Frågorna hopar sig
Som jag sa. Fem år av bloggande som anonym. Då får man sina vanor. Jag vet hur jag skriver om mig, mitt jobb, mina anhöriga, min bostadsort och bostad - på kryptiska.
Men hur blir det nu?
Den enkla biten är att stå för att jag heter Bente, att jag är nyinflyttad till Göteborg och vid 62 ska etablera mig både i arbetslivet och privatliv i en stad jag nästan inte alls känner. Modigt, säger en del. Det tycker jag med. Till och med dumdristigt. Men nu är det gjort. Roligt och läskigt. Jag kommer även fortsättningsvis att vara personlig. I den här bloggen är jag den okrönta huvudpersonen som tycker, tänker och känner. Jag skriver grubblor.
Det känns relativt problemfritt att stå för vem jag är och vad jag upplever och reflekterar över. Här tänker jag vara mest bara privat. Alltså - jag tänker nog inte skriva så mycket om jobbet. Tror jag. Och heller inte ge existentiella hälsorapporter. I den mån jag har sådana, så får ni som känner mig läsa min anonyma blogg.
Men hur blir det med skrivandet om de mina? De har inte precis bett om att få bli publicerade på nätet. Jag kommer att fråga hur de vill ha det. Tills vi snackat ihop oss kommer jag att fortsätta vara kryptisk med deras identitet, namn och bostadsort.
Jag kommer nog att ha en del etiska grubblor så här i början. Lite läskigt är det allt. Med alla frågorna som hopar sig.
