Pilane
Vi har avslutat vår vistelse på Herrestadsfjället. Tillvaron blev fylld av hinna-med-aktiviteter och städning, så jag beskrev aldrig dagen då vi åkte till Pilane, nordvästra Tjörn. Det var en av sommarens höjdpunkter.
På vägen dit hamnade vi på Sundsby säteri, vilket heller inte var ett dåligt utflyktsmål. Men Pilane, wow. Vi fick båda kickar av konst- och naturupplevelsen. Vädret var perfekt, växlande molnighet och rätt svalt. 100 kr inträde och i entréskjulet satt en man i min ålder ungefär. Vi betalade och småpratade om att häftet var gratis i år, vilket det inte brukar vara, och vem driver Pilande – sneglandes på Västra Götalandsloggan på häftet, och vem äger marken och, ja, såna frågor. Vi fick kryptiska svar.
På vägen dit hamnade vi på Sundsby säteri, vilket heller inte var ett dåligt utflyktsmål. Men Pilane, wow. Vi fick båda kickar av konst- och naturupplevelsen. Vädret var perfekt, växlande molnighet och rätt svalt. 100 kr inträde och i entréskjulet satt en man i min ålder ungefär. Vi betalade och småpratade om att häftet var gratis i år, vilket det inte brukar vara, och vem driver Pilande – sneglandes på Västra Götalandsloggan på häftet, och vem äger marken och, ja, såna frågor. Vi fick kryptiska svar.
Sånt här drivs inte av en styrelse i demokratisk anda. Konst kan inte drivas demokratiskt. Staten äger marken. – Nehej, sa Ethel, Staten äger inte mark, det är alltid en företrädare för staten, t ex kommunen, landstinget, något verk eller så, men aldrig bara Staten. Mummel mummel, Statens Fastighetsverk, mummel, mummel. Jag sneglade som hastigast på förordet i häftet samtidigt som det blev kö bakom oss. Det var skrivet av en för mig obekant person, Peter Lennberg. Jag fick bara för mig att mammen vi hade framför oss visste långt mer om Pilande än vad han gav sken av. Så jag frågade – Vad heter du?
- Peter sa han och så gick vi.
Konstupplevelsen tog vid. Vi betade av skulpturerna allteftersom under en maklig promenad. Ibland stötte vi ihop med andra och resonerade om vad konstnären kan tänkas ha menat. Själv fick jag klockrena egna tolkningar.
Mot slutet satt vi vid några skulpturer uppe på ett berg då nämnde Peter kom förbi. Vid det här laget var Ethel och jag helt överens om att Peter måste vara Peter Lennberg och att han förmodligen var upphovsman till hela grejen. Vi ropade åt honom med ett Wow och tummen upp. Han var på väg att ta hand om ett lamm som han fått meddelande om att det haltade. För ja, det var hans lamm som betade bland skulpturerna.
Bilder med kommentarer kommer
Vi pratade en bra stund med Peter på vägen ut och fick veta att han var fd SVT-filmare, att han bosatt sig i närheten och fascinerats av landskapet och dess förhistoria. Det började med att han ville öppna landskapet så som han föreställde sig att det måste ha sett ut en gång i tiden. Så han fick projekthjälp till röjning och fårbete på mark som då tillhörde Riksantikvarieämbetet. Allteftersom landskapet faktiskt öppnade sig föddes idén om skulpturpark och så drev han igång Pilane Heritage Museum i egen regi, ibland med offentlig hjälp, ibland inte, och nu visas skulpturer för 9-e året. Eller var det 10-e-? Initierat och drivet mer eller mindre en person, fick vi intrycket av. Så vitt jag förstått saken, efter koll på nätet, så driver han denna Museiverksamhet som Enskild firma med en omsättning på 1-4 miljoner kronor per år.
Kommer ev mer text också
Kommentarer
Trackback