Marknadernas begränsade angelägenhet
Ibland, när jag liksom tillåter mig att grubbla helt fritt, tänker jag på mänskligheten. Vad vi är för ett slags djur här på jordklotet. Det kan man grubbla sig fördärvad på.
Faktum är att vi blivit väldigt många och att vi organiserat oss så att vi sakta men säkert förstör den jord vi lever på och av. Dessutom har vi mage att sätta på oss skygglappar i en vägran att se vår roll i vad som sker. Det där med sakta är en perspektiv-fråga. Egentligen går det rasande fort.
Lasse Berg har kommit ut med ännu en bok om människans utveckling. 2005 utkom Gryning över Kalahari – om människan under de senaste 6 miljoner åren, 2011 utkom Skymningssång i Kalahari, om människan under de senaste hundra åren, och nu i år Ut ur Kalahari, om människan de senaste 50 åren.
Han lanserar teorin om att vi är lata bussiga nomader och fascineras över att vi är så omhändertagande och hjälpsamma och att vi fått det väldigt mycket bättre de senaste 50 åren. Så har jag i alla fall uppfattat det det från intervjuer och artiklar. Har dock inte läst honom. Noterar att han grubblar över samma frågeställningar som jag själv gör.
Jag tänker att det nog är så. Bland annat. Men vi är väldigt komplexa med multikompetenser, och omtänksamheten är bara en av många, ibland motsatt verkande karaktärsegenskaper, som mänskligheten bjuder tillvaron på.
Man skulle kunna se människans strävan, drivkrafter och behov som upphov till marknader:
Faktum är att vi blivit väldigt många och att vi organiserat oss så att vi sakta men säkert förstör den jord vi lever på och av. Dessutom har vi mage att sätta på oss skygglappar i en vägran att se vår roll i vad som sker. Det där med sakta är en perspektiv-fråga. Egentligen går det rasande fort.
Lasse Berg har kommit ut med ännu en bok om människans utveckling. 2005 utkom Gryning över Kalahari – om människan under de senaste 6 miljoner åren, 2011 utkom Skymningssång i Kalahari, om människan under de senaste hundra åren, och nu i år Ut ur Kalahari, om människan de senaste 50 åren.
Han lanserar teorin om att vi är lata bussiga nomader och fascineras över att vi är så omhändertagande och hjälpsamma och att vi fått det väldigt mycket bättre de senaste 50 åren. Så har jag i alla fall uppfattat det det från intervjuer och artiklar. Har dock inte läst honom. Noterar att han grubblar över samma frågeställningar som jag själv gör.
Jag tänker att det nog är så. Bland annat. Men vi är väldigt komplexa med multikompetenser, och omtänksamheten är bara en av många, ibland motsatt verkande karaktärsegenskaper, som mänskligheten bjuder tillvaron på.
Man skulle kunna se människans strävan, drivkrafter och behov som upphov till marknader:
- Aggressiv och maktlysten – vapenindustrin
- Sportande och tävlande – idrottsrörelsen med OS i spetsen, himmel vilka arenor vi bygger till idrottens lov
- Religiöst rättrogen – vi för krig med varandra om den rätta tron, för vilken vi bygger kyrkor
- Hjälpsam och omvårdande – vårdindustrin, katastrofhjälp
- Njutnings- och nöjeslysten, humortörstande – nöjesindustrin, godis- och skräpmatsindustrin liksom kulinarismen.
- Kunskapstörstande – utbildnings- och vetenskapssamfundet
- Drogsökande - droghandeln
- Kärlekssökande, bekräftelsetörstande – trafficking, kontaktförmedlingar, kändisskapsiver
- Estetiska skönhetsivrare – mode heminredning
- Konstnärligt självuttryckande – teater, konst, musik mm
- Materiell välfärd – statusprylar, konsumtionssamhället
Man behöver vara blind för att inte se dessa marknader som ska tillgodose våra drifter och behov.
Men oj vad kortsiktig den tillfredställelsen är. Förgänglig, skulle jag vilja säga.
Man kan undra över vad vi håller på med, egentligen. Det här med evolution, långsamma skeenden, överblick, långsiktighet, ansvar för vad vi ställer till med, det står inte särskilt högt i kurs. Inte ur marknadssynvinkel. Men däremot ur angelägenhetssynvinkel.
Kommentarer
Trackback
