Bortkollrad, men med skyddsängel
Efter dagens förvärv skulle jag ha en stunds samtal med Inger kl 18.30. Rundade hörnet från min arbetsplats (nr 3) och bestämde att handla något enkelt ätbart på nyöppnade Willys.
När jag klev in i affären passerade jag en man i vindfånget som stod och sålde nåt, typ en sån där tidning som ger pengar till uteliggare, eller en vänsterblaska. Såg faktiskt inte så noga på blaskan. Däremot noterade jag att det var en riktig snygging, sån där med karaktärsfullt utseende.
Vandrade i den stora affären och hittade ingenting. Efter att ha gått flera varv ändade jag upp med att köpa mig några bananer. Satte mig att äta i förbutiken och tittade åter på den där vackre mannen. Kunde han vara 50 tro? Eller kanske till och med 60? Vad kan en sån snygging ha varit med om i sitt liv som gör att han står där och säljer tidningar? Alkoholist, eller före detta? Eller bara obotlig idealist? En som slår underifrån?
Sen gick jag ut till cykeln, sneglandes på snyggingen, låste upp och cyklade iväg.
Då jag var praktiskt taget framme, nära Amerikahuset, insåg jag att jag inte hade jobbväskan med mig. En snabb tankevurpa gav vid handen att jag helt enkelt måste ha glömt att sätta väskan i cykelkorgen när jag cyklade iväg från Willys. I väskan fanns mitt jobb. Dator med laddare och diverse kablar, almanacka, dagboksanteckningar, mapp med anteckningar från senaste projekteringsmötet och som jag håller på att skriva rent, pennor...
Jag bestämde mig för att det skulle gå bra. Jag vände därför inte tillbaka utan klev in till Inger och ringde upp Willys därifrån.
En bussig Sonja hjälpte mig att leta. Det visade sig att det var en person som lämnat in väskan. En skyddsängel.
Inger och jag enades om att det var den sköne mannens fel alltihop. Han kollrade bort mig. Tur att jag hade en skyddsängel. (Undrar om det var han?)
När jag klev in i affären passerade jag en man i vindfånget som stod och sålde nåt, typ en sån där tidning som ger pengar till uteliggare, eller en vänsterblaska. Såg faktiskt inte så noga på blaskan. Däremot noterade jag att det var en riktig snygging, sån där med karaktärsfullt utseende.
Vandrade i den stora affären och hittade ingenting. Efter att ha gått flera varv ändade jag upp med att köpa mig några bananer. Satte mig att äta i förbutiken och tittade åter på den där vackre mannen. Kunde han vara 50 tro? Eller kanske till och med 60? Vad kan en sån snygging ha varit med om i sitt liv som gör att han står där och säljer tidningar? Alkoholist, eller före detta? Eller bara obotlig idealist? En som slår underifrån?
Sen gick jag ut till cykeln, sneglandes på snyggingen, låste upp och cyklade iväg.
Då jag var praktiskt taget framme, nära Amerikahuset, insåg jag att jag inte hade jobbväskan med mig. En snabb tankevurpa gav vid handen att jag helt enkelt måste ha glömt att sätta väskan i cykelkorgen när jag cyklade iväg från Willys. I väskan fanns mitt jobb. Dator med laddare och diverse kablar, almanacka, dagboksanteckningar, mapp med anteckningar från senaste projekteringsmötet och som jag håller på att skriva rent, pennor...
Jag bestämde mig för att det skulle gå bra. Jag vände därför inte tillbaka utan klev in till Inger och ringde upp Willys därifrån.
En bussig Sonja hjälpte mig att leta. Det visade sig att det var en person som lämnat in väskan. En skyddsängel.
Inger och jag enades om att det var den sköne mannens fel alltihop. Han kollrade bort mig. Tur att jag hade en skyddsängel. (Undrar om det var han?)
Kommentarer
Trackback
