Skjutvild - utan att förstå varför
Sitter hemma vid TVn, Malou efter tio. Skriver protokoll från ett möte medan en stek strax blir klar i ugnen. Modevisning där årets vinnare av Guldknappen visar kläder. Visningen spär på min aversion mot modet nu. Jag får spunk.
Alla brudarna har stövlar på sig. Sportiga kläder. Väldigt smala ben. Läderbrallor. En del glitter.
Tröjorna såg riktigt härliga ut. Sportigheten har jag intet emot. De smala benen inte heller, även om de inte är något för mig. Men stövlarna. Alla, och då menar jag verkligen ALLA, har skyhöga sylvassa klackar. Malou kommenterade – man får väl ta med sig gympadojor i väskan.
Jag blir skjutvild i humöret.
Det jag nu undrar över är varför det här med skorna provocerar mig så. Jag ser mig inte som en särskilt lättprovocerad person. Men nu djävlar…
Det finns värre samhälleliga knepigheter att förfasa sig över här i världen. Min erfarenhet av terapi får mig att misstänka att roten till upprördheten finns i min barndom nånstans. Jag ska nog komma på vad det handlar om. Jag till och med anar. Redan.
Kanske blir det en blogg om det med?
Kommentarer
Trackback
