Bentes blogg

Idag startade jag och vi, en beredningsgrupp, det nya uppdraget.

 

Jag befinner mig i en grupp som till att börja med ska förstå projektets kritiska frågor och komplexa samband, som behöver styrelsebeslut för att kunna drivas vidare. Det berör byggande med en handfull olika huvudmän som ska samsas på liten yta, det berör affärsmodell för kommersiella lokaler, det berör olika ägande i både horistontell och vertikal led, det berör järnväg, spårväg, buss, bil- gång- och cykeltrafik, det berör slirvig jordmån och arkeologi... på en liten yta med ytterst begränsad tillgänglighet.

 

Vi ska försöka bringa ordning på det tjorviga nystan av tid, rum, organisation, juridik och pengar, som det innebär att göra verklighet av storstilade planer. Det är en av Göteborgs satsningar på nytt trafiknav och förtätning av stadsbebyggelse. Vi ska medverka till att ta planerna till tredimensionell verklighet i skala 1 till 1. Det ska också till många signalskrudade gubbar med hjälm till det.

 

Mums för en som triggar igång på att bringa ordning på det som är riktigt komplext och att tillföra det mänskliga och organisatoriska perspektivet i klassiskt byggande. 

 

Det innebar att jag gick till Macforum och skaffade mig en låda som det står RUN WINDOWS ON YOUR MAC på. Jag kommer inte in på den gemensamma dokumentpoolen från min mac och var beredd att köpa en ny PC bara för det här jobbet. Men så fick jag tips om att det går att köra Windows på Macen och att med en särskild programvara så kan jag ha båda systemen uppe samtidigt och bara växla emellan. Så nu har jag ett litet krig frmför mig innan det här fungerar. Men det ska nog gå. Hej och hå. 

 

Än så länge nöjer jag mig med att vara lite förtjust över det tjorviga uppdraget. 

 

Det här är intressant. Den där stunden av enkel glädje över en framgång, den är kort. Väldigt kort. Det går bara några minuter, upp till några timmar av okomplicerad glädje innan ett nytt nu infinner sig. Oj, va mycket det är att göra, ska jag verkligen jobba så mycket med just det här, med de här, klarar jag det, orkar jag det, orkar projektledaren, grejar jag att vara ensam kvinna i gruppen, ja, en oändlig räcka med frågor dyker upp som solkar bilden av okomplicerad glädje.