Härligt, förfärligt
Idag har jag haft en dag med flyt, utan sånt där teknikgrums som förpestade tillvaron igår. Det kan bero på att jag inte konsulterat den internetiska världen just alls. Toppade dagen med att premiärbevista vattengympan på Valhallabadet.
Hur det var? Jo, det var härligt. Bra instruktör, bra musik, bra hållning hos ledaren – vi gör efter egen bästa förmåga. Jag njöt så jag skrattade. Kände kontakt med mitt själv som var förpackat inom muskelbälte runt mage och rygg. Ja, hon instruerade hur vi skulle spänna buk och stjärt och ha hållning och ja,… kan inte redogöra för allt. Men jag kände verkligen det där bältet runt det som jag upplevde vara mej själv.
Hur det var? Jo, det var härligt. Bra instruktör, bra musik, bra hållning hos ledaren – vi gör efter egen bästa förmåga. Jag njöt så jag skrattade. Kände kontakt med mitt själv som var förpackat inom muskelbälte runt mage och rygg. Ja, hon instruerade hur vi skulle spänna buk och stjärt och ha hållning och ja,… kan inte redogöra för allt. Men jag kände verkligen det där bältet runt det som jag upplevde vara mej själv.
När jag hoppade loss där i vattnet kom jag att förundras över det som kändes som främmande påsar på min kropp. Fem påsar levde sitt eget ystra liv, de rörde sig hej vilt till musiken, men alls inte i takt. I alla fall inte min takt. De flamsade runt i nåt busigt tramsigt och efter ett tag blev jag trött och irriterad på de där påsarnas livliga bångstyrighet.
Vilka de var?
påse 1 = skinka 1
påse 2 = skinka 2
påse 3 = mage
påse 4 = bröst 1 och
påse 5 = bröst 2
Det härliga hade alltså en förfärlig dimension.
Kommentarer
Trackback
