Pustervik
Igår var jag på ett skivsläppsgig. I Pustervikshuset.
Folk pratar om Pustervik som om det är något man ska känna till. Nu gör jag det.
Fick tips om giget av min sångledare Simon Ljunggren i Almakören, den härliga lättsamma typ alla-kan-sjunga-kören som jag sjunger i på måndagkvällar. Han är en frontfigur i en grupp SeLest, som släppte en ny skiva igår. Den heter Vår. De kommer ut med tre till, Sommar, Höst och Vinter och sällar sig därmed till samma grupp som Vivaldi tillhör, nämligen musiker som skrivit musik som getts namn efter årstiderna.
Jag cyklade till Pustervik och noterade att jag nog kanske skulle köpt biljetter i förväg. Men det gick bra ändå. Lokalen kändes bekant, som Metropol i Härnösand, fast bara lite större och utan vulgär scenbakgrund.
Min sångledare Simon står i centrum av bilden. Musiken var härlig. Bandet består av 8 personer. Jag njöt i fulla drag men hade också lite märkliga känslor, eller snarare grubblor.
Dom var nämligen riktigt riktigt bra. Borde vara rikskända. Både musiken och artisteriet.
- Men, det är ju bara min sångledares band.
Det är som om det inte kan vara så där bra bara för att det är min sångledare i min enkla kör, som inte är så himla enkel när jag tänker efter. Han får oss att sjunga ljuvligt fyrstämmigt. Nåväl. Behöver se över min inställning till de sammanhang jag är i. En hemläxa till Bente.
Nåväl. Nu vet jag i alla fall vad Pustervik är.
Jag säger då det - jag blir imponerad av allt ditt cyklande! Du är "fartigare" än vad jag föreställt mig... förutom bra sätt att ta sig fram så är det faktiskt inte så dum motionsform heller. Trampa på!
Ja, jag ska verkligen trampa på. Det får bli min melodi, helt enkelt. Tack för uppmuntran.
