Bentes blogg

Igår fyllde barnbarnet Tyra 1 år. Hon firades i helgen som var och jag var på plats bland gratulanterna.

 

Maken till mogen jubilar får man leta efter. Hon var som gjord för uppvaktning.

 

Vi samlades vid 12-13-tiden och satt som solar i möblemanget runt henne på golvet. Så fikade vi, smörgåstårta. Och sen var det dags för paketöppning. Hon gladde sig, som den ettåring hon är, lika mycket över paketens snören som över blinkande och pipande leksaker. Ett paket i taget, leka en liten stund och sen nästa blandat med förföriska leenden. Morfar satt en bit bort och emellanåt flirtade hon med honom också så han inte skulle känna sig utanför.

 

Efter någon timme ansåg föräldrarna att det var dags för en tupplur. Hon vinkade åt oss med samma glada leende, ungefär som om hon sa - Hej på en stund, jag är strax tillbaka. Och det var hon. Nu var det dags för tårta. Första gången hon åt något så sött i sådana mängder. Hon fick nämligen äta så mycket tårta hon ville. Och det ville hon. Det var inga som helst problem att trycka in en rejäl mängd tårta. Sen blev hon socker-hög och var fortfarande nöjd och glad.

Hon var aningen mera svårsövd på kvällen och sov lite oroligt på natten. Benen hade sockersprattel i sig och hon liksom väckte sig själv.

Jag har väl aldrig sett maken till en så kapabel jubilar vid så unga år. Hon var en fröjd för alla och jag tror vi var en fröjd för henne.