Bentes blogg

Jag har vistat Sundsvall några dagar för att jobba torsdag, fredag och måndag. På fejsbook hoade jag om det var nån som ville umgås med mig under helgen. Gärna nära svampskog. På det nappade nyvunna kompisen Kerstin. Jag bad henne dessutom om sol.

Kerstin och jag har ”umgåtts” sedan 2007, men inte som kompisar. För en tid sedan, i samband med min flytt, gjorde vi slut på det gamla umgänget och inledde en ny relation, kallad vänskap. Det är lite speciellt att byta roller. Man både känner varandra och inte alls känner varandra. Lika bra att liksom börja från början.

 

Jag tror faktiskt inte jag gjort det nån gång förut, alltså bytt roller inom en befintlig relation. I alla fall inte så tydligt rollbyte. (Ja, jo, när jag tänker efter så har jag ju varit med om att gå från kärt äktenskap till sval vänskap och knappt det). Nu är jag alltså med om ännu en rollförändringsresa och det hänger jag gärna med på, för Kerstin är en underbar, intelligent, kreativ, drivande och ganska galen människa.

Nåväl.

Jag konstaterar att hon levererade över förväntan. Full pott. Skog, säng och massor med sol. Brittsommar. Vansinnigt trevligt.

Vi har lagat mat, stängt en sommarstuga, plockat svamp, handlat mat och PRATAT. Om livet, bakåt och framåt. Om kärlekar. Om att vara uppfylld av och gilla sitt jobb och att det har ett pris. Om att vara karriärkvinna och mamma. Och dotter med för den delen. Om hennes studier i annat land. Om boenden och den svårplanerade framtiden. Det kommer så lätt in händelser som ställer alla planer över ända. Existentiella händelser, som inte låter sig viftas bort. Om oskrivna böcker. Om kläder och saker och ja, massor. Och det känns liksom inte färdigpratat.

Kerstin är inte den passionerade kantarellplockare som jag är. Men hon lotsade mig ut i skogen helt nära där hon bor och sa att hon hört att det ska finnas svamp här. Vi knatade på ett tag och såg inga. Inte först. Kom överens om att den som först ser en liten gynnare må skrika tjoho.

 

Tjohoet kom efter ett tag. Där stod dom. Trattisarna. Inte i mängder, men absolut till belåtenhet. Sen dök guldet upp. Dubbeltjoho. Vi fann minsann både trattisar och gulisar. Med det blev min helg fullkomnad. En halv korg blev det. 

 

Jag hade på förhand tänkt ut att jag ville visa en karaktäristisk sida av mig. Den sidan av mig heter Bentes kantarellsås. Den gör man så här, se nästa blogg. Den såsen gjorde jag till söndagsmiddagen och den gick av allt att döma hem.

Det var en jättefin helg. Verkligen vilsamt aktiv och befriad från jobbtankar. Rena semestern.

- Tjoho.

- Dubbeltjoho.