Riktigt ruggigt
Igår såg jag på ett gruvligt intressant program på Kunskapskanalen*. En amerikansk religionsprofessor John L. Esposito pratade på temat Islam och media. Han berättade om muslimsk identitet i västvärlden och hur internet och media påverkar vår syn på den. Tipsade min son Max om det. Max har startat en blogg Besvärlig där han luftar sina filosofiska tankar. Inspirerad av tipset skrev han denna blogg.
Och jag blev inspirerad av vad han skrev, och hur. Vilket renderar en ny blogg, nån gång, kanske.
Nu lyssnar jag på föredraget igen. Budskapet är tydligt. Muslimer är, statistiskt sett, väl integrerade i det amerikanska samhället. Arbetsgraden och andelen studerande är högre, arbetslösheten är lägre än för amerikanen i gemen. Media skildrar inte den verkligheten. De har ekonomiska intressen att skilda våld, extremism, ond bråd död. De tenderar att överinformera sådana händelser. Det påverkar allas vår bild av muslimer, inklusive deras egen bild. Ruggigt.
Det får mig igen att tänka på nyhetsförmedling i stort. Nyhetskanalernas egenintressen att överleva, tjäna pengar och att ge folk vad de vill ha, alltså vad som säljer, gör mig skakis. Det är inte bara ruggigt. Det är riktigt ruggigt.
Det är intressant hur de mest islamofobiska rörelserna ofta är vad de anklagar alla muslimer att vara, fast på riktigt. Om vi tittar på den kristna högern i USA och främlingsfientliga partier i Europa så är de sexistiskt könsnormativa, vill låta deras ideal och trista kultur dominera hela samhället och de visar allt för ofta våldsamma tendenser. Högerextremism och separatism verkar vara ett oerhört mycket större problem än den minimala minoritet av muslimer som också är islamister och terrorister.
De mest extrema högerexstrema lyfts inte fram som terrorister. De bara skrämmer folk de inte gillar, bränner byggnader, misshandlar folk som sympatiserar med eller ser ut att sympatisera med något de ogillar och genomför i extremfallen omfattande bombdåd och massmord i sin ideologis namn.
Ja, eller hur? Det behövs sättas ord även den "diskreta" formen av vardagsterror.
En sak är "hur det är" och en helt annan sak är "hur det framställs i media".
