Inte mig med på tåget

Läste ett meddelande på face-book, ett riktigt brev, som handlade om att jag skulle kopiera brevet för att visa att jag tycker om mina vänner och att avsändaren skulle kunna kolla att jag verkligen brydde mig. Jag förstår inte logiken. Bryr jag mig om mina vänner mer om jag kopierar en annans text?

Det får mig att minnas en annan situation där jag inte heller förstår logiken. Jag vandrade i folkvimlet i centrala Göteborg häromdagen och tog emot ett litet kort, stort som ett visitkort, av en främmande mansperson. Evigheten, stod det. Hemma läste jag det noga. På ena sidan var kortet tättskrivet med en text som löd ungefär så här.

Vi ska alla dö. Oavsett religion. Och under våra liv har vi alla syndat. Mot 10 Guds bud. Och så var alla budorden uppradade. Vi är så syndfulla att vi alla förtjänar att rättmätigt straffas med döden. (Där fick jag hicka. Skulle jag förtjäna dödsstraff genom mitt sätt att leva. Nej, hallå där.) Men så sände ju Gud sin son som tog straffet åt oss människor. Han befriade oss från dödsstraffet. Nu kan vi nu åtnjuta evigt liv om vi uppfyller en sak. Vi ska tro på Honom. Det är det enda vi behöver göra. Spelar ingen roll hur vidriga vi är eller har varit. Bara vi tror på Gud och Jesus, så ordnar det sig.

Det finns flera logiska kullerbyttor här. Dels var det det här med dödsstraffet. Jag protesterar. Så syndig är inte jag. Sen var det det här med att få evigt liv bara genom att tro. Ska vi inte ha några morötter alls att göra något vettigt av våra liv? Värna om vår avkomma, vår värld, visa kärlek och sånt? Vad slags samhälle blir det av det?
 
- Nä, inte fick dom med mig på tåget, de där från www.evigheten.com.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0