Bentes blogg

Jag hade finbesök fredag-lördag, av hela Tuva-familjen från Solna. Alla damerna (Tuva, Signe, Hedda) övernattade medan Leo var på kvälls- och nattjobb. De unga damerna håller på att lära sig att mormor flyttat till Sollentuna, eller som de säger, Solnatuta. Man kan inte få alla stavelserna rätt när man är nyss fyllda tre.

Jag var lite fundersam hur de skulle reagera på en lägenhet med massor av skräppåsar, en hel del ouppackade lådor och ett fullproppat och lättillgängligt bokskåp. Jag hade laddat med en skål med träklotsar och en stor hög barnböcker i förrådet. Skulle de gå bärsärk och riva och slita i allt, eller?

Men nej då. Det var serveringsvagnen, som för närvarande är mitt soffbord, och kontorsstolen på hjul som låg bäst till. Med dem kunde de leka hur länge som helst och i stort sett vad som helst också. Men det blev mycket leka-åka-buss-och-tåg. Säkerhetsbälte är något alla måste ha. De hittade en låda med gamla skräpsmycken. Halsbanden blev säkerhetsbälten och armbanden blev säkerhetsbälten till gossedjuren. Hur länge som helst. Sedan gick det också bra att hoppa strömhopp från soffans armstöd ned i ett kuddhav. 25-30 år gamla Bamsetidningar kom väl till pass i nedlugnande syfte. Och de njöt hejdlöst över att sova skavfötters på en uppblåsbar madrass under ett rosa täcke. – Jättemüsigt, tyckte de.

På lördan såg vi dansföreställningen Marmelad i Zebra-dans regi och lokaler på Söder. Efter det drog vi åt olika håll. Jag for till Ikea Barkarby för att titta på de byråar (Malm) jag tänkte köpa. Vita, vitlaserad ek eller bara ekfaner? Det var första gången jag var där och jag hade problem med orienteringen. Var är vagnarna, var är toaletten, var är tag-själv-lagret och var är kassan. Och inte minst, var är jag?

Jag var bedövande trött efter att ha hittat mina prylar, bestämt ytskikt och skulle till att börja ta från de olika hyllorna i tag-själv-lagret. Alldeles för tungt för såna som mig. Det blev en lång kö-väntan innan jag kunde resonera om min situation. Valde både plockservice och hemtransport. Själv satte jag mig på en buss till Sollentuna och ännu en buss till Kvarnskogen och mest bara dooog när jag kom hem.

Nu, söndag kväll, har varorna kommit och ja, de är fortfarande tunga och jag gruvar mig att ge mig i kast med minsta byrån, som får bli den som jag ska lära mig monterandets konst på, har jag tänkt. 

Men snart så, snart har jag kommit i ordning i Solnatuta.