Bentes blogg

Avslutar berättelsen om cyklandet med småfolk med två händelser där Hedda är huvudperson. Vad du som läsare kan behöva veta är att Hedda är en nätt liten dam på 9 kilo och knappt 2 år gammal (fyller 24 augusti). Hon ser ut som lilla My, med smala pinniga ben.

 

Hedda och pappa Leo var på affären och handlade mat. De köade vid varubandet för att få betala. Hedda hjälpte till att lägga upp varorna på bandet. Efter dem i kön var ett gäng uppumpade tatuerade värstingkillar som la sina coca-cola-flaskor på bandet, alltmedan de tuppade sig för andra och varandra.

 

Hedda började plocka med deras flaskor. 

- Öh, tjejen, det där är våra flaskor. Ge tillbaka dem.

- Nej, sa Hedda. 

Tänk, de blev svarslösa och liksom tappade sin tuppkraft. De väntade snällt tills hon var klar med dem och pappa hade lockat henne därifrån.

_____ 

 

När vi skulle resa till fastlandet i fredags hade jag hand om Hedda och vi checkade in gåendes medan föräldrarna tog en annan väg med cyklar, vagnar och Signe. Jag hade att bevaka det stora tältet, två småtält, en rygga och en Hedda.

 

Vid incheckningen stod flera uniformerade personal och hängde (vi var i god tid och anstormningen av resenärer hade inte börjat) och jag förklarade att Hedda var rymningsbenägen. Medan jag visade biljetter hjälpte en rutinerad kvinna till med att låta Hedda hålla i ett personalkort med gummibandsnöre. Det fångade hennes hela uppmärksamhet. Tacksam var jag för det. Väl genom incheckningen var det bara några meter rakt fram till väskbandet, där jag kunde bli kvitt det mesta handbagaget.

 

Jag gick målmedvetet rakt fram till väskinlämningen och Hedda rymde, lika målmedvetet, åt höger. Personalen förklarade att det inte var nån fara, hon kunde inte komma nånstans. Pu.

 

En man kom och hämtade mitt stora tält. ??? (Senare fick jag veta att det var för brett för deras transportband.) I förvirringen med barn på rymmen och ett manuellt hämtat tält råkade jag pollettera de två småtälten, som tjejerna skulle sova middag i på båten om en stund. (Men det tänkte jag inte på då.)

 

Nu var jag befriad från allt bagage, utom ryggan med de viktigaste förnödenheterna. Blöjor, t ex. Kunde alltså börja jaga rätt på den rymningsbenägna och hittade henne missnöjt gnyende längs bort i avgångshallen. Hon tyckte nog jag var tråkig som inte kom och jagade henne med en gång. Hon hade säkert fått stå ojagad i flera sekunder. Men nu fick hon vittring och la iväg åt andra hållet. Vi jagade varandra fram och tillbaka i avgångshallarna en god stund.

 

Ett tu tre la hon iväg mot väskinlämningen. Eller rättare - bakom väskinlämningen.

 

Med väskinlämningen är det så att det finns ett avgränsningsband som gör att alla människor med förstånd förstår att innanför bandet ska man inte gå. Hedda kunde gå raklång under bandet, som inte hade någon som helst hindrande inverkan på henne. (Och hade den det, så var hindret till för att inte bry sig om det minsta.)

 

Hon smet in bakom väskinlämningen. Det var ett utrymme på sisådär 30 cm brett mellan väskbandets tak och fasadfönstret. Inget för mormödrar i ardennerklassen, men absolut promenadbekvämt för Heddor. Så vek hon av mot vänster och hamnade i en gång mot självaste incheckningsutrymmet, där personalen sitter och checkar in bagage. Det stod dock också en pelare där, som gjorde att hon inte nådde ända fram till dem. Och, framför allt, de nådde inte riktigt fram till henne heller.

 

Nu hade Hedda tre personal och en mormor som inget annat ville än att hon skulle förflyttas därifrån. Personalen lockade med personalkort, nycklar och annat blingbling, och med vänliga ord om att hon skull kunna lyftas fram till mormor. Jag sa åt dem att bara ta bort henne därifrån, mot hennes vilja. De ville tydligen inte våldföra sig på henne utan försökte med det ena lockpocket efter det andra. De vädjade och de lockade med roliga saker.

 

Om det hade Hedda bara ett att säga.

- Nej.

 

Man skulle kunna uttrycka det som så att de i den stunden tappade all sin uniformerade personalkraft.

_____ 

  

Finns här en sensmoral (= grubbla)?

Det skulle kunna vara att bäraren till kraftstärkande statushöjande utstyrslar mister all sin kraft om det inte finns någon i andra änden som samtycker till maktuttrycket. Utstyrseln blir verkningslös om någon helt enkelt inte bryr sig. Särskilt om någon är en späd liten Hedda på knappt 2 år.

 

Jag kanske ska tillägga att jag i det stora hela hade ett underhållande resesällskap.