Ett ömt intellekt
Det finns en situation i livet som jag ogillar stort. Det är när jag inte ser vägen framåt. Eller känner mig fångad i en fälla utan att komma ut. Det behöver inte vara rent fysiskt, eller, det är inte rent fysiskt. Det är snarare mentalt.
En del av mig tuggar och tuggar på en situation i arbetslivet där jag inte ser, inte förstår, där jag vet varken ut eller in.
Mitt väsen säger - Kom och ta mig härifrån.
Mitt förnuft säger - Det får du minsann göra själv. Det är ingen annan som kan göra det åt dig.
En sån här gång är det skönt att det finns diverse glädjeämnen också. Som att det är höst, att luften är klar eller vädret busigt, att det växer svampar i skogen, att det finns både gamla och nya vänner som stimulerar det ömma intellektet.
För ömt, det är det.
En del av mig tuggar och tuggar på en situation i arbetslivet där jag inte ser, inte förstår, där jag vet varken ut eller in.
Mitt väsen säger - Kom och ta mig härifrån.
Mitt förnuft säger - Det får du minsann göra själv. Det är ingen annan som kan göra det åt dig.
En sån här gång är det skönt att det finns diverse glädjeämnen också. Som att det är höst, att luften är klar eller vädret busigt, att det växer svampar i skogen, att det finns både gamla och nya vänner som stimulerar det ömma intellektet.
För ömt, det är det.
Kommentarer
Trackback
