Det var bättre förr
Livet före och efter cancern är sig inte likt i åtminstone ett avseende. Numera har jag cancernoja. Det var jag totalt befriad från innan. Cancer var nåt sällsynt som andra fick. Inte jag. Tills jag fick det.
Nu vet jag att cancer är både vanligt och kan drabba även mig. Nojan tar sig uttryck i att jag periodvis är rätt upptagen av grubblerier kring om jag fått en ny cancer nån helt annan stans. Jag har fullt sjå att hålla mig på mattan och bara söka hjälp med proffsbedömning när det verkligen finns anledning att kolla.
Hittills har jag kollats upp på några ställen. Nej då, jag har inte cancer i huden (ett skumt födelsemärke). Jag har inte heller cancer i livmodern, fast fler än jag undrade. Inte heller i knät. Eller mjälten. Eller levern.
Nu är jag inne i en sån där grubbelperiod igen. Tror att det är den pågående urinvägsinfektionen med taggtråd i urinröret som väcker cancerminnen. Så nu tycker jag att jag har onödigt många egenblåmärken – kan det vara leukemi? Fnas i ansiktet och ett egensår – är det hudcancer? En del födelsemärken ser skumma ut – hudcancer även det? Det kliar i huvudet - hudcancer? (Det har i a f varit mjäll.) Har jag inte lite känningar åt levern till – har den vuxit på sig det där blodnystandet som inte ansågs vara cancer? Tänk om den bara kommer att explodera en vacker dag? Lungorna - det är som ett tryck över bröstkorgen - lungcancer? För att inte tala om nämnda taggtråd. Tänk om cancern kommit tillbaka?
Jag läser på nätet. Cancerfonden mest. Mina associationer är för det mesta långsökta. Det lugnar ner mig. Jag konstaterar att jag nog mest bara är inbillningssjuk.
I ett avseende var det bättre förr. Det var då, när jag levde i tron att cancer inte drabbar mig. Det var en sorglös tillvaro i avsaknad av oro.
Nu vet jag att cancer är både vanligt och kan drabba även mig. Nojan tar sig uttryck i att jag periodvis är rätt upptagen av grubblerier kring om jag fått en ny cancer nån helt annan stans. Jag har fullt sjå att hålla mig på mattan och bara söka hjälp med proffsbedömning när det verkligen finns anledning att kolla.
Hittills har jag kollats upp på några ställen. Nej då, jag har inte cancer i huden (ett skumt födelsemärke). Jag har inte heller cancer i livmodern, fast fler än jag undrade. Inte heller i knät. Eller mjälten. Eller levern.
Nu är jag inne i en sån där grubbelperiod igen. Tror att det är den pågående urinvägsinfektionen med taggtråd i urinröret som väcker cancerminnen. Så nu tycker jag att jag har onödigt många egenblåmärken – kan det vara leukemi? Fnas i ansiktet och ett egensår – är det hudcancer? En del födelsemärken ser skumma ut – hudcancer även det? Det kliar i huvudet - hudcancer? (Det har i a f varit mjäll.) Har jag inte lite känningar åt levern till – har den vuxit på sig det där blodnystandet som inte ansågs vara cancer? Tänk om den bara kommer att explodera en vacker dag? Lungorna - det är som ett tryck över bröstkorgen - lungcancer? För att inte tala om nämnda taggtråd. Tänk om cancern kommit tillbaka?
Jag läser på nätet. Cancerfonden mest. Mina associationer är för det mesta långsökta. Det lugnar ner mig. Jag konstaterar att jag nog mest bara är inbillningssjuk.
I ett avseende var det bättre förr. Det var då, när jag levde i tron att cancer inte drabbar mig. Det var en sorglös tillvaro i avsaknad av oro.
- Jaa, det var i sanning bättre förr.
Kommentarer
Trackback
