Bentes blogg

En dag i veckan som gick, tisdag närmare bestämt, for jag in till stan för att medverka i vad jag trodde var ett tillfälle att känna mig för om Kör-för-alla kan vara nåt.

På nätet hade jag sett att vänner till körmedlemmar var välkomna. Jag hade mailat och frågat om det var OK att jag kom trots att jag inte har nån vän i kören, än. På det mailet ficka jag inte något svar. Jag tänkte att det nog var OK att jag kom. Så jag tog min buss till Sollentuna och därifrån pendeln söderut.

Av i Karlberg som reseplaneraren föreslog. Kom ut och såg ett glittrigt Stockholm med St Eriksplan i sikte och tänkte
- Wow, tänk att jag bor här.

Vandrade några få 100 meter till Rörstrandsgatan 5. Eller, jag hittade inte det riktigt. Vare sig på Reseplanerarens karta eller på Google Map. Däremot fanns en stor Filadelfiabyggnad med en mycket stor mängd människor vimlande utanför som skulle på julkonsert eller handla i de julmarknadsaktiga stånden utanför.

Jag letade runt hörnet men fann inte det jag sökte. Så jag gick tillbaka och frågade två tjejer i folkvimlet och jodå, de skulle också på Kör för alla och en av tjejernas mamma var körmedlem och de var ”vänner”. Jag bad att få vara vän till den där mamman jag med. Den ena tjejen ringde sin körande mamma för att höra var det var nånstans.

Det visade sig att alla människorna, alltså folkhorden, skulle på samma ställe. Vi landade i en stor proppfull hall och det glunkades om att där var 1500 människor. Jag hade ståplats längst bak.

Julkonserten var indelad i två delar, en uppvärmning för både kör och vänner och en konsert-del med bara kören. Caroline, alltså Caroline af Ugglas som leder kören, showade och hade sig på bekant maner, så man blev alldeles glad.

 

Uppvärmning

Hon beskrev det viktigaste med att sjunga: Attityd (alltså här-kommer-jag-och-jag-kan-sjunga, minsann-attityden) och gäspa (för att en slapp käke ger avslappnade stämband). Vi andades med magstöd (in - tjock mage, ut - liten mage) och sjöng några skalor och övade vibrato på översta respektive nedersta tonen i skalan. Vibrato kan åstadkommas om man låtsas att man blir rädd för ett spöke som kommer och skrämmer just på översta och nedersta tonen. Vi höll rytmen genom att veva med armarna och allmänt röra oss. Sjöng lite Elvis, U2 och nåt mer. Texterna projicerade hon på två stora väggskärmar.

Alltså, första lektionen: attityd, gäspa, magstöd, spöke och veva-med-armarna-rytm. Det kommer man rätt långt med.

Konsert

Konserten gick till så att vi vänner fick sitta på scen och så sjöng kören för oss. Alltså, det bör ha varit över tusen personer som sjöng så det visslade om det. Pop och rock. Mest tanter. Glada sådana. Med attityd och arm-rull. En 70-åring grattades på scen med att vi alla sjöng för henne. En musiker, minns inte namnet, kom på slutet och tackade för körens medverkan på hans skiva och så sjöng dom en låt tillsammans.

Så var det då slut och alla människorna tycktes välla till Karlbergs pendeltågstation, så som efter värsta fotbollsmatchen. I två vågor. Förs gänget som skulle med Bålsta-tåget och så vi som skulle med Märsta-tåget.

 

Efteråt gick jag med känslan av att ha ett stort leende i magen. Det leendet sitter kvar än, nästan en vecka senare. Det här ska få bli min melodi.