Det är nu det händer
Nu händer det, det där jag förberett i minst ett halvår. Men känsla och förnuft är så långt ifrån varandra man bara kan komma.
Det känns som att jag inte bor någonstans, allt är i uppluckring och jag är bostadslös. Grabbarna på Timrå Express springer benen av sig med mina kartonger från källare och lägenhet här i Göteborg. Grannarna klagar på att obehöriga kan komma in genom den port där de bär ut mina saker och där en person hela tiden håller vakt. Hissen går skytteltrafik. Lägenheten i Kvarnskogen Sollentuna står öde och tom. Jag befinner mig känslomässigt utslängd i intighetens universum.
Den känslan blir inte mindre av att titta på flyttbilen och veta att där inne, där finns mitt hem och här ute står jag i regngloppet.
Förnuftet säger något annat. Just nu, sedan i fredags, äger jag faktiskt två lägenheter, en i Göteborg och en i Stockholm. Så bostadslös är jag då rakt inte. Jag har redan fått nycklarna till min Stockholmslägenhet och pinkat in revir genom att placera ett mjölpaket i skafferiet och en öl i kylen. Snart kommer mitt pick och pack dit också och jag kommer att vara överlastad med saker. Det finns mycket smått och gott att göra ett hem av.
Och det är nu det händer.
Kommentarer
Trackback
