Barnbarnsberoende
Idag fick jag en kommentar som värmer hjärtat så det tar hoppsasteg.
Leo, pappa till tvillingbarnbarnen, ringde och berättade att hela familjen satt och pratade om förestående födelsedagskalas. Tjejerna fyller 3 den 24 augusti. De pratade om vilka de skulle bjuda. Kattis, Petra, Lova… - Jag älskar Kattis, säger Signe. – Men vill ni inte att mormor ska komma då? – Jo, mormor får komma, hon är min favorit, säger Signe.
Det är bara för underbart. Jag tror inte Signe har innebörden i ordet ”favorit” helt klar för sig, inte än. Men hon prövar att använda orden och tids nog så lär hon sig. Jag passar på att njuta som om hon visste vad hon sa. Ett annat lite mer avancerat ord för en knapp treåring är ordet ”perfekt”. Det har jag hört henne använda flera gånger i sommar.
Igår ringde barnbarnet Tyra med sin mammas hjälp. Hon ville berätta om att hon hade ett nytt plåster på sig.
Jag älskar att följa barnbarnens språkutveckling. Det är som ett beroendeframkallande medel. Jag har definitivt torskat dit. Jag är barnbarnsberoende.
Kommentarer
Trackback
