Bentes blogg

Jag har ju beklagat mig över att jag inte ser vägen framåt i tillvaron. Det har handlat om jobbvägen, om företagens utveckling. Jag otrivs rejält med en situation där kompassen snurrar 360 grader. Eller ännu värre, där jag känner mig instängd utan väg ut. Det har känts som val mellan pest eller kolera. Så har det varit en tid.

Nu konstaterar jag att det händer intressanta saker. Det är som att tillvaron självt stakar ut vägen, som jag alltså inte ser. Det är som att jag sitter och kör i en bil som står stilla men att tillvaron under och runt omkring rusar förbi så att det ändå blir en rörelse av det hela. Tillvaron visar vägen. Det är tillvaron som kör, inte jag.