Bentes blogg

Det är måndag och jag tror att det är vardag och att nu börjar det. Liksom. Arbetsskjortans ärmar är bildligt uppkavlade. Men sakta, mycket sakta, förstår jag att jag sitter på en annan planet än arbetslivet i övrigt. Upprört erfar jag hur våra respektive tankekartor krockar.

Jo alltså, jag sitter och administrerar. Betalar fakturor, plockar med papper i pärmar och gör klart för mig att nu är det ett nytt år, då nya pärmar ska tas i anspråk. Är lite duktig, tycker jag själv. Förbereder också samtal med min nya bankkontakt om mina huslån, som jag tycker jag betalar för mycket för. Hur kan jag sänka bokostnaden och ska jag möjligen betala av lite på lånet – eller behöver jag dessa pengar som buffert?

 

Så var det då det där med SJ årskort. Mitt nuvarande går ut 18 januari. Ett nytt kostar 43300 kr, i en klump. Kommer det att löna sig? Och vad är då det? Löna sig, menar jag. Jag sätter stort värde på friheten att kunna resa vart jag vill på kort varsel. Och det kan jag med SJ årskort. Men man ska ju resa en del för att det ska bära sig.

Nu tog jag ett beslut. Det är värt mycke med den där friheten. Jag unnar mig ett årskort även i år, trots att framtida intäkter och framtida resandemängd är så ovissa. Så jag knappade in www.sj.se och påbörjade betalningen.

 

I fjol betalade privat och sen fick jag rådet att ta kostnaden i företaget och fakturera privatpersonen Bente en del av summan. Så får det bli i år med. Med den skillnaden att företaget betalar årskortet först och sedan fakturerar privatpersonen. Beslutet var taget och jag laddade med att ha företagskortet i beredskap för att kunna betala med det.

Här tog det stopp. När det kom till betalning ville systemet att jag skulle gå via bankbetalning och hur jag än gjorde så förvalde systemet privata Bente som betalare. Provade med att registrera ny resenär. Men man ska skriva personnumret på den som ska resa på kortet och då halkade systemet in på mitt privata konto.
Än så länge anar jag intet om det där med helg. Men det kommer snart.

Jag ringde nämligen till SJ för att få råd. Min fråga var bara om det är hos SJ eller hos min bank som det blir fel? Ringde både 0771 75 75 75 och 0771 75 75 55. En automatröst ville jag skulle välja ärende. Jag valde … och valde och valde. Visst hopp fick jag då jag valde företagskund, avtalsärende och då hamnade jag i en kö där jag snart skulle bli betjänad. Jag var nummer ett. Det var jag i mer än 5 minuter innan jag gav upp. Hur jag än valde, så fick jag så småningom veta att öppettiderna var helgfri vardag mellan 8 och 17. Ja, och jag ringde faktiskt runt 13-tiden, mitt på ljusan dag. Till slut tackade de för att jag ringt och välkommen åter. Och därmed bröts samtalet. Igen. Och ingen. Och igen. Många gånger.

Under den här sejouren konstaterade jag mitt traditionella hälsomönster. Pulsen går upp, jag blir skitstressad och osäker på om jag redigt kommer att kunna redogöra för mitt ärende då jag väl kommer fram. Och om jag kommer att komma ihåg de koder jag behöver komma ihåg för att kunna fullfölja köpet. Det är trots allt en rätt stor summa pengar jag ska betala på ett bräde.

Efter en stund blir jag alltmer förbannad över att ideligen bli avsnoppad genom att samtalet avbryts. Det var då själva fan, tänker jag. Så här får det inte gå till.

Det är nu som det smyger sig in en vag – och svag – känsla av att kanske, kanske är det nåt annat fel här. Kan det möjligen vara så att det inte är vardag idag?

Ja, jag provade ju att ringa min nya bankkontakt i ett annat ärende och hon hade semester och återkommer i morgon. Kan det alltså MÖJLIGEN vara helgdag i dag?

När tanken förvandlats från en svag obehagskänsla till en redig fråga som söker sitt svar var det lätt. Det var bara att googla och svaret kom minsann omgående. Ingen kö eller avsnoppning här inte. Klara besked. Det är helg idag.

Detta minikrig på kammaren är priset för att ha drivit eget de senaste 30 åren. Man blir liksom alltmer förflyttad till en annan planet. På den planeten är det högst flytande kring vad som är arbetsdag och helg. Där finns inga klämdagar att arbeta in. Ingen reglerad semester. Inga reglerade arbetstider över huvud taget. Efter att ha vistats på den planeten länge, så påverkas tankemönstren.

Det fanns alltså inte på tankekartan att jag var fel ute. Jag som annars är så bra på att tro att allt krångel som har med det internetiska att göra är mitt fel.

Det är värt att ge den här tankekartan ett namn. Jag är ju inte ensam där. Men jag tror att jag är svårt skadad i tankemönstren som vi småföretagare och entreprenörer tillägnar oss. Det är inte en sjukdom, men absolut ett tillstånd. När anställdas tankemönster möter entreprenörens kan det ibland kollidera. Som nu, t ex. Men ett bra namn på dessa tankekartor har ännu inte kommit till mig. Annat än möjligen anställningskartan och entreprenörskartan / småföretagarkartan. Eller anställningsplaneten och småföretagarplaneten.

Nåväl. I alla fall förde de ett kort och intensivt krig i min tillvaro alldeles nyss. Nu torkar jag svetten ur pannan och försöker gå vidare i livet. Med två oförättade ärenden i bagaget.