Bentes blogg

Idag blev det vår. I alla fall här. Och i alla fall inuti mej.

Byte av täcke till sommarvariant. Cyklade iväg till Atkins, men bromsade till bara några meter från mitt hem. Tänk om jag skulle kolla den där frissan som håller till så nära mej. Jag klev in och jodå, där stod hon och hon kunde klippa mej på stört.

Nu har jag blivit vårklippt av Selma och är himla nöjd.
- Förlåt Tuva, men jag tror du är brädad.

Selma kommer från Bosnien, talar mycket bra svenska, är trebarnsmor med barn från 7 år och uppåt och änka. Maken dog i en motorcykelolycka för 4 år sedan. Ganska nyflyttad till staden där hon växte upp. Hennes föräldrar bor här och det var när hon blev änka som hon flyttade tillbaka. Här kan föräldrarna hjälpa henne. Vi pratade om förlusters betydelse i våra liv. Om barnens väl och ve efter en förlust. Om mångas frågor: - Har du träffat nån ny? - och om vår "irritation" över den frågan. Om språk och musikalitet. Om entreprenörskap och att hyra en frisörstol i ett centralt men ändå "bakom" område. Om yrkesval. Om att jag med mitt jobb behöver se presentabel ut uppe på huvudet. Klippning var 6-e vecka ger mig denna presentation. (-Oj oj, tänkte jag, som klipper mig 3-4 gånger per år.)

- Va mycket man hinner prata om på en klippning! Vi berörde heavy stuff och jag kände mig tillfreds efteråt. Hon förstod hur enkel och tuff frisyr jag vill ha, hur oändligt lite jag är beredd att göra för att se snygg ut. Att kam är ett sparsamt använt verktyg hos mig. Jag använder kardan, mest. Hon kommer att få besök av mig igen.

För övrigt går hela jag och bubblar. Vårkänslor, ja visst. Men det är också kring förra bloggen som gör att jag fniss-bubblar.

Jag försöker förstå varför jag tycker det är så sanslöst roligt med den evolutionärt viktiga tanten.

Jag la ut bloggen på FaceBook och fick en kommentar från Håkan, som jag tror leder mig till något sorts svar. Han skrev "Tantpoäng till dig Bente!:) Senare tids forskning har ju också kastat nytt ljus över utvecklingsmekanismerna. Man har visat att samarbetsförmågan varit avgörande för såväl överlevnad som utveckling. Darwin hade ingen aning om att en tant skulle ta hans efterföljare i örat...".

Det är nåt med att i de mest bortglömda eller deflekterade (ung. bortviftade) samhälls-sfärerna finns evolutionens motor. Det som "räknas" är det offentliga livet, utbildning, försvar, styrelseskick... Där finns folket med rang, inflytande och stinna bankkonton. I hemmets vrå finns de oansenliga, obetalda, oglamorösa, oviktiga, de som inte precis hamnat i historieböckerna eller på löpsedlarna. Särskilt den åldrande tanten är oviktigheten personifierad, tänker jag. Och här kryper det fram att hon är en av evolutionens motorer.

Jag tänker på de länder där kvinnor beslöjas från topp till tå, där de måste hålla sig till hemmets sfär, där flickor som strider för utbildning är potentiella mordoffer. Det blir lite märkligt att något så undanskymt oviktigt är så viktigt för släktets fortlevnad. Ännu en av livets paradoxer.

 

Jag drar slutsatsen att rang och status inte alls har med verkligt (evolutionärt)  inflytande att göra. Det är nog detta faktum som ter sig så komiskt för mig. Tror jag.

 

Evolutionär kraft ligger alltså i 

• individens överlevnad (survival of the fittest)
• gruppens samarbetsförmåga
• klanens förmåga att ta hand om sin avkomma

I den trion av evolutionsmotorns viktiga kuggar framträder kvinnan som allt annat än oviktig. Även den åldrande kvinnan.