjälp med lån heller. Och inte kan jag sälja min lägenhet, med den vattenskada jag har, till marknadspris.

 

Lägenheten ligger så till att jag passerar den varje gång jag lämnar mitt hem. Väldigt fin är den. Det skulle vara käckt att... 

 

Till slut bestämde jag mig för att inte ksta in handduken i förväg, oprövat.

 

Jag skrev till mäklaren, jag kontaktade min egen bank och en annat bolåneinstitut. Till min förvåning fick jag omgående lånelöfte från min egen bank, som jag trodde skulle vara njugg. Jag räknade och räknade och tyckte att jag skulle kunna hänga med ett tag i budgivningen och därefter få se hur länge det skulle hålla. Kanske, kanske, med lite tur, skulle det gå. Kanske tom till ett bra pris. Utpriset var högt, 1 795 mille. Men om jag tog i så jag kräktes skulle jag kunna hänga med till 2 mille. 

 

Första visningen är i morgon och sista visningen är på söndag. 

 

I förmiddags ringde jag mäklaren för att höra om säljaren hade bråttom (har sett att hen redan flyttat ut) och om det skulle gå att ge ett pris nu redan så att kanske visningarna skulle ställas in. Så gick det ju till när jag köpte lägenheten i Göteborg. 

 

Så här långt i historien skiner solen på hög och klar himmel.

 

Jag fick veta att det varit en förhandsvisning, att två intressenter redan börjat buda och att det hösta budet nu ligger på 2 120 000 kr. 

 

Jag tackade för mig och kastade därmed in handduken. Solen for ner som en pannkaka.

 

Nu slipper jag packa och flytta. Nu kan jag glädas åt att min lägenhet nog också höjs så där sanslöst i värde. Kanske. 

 

Och jag fick min adrenalinkick, som efteråt lämnar mig oberörd. Men än känns den i kroppen.