Bentes blogg

Efter att ha gått igenom diverse papper som blivit liggande, t ex skrivit på och skannat in hur jag vill ha mina pensionsutbetalningar, betalat räkningar, satt in lånepapper i sin pärm, aktiverat nya betalkort och kollat hur jag sköter ekonomin på nätet i nya banken, ja det tog sin tid, begav jag mig mot slutet av arbetsdagen till Kungsgatan 5 och butiken Sova. Jag hade räknat ut att jag behövde gå till ett ställe med brett och kunnigt sängutbud och lotten föll på Sova-butiken på Kungsan.

 

Där blev jag omhändertagen av en ekonomistuderande deltidsarbetande yngling som servade bara mig i flera timmar.

 

Jag provade 5 typer av ställbara sängar, valde till slut mellan en Hästen och en Tempur och till slut stod jag med ett kvitto och några Tempurkuddar i handen och hade köpt en Tempur ställbar säng för flera tiotals långsjalar.

Här ska sovas gott. Om ett tag. För det tar flera veckor innan leverans.

Jag är nöjd med mitt val, men kan inte låta bli att tänka på hur säljarbetet gick till. Det lämnar viss undrande eftersmak. Som att ha blivit intensivt missionerad och frälst, på någe vis.

En snygg ung manlig expedit behandlade mig uppmärksamt och exklusivt som vip-kund. (Med undantag för en tjej såg jag bara unga manliga expediter i 20-årsåldern. De såg alla ut som om de jobbade på bank med snygga kostymer och håret kammat bakåt och med lite längd på håret därbak.)  Fick prova olika sängtyper alltifrån Hästens med rena naturmaterial till Tempurs rena latexsäng och olika varianter däremellan. Jag blev tilltalad som alltmer kunnig sängexpert. Jag fick prova olika prisnivåer. Endast en säng, den billigaste, saknade ställbar mekanism (!). Därmed gick den inte att jämföra på samma sätt som de andra och jag fick veta att den hade betydligt kortare livslängd också. Vi pratade hållbarhet på sikt, värme- och fuktavledningsförmåga, känsla, helhetsintryck, estetik, hårdhet, ergonomi, hur lätt/svårt det är att vända sig i sängen, pris, om kroppsvikten förändras, om förvaringsmöjlighet under sängen (glöm det), sitthöjd, och ja, det gick att prata om detta i flera timmar. En bra fråga var – om alla sängarna kostade lika mycket, vilken skulle jag då välja? När jag till slut gjort mitt val, där faktiskt pengarna fick vara utslagsröst, så tillkallades ytterligare en yngling som pratade igenom mitt val, han kände på det stöd kroppen fick under madrassen och ja, han tyckte nog att både säljkollegan och jag gjort ett mycket gott val.

 

Jag var närmast berusad av att ha legat skönt i alla dessa sängar, av alla bekräftelser på mina behov och synpunkter och förmodligen över denna intesiva ungdomligt manliga uppvaktning.

Om två till fyra veckor kommer två montörer och sätter ihop sängen på 90 x 200 cm på plats till användbart skick och tar emballaget med sig. Bädda får jag göra själv. Till dess får jag väl sova på soffan eller på en uppblåsbar madrass som jag använder då jag tältar.

Nu när jag vaknat upp efter en natts bearbetning av vad jag var med om – det känns som en dröm - är jag nöjd med att ha klarat av kapitlet sängköp och på det klara med att gårdagens manliga uppvaktning inte gick med i köpet. Det var en engångsgrej. Men jämarns vilket lyft min kropp kommer att få. Hej och hå.