Med fötterna i två världar
Turen i söndags fortsatte till Älvängen. Vi skulle se en betongskulptur-poesi-utställning i Repslagarmuseet, men kom för sent. De hade hunnit stänga. Det gjorde ingenting för upplevelsen var maxad ändå. Det var som att hamna med fötterna i två vitt skilda världar. Dekadant förfall av svunna tiders industrier vid sidan av offentliga offensiva satsningar på infrastruktur.
Ett magnifikt förfall. Hade kunnat fota hur mycket som helst. Där stod dörrar och slamrade till utrymmen med metalltankar som innehållit gud-vet-vad. De starkaste glasrutor hade gått sönder och inuti föll allt samman i ett tumult av innertak, gardiner, möbler, dörrar och golv.
Ett stenkast från denna industrimiljö i förfall, byggs alltså den moderna tidens kommunikationssamhälle som ska underlätta pendling och transporter längsmed Göta älv.
Samhällena efter Göta älv, t ex Älvängen, kommer att få oanade uppsving. De gamla industrimiljöerna har all anledning att känna sig hotade.
