Det hade underlättat
För en tid sedan fick en kompis till mig beskedet att hennes man är gravt pannlobsdement, inte längre kan bo hemma och att man inte kan göra något åt saken. Det är rökt. Nu läser jag en bok Hjärngänget av Nisse Simonsson. Den handlar om stora män och någon enstaka kvinna som haft mycket makt och varit sjuka i sina huvuden, med förfärande konsekvenser för undersåtarna. De har många millioner människors liv på sitt samvete. Och Hitler var inte värst.
Det här har gjort att jag emellanåt googlat på hjärnsjukdomar. Det öppnar en ny och förklarande värld.
Min mamma blev mot slutet svårt sjuk i sitt huvud, inser jag. Hon fick några stroker och en mängd tia-attacker och hon blev rejält personlighetsförändrad. När jag läser om aggressiva utfall, om inbillningar, våldsamhet, om misstänksamhet, ångest och depressioner, så minns jag min mamma. Hon hade allt det där.
Det är bara det att jag inte visste, inte förstod och heller inte fick förklarat. Istället hade jag några tröstlöst svåra år med en mycket hjälpbehövande och förfärligt vidrig mamma. Och hon var särskilt utstuderat vidrig mot mig, sitt enda barn. Nånstans förstod jag ju att hon inte kunde hjälpa det.
Nu inser jag att det var mycket jag inte förstod. Det hade underlättat att få förklarat att hjärnskadorna kan ge de symtom hon hade. Det hade verkligen underlättat.
