Bentes blogg

Känslor är färskvara. Eftersom jag varit på kanten att bli missmodig och få sänkt självkänsla vill jag passa på att fästa på pränt hur nöjd jag är med mig själv, precis alldeles nu-yss.

Träffade Pia, min nya ekonomikontakt på min nya ekonomiredovisningsfirma, för ett resonerande möte.

Det kom att klarna bilden för mig själv. Tillsammans utreder vi hur årsbokslutet ska optimeras så att det blir så bra som möjligt för mig personligen utifrån ett värsta scenario. Inte för att jag jobbar på att det värsta ska hända, nej tvärt om, men ur ekonomisk synvinkel ska situationen göras så gynnsam som möjligt om det värsta händer.

Det värsta är total tvärnit på intäktssidan. Alltså att jag helt enkelt står där utan inkomster på nya året. Grc-projektet kommer inte loss, vilket just nu är troligt, och det blir inget annat heller, vare sig uppdrag eller anställning, trots att jag jobbar flitigt på att få till det.

Då ska jag veta om det är bäst för mig att ta ut ”max” lön nu för att ligga bra till vid ev arbetslöshet eller sjukdom. Eller om jag ska ta ut så lite som möjligt för att ha större buffert. Pia ska kolla med både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen hur regelverket ser ut för mig. Vidare skulle jag faktiskt kunna pensionera mig, men det varken vill jag eller bör, ur ekonomisk synvinkel. Då har jag nog inte råd att bo kvar. Vidare kan det vara en fördel att ha ett bra resultat i företaget, men riktigt varför begriper jag inte.

Jag är himla nöjd med mig själv för att jag är lite om mig och kring mig just nu. Det känns som om jag redan lyckats rida ut intäktsbortfallet. (Känslor är verkligen förrädiska. Alls inte att lita på.) Det värmer inombords, liksom den nyss intagna linssoppan. Däremot är det kylslaget runtikring mig, både symboliskt och rent faktiskt där jag sitter i kontoret på Landeriet. Fy för den va kallt här är. Brr.