I båda ändarna av ett arbetsliv
Karin och jag ställde till med Prat-med-mat i söndags. Vi bjöd in ett gäng arkitekter, vi var 7 närmare bestämt, som alla gick ungefär samtidigt på LTH Arkitektur (alltså Tekniska högskolan i Lund) i början av 1970-talet. Vi var kursare med varandra i olika konstellationer.
Då stod vi på ena sidan om arbetslivet och tog våra första trevande kliv in i det arbetsliv som gav de möjligheter, tillfälligheter och erfarenheter som formade arbetsdagarna. Sen gick det som det gick.
Nu, efter sisådär 40 år, står vi på tröskeln till pensionen. Vi är i andra änden, med största delen av arbetslivet bakom oss. Vi ägnade oss att titta bakåt, på var vår resa i arbetslivet och livet. Vi kunde se hur tillfälligheterna blev till avgörande milstolpar som formade vår väg. Det är sånt man bara kan se då man tittar i backspegeln. Himla intressant.
Två av dem är gifta med varandra och är fortfarande projekterande arkitekter. Förutom de husritande arkitekterna var där en specialist inom fysisk tillgänglighet, en kommunal samhällsplanerare av storstad, en miljödomare, en byggnadsförvaltningsexpert och en organisationskonsult. Det tycks mig också som om vi är tungviktare inom våra respektive områden. Jag slogs av vilken imponerande bred kompetens och erfarenhet vi besitter tillsammans trots att vi bara gått en och samma yrkesutbildning. Trots att merparten av oss inte blivit vid vår läst, lovordade alla att utbildningen trots allt varit till nytta.
Alltmedan vi berättade om våra respektive 40-årsresor drack vi glögg med pepparkakor och mögelostkräm, åt oxsvanssoppa med gott bröd och fina ostar, och på det citronkladdkaka med grädde till kaffe/te/sherry.
Berättelserna gav många associationer, samtalsämnena tröt inte och det tog mååånga timmar. Vi hade himla trevligt. På den återkoppling Karin och jag fick verkar det som om inte bara jag tyckte det.
Flera dager efteråt går jag fortfarande och tänker på våra snirkliga arbetslivsöden formade av inre lustar, möten vi haft på vägen, organisationerna och det klimat vi verkat i och samhällsutvecklingen/konjunkturerna i stort. Och naturligtvis vår familjesituation.
Det känns som en gåva att ha fått ta del av dessa stycken självupplevd 40-årig nutidshistoria.
