Deflektion och gamla spetsar
Å så berättade Yvonne Lombard om sina 83 år och att det inne i henne bodde en kvinna av annan ålder. Vilken, det visste hon inte, men inte var den då 83.
Så har jag både tänkt och känt förut. Det är som att det inne i mig bor en Bente som bara är, utan egentlig ålder. Den där inre personen har lånat ut sig till en kropp av olika ålder. I Yvonne Lombards fall en 83-årig kvinnas kropp, i mitt fall till en överviktig 62-åring, vars påsliknande kroppsdelar utanför den där inre sfären, innanför bukens muskelbälte, hoppade och larvade sig på badhuset igår. Det är som att dom där påsarna inte är jag, dom bara sitter där utanpå på mig.
Det här är bedrägligt. Säkert ett bra sätt att deflektera sakernas tillstånd av att jag faktiskt är en hel människa med både ålder och överdrivet ystra kroppdelar.
Deflektion - här pratas om ett intressant fenomen. Flektera, som har innebörden böja eller vika. Om man då deflekterar måste det betyda att man inte böjer (stämmer inte riktigt med bumerangen som faktiskt ändrar riktning...) Jag tror snarare att det handlar om att inte vika eller t o m vika ut, det vill säga något som varit flekterat men sedan inte är det längre, eftersom det finns en aktion i begreppet. Deflektion av dam med påsar? Det måste alltså vara en utvikningsbrud! Det trodde du väl inte om dig själv va', Bente? Själv ägnar jag mig åt reflektion över påse 3, som upptar för stor plats och bara måste reduceras för att återskapa acceptabel självbild.
Dr K
Fniss. Snacka om att tänka out of the box. Det är dock långt kvar innan jag ser mig som utvikningsbrud. Men det är klart, bloggande är en sorts utvikning. Fördelen med den är att jag kan dölja ALLA påsarna.
