Eureka
Det här med religioner och om det finns en Gud eller inte. Eller flera. Ett evigt samtalsämne. Ett evigt trätoämne. Om vilket det förts många fysiska, mentala och andliga krig. I det getingboet gör jag ett tillfälligt besök, inspirerat av Max´s blogg Besvärlig.
Först och främst, så var det inspirerande att mitt tips till honom ledde till en reflekterande blogg från hans sida. Och hans blogg inspirerade mig vidare till att ge mig in i ett av tidernas största getingbo. Jag vet att han söker ett lärande, och om det kan jag säga att nu pågår ett lärande. I alla fall hos mig. Han har en hållning som inspirerar mig till lärande.
Mitt tips, hans blogg, mina tankar om den, en kommentar till honom och plötsligt står det fullkomligt klart för mig. Allt blev så enkelt. Eureka. Jag har lärt något. Ska försöka förklara den nyupptäckta enkelheten. (Inte lika enkelt.)
Så här tänker jag. Diskussionen om Guds existens eller inte kommer ur ett synsätt på tillvaron där det finns en objektiv sanning, som både kan sökas och finnas. Det blir till en diskussion kring vad vi kan veta och vad vi "bara" kan tro.
Jag har inte den synen på tillvaron som en objektiv sanning. Alltmer ser jag tillvaron som en social konstruktion. (Det har ett fint namn, socialkonstruktionism, och tillhör den postmoderna vetenskapssynen.) Det finns ingen (eller nästan ingen) objektiv sanning. Det finns (nästan bara) subjektiva sanningar. Dvs att vi har våra egna sanningar och att de skiljer sig, och liknar, andras sanningar. Sanningen beror på vem som tittar, på vad och i vilket sammanhang (kontext) och med vilken bakgrund det sker. Och för den delen också med vilka framtidstankar det sker.
Religion är en social konstruktion
Därmed blev kriget om Gudarnas objektiva existens fullkomligt ointressant. Annat än som samhällsfenomen, förstås. De finns, eller inte finns, i varierad grad, hos var och en.
