Känn ingen sorg för mej, Göteborg
Nu sitter jag här på SJs Lounge i Göteborg med känslopyttipanna i kroppen. Lägenhetsaffärerna är så gott som avklarade. Det strular bara lite med återbetalningen av överbryggningslånet.
Promenerade nerför Avenyn i kylslaget solsken och vandrade omkring i Nordstan. Köpte några saker på Claes Olsson.
I gott minne har jag gårdagskvällen med Inger och Ethel. Som att komma till en värmestuga och inta ett kärleksbad. Trots att framför allt Ethel var trött efter flerdagars Miljöparti-konferens i Karlstad. Ååå, vilka fina vänner jag har här.
Men alltså – summa summarum har lägenhetsaffärerna gått väldigt bra. Det är bara känslorna som inte hänger med. Eller håller på med sitt.
Göteborg är skrudat i juleskrud, vattnet blänker och här är bedövande vackert. Köprushen i Nordstan kan jag vara utan, men nu har jag det lugnt och skönt här i SJ-loungen. Flera timmar kvar innan möte med kollegan och innan jag tar tåget hem till Stockholm ikväll.
Är väl medveten om att detta är avslutet på en era i mitt liv. Jag känner mig aningen blödig, men egentligen varken ledsen, vemodig eller särskilt glad. Mest bara trött. Och intrycksmedveten. Alla påflugna värvare, tiggare och försäljare är en direkt plåga, en dag som denna. Tänker att det kanske inte är så konstigt med tröttheten efter att de största affärerna hittills i mitt liv gått vägen.
- Lämna mig ifred, säger kroppen. Stör inte mitt Göteborgsavsked.
- Känn ingen sorg för mig, Göteborg, gnolar jag.
Promenerade nerför Avenyn i kylslaget solsken och vandrade omkring i Nordstan. Köpte några saker på Claes Olsson.
I gott minne har jag gårdagskvällen med Inger och Ethel. Som att komma till en värmestuga och inta ett kärleksbad. Trots att framför allt Ethel var trött efter flerdagars Miljöparti-konferens i Karlstad. Ååå, vilka fina vänner jag har här.
Men alltså – summa summarum har lägenhetsaffärerna gått väldigt bra. Det är bara känslorna som inte hänger med. Eller håller på med sitt.
Göteborg är skrudat i juleskrud, vattnet blänker och här är bedövande vackert. Köprushen i Nordstan kan jag vara utan, men nu har jag det lugnt och skönt här i SJ-loungen. Flera timmar kvar innan möte med kollegan och innan jag tar tåget hem till Stockholm ikväll.
Är väl medveten om att detta är avslutet på en era i mitt liv. Jag känner mig aningen blödig, men egentligen varken ledsen, vemodig eller särskilt glad. Mest bara trött. Och intrycksmedveten. Alla påflugna värvare, tiggare och försäljare är en direkt plåga, en dag som denna. Tänker att det kanske inte är så konstigt med tröttheten efter att de största affärerna hittills i mitt liv gått vägen.
- Lämna mig ifred, säger kroppen. Stör inte mitt Göteborgsavsked.
- Känn ingen sorg för mig, Göteborg, gnolar jag.
Kommentarer
Trackback
