Klotformad mässingsskål
Jag hade en märklig dröm inatt. En tungviktare, som jag tuggade och harvade om och om igen och jag var trött när jag vaknade. Så här var den.
---
Jag hade fått nytt cancerbesked. Den här gången såg det inte alls bra ut. Det går förmodligen åt helvete. Inga dramatiska känslor över det. Shit happens.
Vi sitter i en presentationsrunda. Vet inte vilka vi är, men det är ett gott sammanhang som jag är engagerad i och vi står inför upptakten av något nytt och spännande. Jag är förväntansfull. Alla säger nåt om sig och berättar om en artefakt de vill ha eller använda sig av. Jag är sist och glöms bort. Det inser jag efter en stund och påpekar ”men jag då, jag vill också vara del av rundan”. Det uppfattas som ointressant. Några samlar sig pliktskyldigast för att höra även mig.
Jag minns inte om jag berättade att jag nog ska dö snart, och gjorde jag det så var det ingen som brydde sig. Men jag vet att jag berättade om min artefakt, en klotformad mässingsskål, liksom ett klot kapat på toppen. Den kan ge magnifikt ljud ifrån sig och den är handgjord och mycket vacker.
Ingen är berörd.
----
- Men hallå! Va fan vill den här drömmen säga mig? Bussigt att lämna mig i en känsla av total marginalisering. Men skålen var vacker, det var den.
Ungefär som den här, fast ännu mer som ett klot.
fin dröm, vågar jag säga något om den? tänker att den handlar om din iver/förväntan att få delge andra dina känslor och tankar, ditt skapande (utöver yrkesarbetet. Artefakten kanske det skapade, som en oerhört vacker sten eller skål, närmast helig = det innersta? Kapad på toppen - betyder det att den är mer som en skål, som kan fyllas/tömmas - eller bara att inget måste vara avslutat, perfekt... eller...
Hej Ulla. Visst vågar du säga några ord... Jag tänker själv i liknande tankebanor, men den där marginaliseringen... ?
marginaliseringen...frestande att tänka på "åldersnojan" - marginalisering=pensionering! Har faktiskt känt så mången dag efter den händelsen, att det liksom inte hjälper hur jag än försöker arbeta mej in i olika nya sammanhang, det blir aldrig detsamma som före - identiteten har blivit för mycket av yrket, den platsen, människorna och så plötsligt en nästan anonym människa bland människor.
marginaliseringen...frestande att tänka på "åldersnojan" - marginalisering=pensionering! Har faktiskt känt så mången dag efter den händelsen, att det liksom inte hjälper hur jag än försöker arbeta mej in i olika nya sammanhang, det blir aldrig detsamma som före - identiteten har blivit för mycket av yrket, den platsen, människorna och så plötsligt en nästan anonym människa bland människor.
Ja, så kan det naturligtvis vara. I mitt fall marinalisering = flytt till en plats jag inte känner så väl och inte känner så många. Who cares? Och förestående pensionering.
Men drömmar är ju som spännande konstverk tycker inte du som jag ? - innehåller mer än ytan eller det man först ser. Har en liten bok av Robert Bosnak (egentligen är det Bosses...)En liten drömkurs. Grundläggande handbok i jungiansk drömbearbetning. Han har intressanta tips, bl a att man ska försöka få syn på det som verkar "ointressant" när man tänker på sin dröm. Där finns budskap som man "inte vill veta". Tyvärr glömmer jag för min del först bort dessa närjag försöker minnas... - Men det med flytten är nog kristallklart - samma här eftersom jag passade på att flytta då, dubbel nyorientering.
