Yrkesvägledning

Här sitter jag och skriver och tänker och redigerar och skriver och tänker och… samtidigt som jag lyssnar på PewDiePie, Felix Kjellberg, sommarprataren 9/8.

Han tog risken att sluta på Chalmers trots föräldrars och vänners bestämda avrådan, sålde varmkorv i kiosken intill, och spelade videospel som han spelade in och som han la ut på YouTube. Han hade inte något egentligt mål, han var skoltrött och ville ta en paus och göra det han tyckte var kul.

Idag är han ett medialt fenomen, störst på TouTube med 29 miljoner prenumeranter, miljardtals visningar och tjänar ett flertal 10-tals miljoner kronor varje år. Under resans gång växte målsättningen fram, han ville bli störst på YouTube och ja, det lyckades han med. Han fick många följare och många hatare. Allt har tagit rent groteska proportioner. Och som sagt, han anses vara ett medialt fenomen. Kännarna kliar sina huvuden. How come?

Jag lämnar dem att fundera ut svaren på den frågan alldeles själva. Det jag vill skjuta in mig på är allas våra goda råd till våra barn. För vi vill ju väl, eller hur?

Vad grundar vi våra goda råd och vår oro på? Det må ju vara bilder från det förgångna, hur det var när jag själv växte upp. Om ens det. Jag tänker på min som Max som landat lyckosamt efter många år av harvande där han haft lusten som drivkraft. Han har också hamnat i den internetburna globala svängen, kan man säga. Även han jobbar med sånt som det inte ens var möjligt att tänka ut innan det landade i ett faktum.

Alltså, alla lyckas ju inte, men … Jag själv tar i alla fall till mig att det kan vara en god idé med en viss ödmjukhet till vad som kan vara möjligt i framtiden för dagens unga. Yrkesvägledning - till vad och varför?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0