En vecka med kartonger
Jag sitter nyduschad och fräsch på tåget på väg till Stockholm. I ryggen har jag en vecka med kartonger och några jättemysiga möten med vänner.
Det jag gjort skulle nog tagit en dag för proffs. Men nu är jag en gammal otränad tant, så då går det tio gånger långsammare.
Men det går. Ungefär 60 kartonger står staplade i lägenheten och ytterligare bortemot 10-15 kartonger ska packas eller bara numreras där nere i källaren. Det fick jag inte gjort nu och jag iddes liksom inte ägna ytterligare ett antal tröstlösa timmar där nere i mörkret. Det får jag ta helgen innan flyttlasset ska gå (måndag 17/11).
Under veckan har jag konsumerat en rad olika radiodokumentärer. Provade också skvalmusik, men det funkade inte så bra. Jag blir bara trött av skval. Även om det är kvalitetsskval. Men djuplodande berättelser kring samhällsfenomen, det orkar jag nästan hur mycket som helst. Bara det inte är alltför deprimerande innehåll.
Programmet om mordet på den holländske politikern Pim Fortuyn är exempel på ett program med ett förfärande aktuellt tema. Det handlade inte så mycket om mordet i sig utan mer om Holland som frisinnat land, om växande främlingsfientlighet och hur den kan piskas upp av någon som sätter ord på vad många tänker.
De här dokumentärerna får mig att gå och tänka och det vitaliserar.
Sitter också med några frågor. Åligger det säljaren att plocka ner gardinstångskonsolerna? Och ta bort plugg och täta borrhål? Undrar om mäklaren kan svara på sånt.
Här på tåget satt jag med två ynglingar som plankade resan. En av dem satt på min plats men fick maka på sig lite. De såg rätt såsiga ut på ögonen och ansträngde sig inte för att hålla sig undan konduktören. Inte visade de någon oro inför att hon skulle kolla ett biljettnummer heller. De pratade om att de hade en coach som skulle kliva på i Skövde och då betala deras biljett. Det där med coach hade konduktören hört förut. När hon kom tillbaka hade hon an manlig konduktör med sig som verkade ha haft med dem att göra tidigare. Hon konfronterade de halvsovande herrarna kom med att ha en ogiltig biljett och sa att hon var ointresserad av både deras pass och coachen i Skövde. Det var bara att kliva av, menade hon. Det blev lite hätskt här med hot om polishämtning och okvädningsord om okunnig tågpersonal. Mooootvilligt gjorde de det. I Alingsås.
Det jag gjort skulle nog tagit en dag för proffs. Men nu är jag en gammal otränad tant, så då går det tio gånger långsammare.
Men det går. Ungefär 60 kartonger står staplade i lägenheten och ytterligare bortemot 10-15 kartonger ska packas eller bara numreras där nere i källaren. Det fick jag inte gjort nu och jag iddes liksom inte ägna ytterligare ett antal tröstlösa timmar där nere i mörkret. Det får jag ta helgen innan flyttlasset ska gå (måndag 17/11).
Under veckan har jag konsumerat en rad olika radiodokumentärer. Provade också skvalmusik, men det funkade inte så bra. Jag blir bara trött av skval. Även om det är kvalitetsskval. Men djuplodande berättelser kring samhällsfenomen, det orkar jag nästan hur mycket som helst. Bara det inte är alltför deprimerande innehåll.
Programmet om mordet på den holländske politikern Pim Fortuyn är exempel på ett program med ett förfärande aktuellt tema. Det handlade inte så mycket om mordet i sig utan mer om Holland som frisinnat land, om växande främlingsfientlighet och hur den kan piskas upp av någon som sätter ord på vad många tänker.
De här dokumentärerna får mig att gå och tänka och det vitaliserar.
Sitter också med några frågor. Åligger det säljaren att plocka ner gardinstångskonsolerna? Och ta bort plugg och täta borrhål? Undrar om mäklaren kan svara på sånt.
Här på tåget satt jag med två ynglingar som plankade resan. En av dem satt på min plats men fick maka på sig lite. De såg rätt såsiga ut på ögonen och ansträngde sig inte för att hålla sig undan konduktören. Inte visade de någon oro inför att hon skulle kolla ett biljettnummer heller. De pratade om att de hade en coach som skulle kliva på i Skövde och då betala deras biljett. Det där med coach hade konduktören hört förut. När hon kom tillbaka hade hon an manlig konduktör med sig som verkade ha haft med dem att göra tidigare. Hon konfronterade de halvsovande herrarna kom med att ha en ogiltig biljett och sa att hon var ointresserad av både deras pass och coachen i Skövde. Det var bara att kliva av, menade hon. Det blev lite hätskt här med hot om polishämtning och okvädningsord om okunnig tågpersonal. Mooootvilligt gjorde de det. I Alingsås.
Min färd går vidare till Stockholm och början på mitt nya/resterande liv. Jag ska se ut en ny skön ställbar Tempur-säng så fort jag kommer åt. För i framtiden ska jag sova gudomligt skönt. Har jag tänkt.
Kommentarer
Trackback
