Bentes blogg

Det blev av till sist. Med sällskap till och med. Ulla ringde mig när jag stod med händerna i disken och ”skulle bara” innan jag begav mig iväg på konstrunda Halland. Ja, runda och runda. Jag hade tänkt begränsa rundan till två stop, hos Anita Johansson i Kungsbacka och Hans Cullberg på Särö-halvön.

Anita känner jag lite och Hans retade mitt intresse med att vara både arkitekt, grafisk formgivare och konstnär och dessutom ha ritat ett känt hus, svart och frekvent beskrivet i arkitektur-, hus-, hem- och  och inredningspressen. Jag kände en viss irritation inför honom, han verkade bara sååå perfekt och hans karriär toppades med att han också är workout-instruktör. Fick en känsla av en perfekt streber, en nörd, och vissa såna provocerar mig, tydligen. Det var bra att träffa honom. Han var en alldeles vanlig människa och verkligt trevlig att prata med.

Vi stannade länge hos Anita, filosoferade med henne. Jag fångade den här miljöbilden.

Hos Anita fäste jag mig vid ett konstverk, som jag funderar på att köpa.

Verket heter Jag bär på mig själv.

För mig heter det även Jag föder liv. Verket berör mitt inre. Dessutom har jag en vacker plats åt det i mitt hem, om jag gör en smärre rockad bland konstverken.