Bentes blogg

Jag har kommit att uppskatta lugnet här uppe på fjället.

 

Ja, det låter som om vi är uppe i fjällvärlden. Men så är det alltså inte. Vi bebor ett ensligt beläget torp på en höjd, Herrestadsfjället, nordväst om Uddevalla. Fjället är en mindre variant av Skuleskogen. I närheten finns spridda gårdar, ett igenväxande pastoralt landskap, skogar med porlande bäckar och längre upp på fjället ett antal skogstjärnar. En och annan bil passerar på denna vår återvändsväg. Hee-Lursteg står det på skylten vid stora vägen. Förundras över hur ett ortsnamn eller en trakt kan heta just Hee och Lursteg. Den berättelsen har inte förtäljts mig.

 

Relaterat till livet i Stockholm och Göteborg och relaterat till de turisttyngda samhällena vid havet här i närheten, så är här lugnet självt. Det är OK att dyka in i vimlet emellanåt för att bada, handla eller se någon kulturbegivenhet. Att sedan lämna vimlet och stojet för att komma hem till vårt torp är så avstressande att det är svårt att beskriva. Jag brukar sitta och bara lyssna till tystnaden. Ett och annat knäpp i huset, någon fågel som kvittrar, ett och annat flygfä, vinden som susar. 

 

I eftemiddag kommer tvillingfamiljen på några dagars kärt besök. Krabbmetspöna är framtagna, plasthinkar och fotbollar inköpta och sängarna är bäddade. Senare kommer två av Ethels barn med sina familjer med tonåriga barn, 4 personer åt gången, i några dagar vardera.

 

Helt klart är det just nu som det är lugnet före stormen. Och våra gäster är såå välkomna att ge lugnet här uppe på fjället olika nyanser av liv.