Känslomix

Nu har jag varit där. Dit inga utan särskild passersedel kommer. Därmed är jag ännu lite mer Göteborgare.
 
Jag står högst upp i tornet på Posthotellet och se ner på GP-huset, Scandic Hotel och bortöver Odinsgatan och kvarteren i Stampen där jag bor.
 
Det var en märklig upplevelse. Jag var nyfiken på utsikten och gladde mig åt att träffa Calle, han med passersedeln till tornet. Samtidigt spökade höjdrädslan. Det var en bedrift att gå fram till fönstret och ta denna bild.
 
Denna känslomix gav en särskild krydda till upplevelsen. Lite både och. Eller hit och dit. Så som vägen är där nere i bild. Lite virrigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0