Bentes blogg

Nu har jag börjat acklimatisera mig lite. Det går i och för sig inte på en kvart, det är en långsam process, men jag börjar finna mig i nya situationer och nya tankar, hörandes till en ny-acklimatiserad människa.

Jag har besökt Kör-för-alla-kören och är nu redo att vara en av dem. Vi börjar på riktigt nästa tisdag. Idag har jag varit på seniorgympa i Edsviks tennishall, det var trevligt och senioranpassat och min förbättringspotential är enorm. Jag har anmält mig till intensiv-spanska-kurs vid Folkuniversitetet och avancerat till att den är inställd pga för få deltagare. Jag har bokat och hämtat bibliotekskort och nu ska jag framför allt lära mig använda e-tjänsterna. Hemifrån ska jag kunna ladda hem e-böcker och strima e-ljud-böcker och det faller på dagens lott att få den kunskapen på plats. Kanske har de nån spanska-kurs åt mig också?

 

Från och med nu i januari är jag pensionär på riktigt. Det innebär att jag, med förtjusning, gjort slut med Försäkringskassa och Arbetslöshetskassa. Relationen med dem var ingen höjdare och jag har medvetet valt att inte lufta min irritation, för att inte smitta ner mig själv med irriterande tankar. Eller som man säger, jag har valt (bort) mina strider.

 

Pensionärsskapet är för mig en finansieringsform och inget annat. Jag lyfter full pension, vilket innebär att det kommer slattar med pengar från en rad olika håll. Sammantaget ger de mig ekonomiskt lugn i åtminstone 5 år framåt. Nu köper jag SL-årskort och entrébiljetter för pensionärer. Jag ska också spara, för det blir nog roligare sen om jag nu lägger lite pengar på hög till de åren som ligger bortom 5-årsstrecket.

Därför är det så bra att jag trivs bara bättre och bättre med det tim-jobb jag har. Märker hur bra jag mår av att bara gå till jobbet utan att ha kreerat nåt i förväg och gjort mig förberedd upp till tänderna och utan att bära en hel organisations väl och ve på axlarna. Det har föranlett mig att skicka ut trevare till timjobb som tentamensvakt. Det skulle jag gärna vara under de fyra tentamensveckor på ett år, som åtminstone KTH håller sig med.

Summa summarum har mina göranden och låtanden förflyttats från att fundera ut var och hur jag skall förflytta och förvara alla mina saker till funderingar på hur jag ska leva och finansiera mina dagar här i min nya hembygd. Hatten har landat på en krok som finns här i Kvarnskogen. 

 

Jag känner mig NY.

 

Ny i jobbtankarna, ny i fritidsaktiviteterna, ny i det sociala umgänget, ny i tanken på min egna långsiktiga hälsa. Från och med idag har jag dessutom en sprillans ny motordriven Tempur-säng, som jag sov middag i efter att ha blivit väldigt trött av gympapasset.

 

Känslan är att det nog blir väldigt bra, det här. Länge.