Handlar det om mig?
På Hörselskadades förening köpte jag batterier till mina nya hörselapparater. 24 kr förpackningen och jag drog till med att köpa 10 pak när jag ändå var i farten. Det ska räcka ett bra tag, drygt ett år.
- Tyvärr, vi tar inte kort. Men vi kan skriva en utbetalningslapp om du vill.
Det ville jag. Jag fyllde i uppgifterna om avsändare på blanketten. Jag skrev med min egen handstil så som jag brukar skriva. Rätt stort och drivet, men ändå tydligt. Tycker jag själv. Se själv.
Den unga damen i kassan läste och kunde inte riktigt tyda. Så hon gick till en äldre kollega som intygade att det var läsbart, det jag skrev. Vi växlade några ord om den yngre generationens handskrift. Att de textar snarare än skriver.
Shit. Det som den yngre tjejen hade framför sig var alltså en gammal dams handskrift. En sån där skrift som är svårläst för yngre.
Att min handstil skulle tillhöra det förgångna och vara svårläst bara för det har aldrig någonsin fallit mig in. Det här blir en tuff dag för mej, som känner mig så ung i sinnet.
- Hörapparater och ålderdomlig handstil - skulle det handla om mig?
Kommentarer
Trackback
