Det kretsar om skrivande
Denna Valborgshelg kretsar mycket kring skrivande.
T ex tog jag steget efter flera års funderande att bryta anonymiteten som bloggare. Häromdagen träffade jag en kvinna som jag lärde känna under den skrivarvecka jag var på i somras på Åsa Folkhögskola. Nu träffades vi för första gången efter den veckan. Vi pratade om våra liv och våra skrivarliv.
Jag bär på en rad oförlösta skrivarprojekt. Hon gör det definitivt.
För att inte skriva om det jag redan satt ord på så kåpypejstar jag från min anonyma blogg det jag redan publicerat:
Grubbla om skrivargrupp
I förrgår inhandlade jag min nya skrinda och monterade ihop den till nästan färdigt skick. Det var några moment kvar som jag behövde fyra händer till.
Igår hade jag besök av en kvinna som var på samma skrivarvecka som jag själv var i somras. På Åsa folkhögskola var det. Hon fick hjälpa mig att få fast de sista skruvarna på skrindan. Det gick bra.
Vädret var fint och vi vandrade till Trädgårn för att inta medhavd picnic dragen i nya skrindan och för att PRATA. På vägen visade jag Albert Hall, föreningens gemensamhetslokal.
Vi pratade om våra liv och om vårt mer eller mindre aktiva skrivarliv. Hon berättade om Haiku-projektet Skriv ditt liv. Det vänder sig till dem som vill berätta sina liv i eller nära personer funktionsnedsättning. Nordiska Musseet samverkar med HandikappHistoriska föreningen och Arvsfonden om projektet. Mer info om det finns på www.livsbild.se där jag saxar följande:
Projekt Livsbild
Livsbild är en digital insamling av berättelser om att leva med funktionsnedsättning. Historier som speglar livsvillkoren under olika tider, och hur samhället fungerar idag.
Berättelserna ska kunna brukas av forskare, samhällsvetare, politiker m fl. Hon var starkt berörd av möjligheten och en person som så att säga tillhör målgruppen.
Jag berättade om mina skrivarprojekt som ligger till sig i väntan på ledighet eller den långledighet som heter pension.
Lite löst pratade vi om att utgöra en skrivargrupp som stöttar och inspirerar varandra.
Det har jag funderat vidare på. Kanske jag skulle ta ett alldeles eget initiativ? Jag behöver ju vara i situationer där jag trivs och lär känna folk. Kören i all ära, där stortrivs jag. Men jag lär inte känna folk. Vi är för många och man blir anonym i massan. Nej, jag behöver vara i mindre grupper där vi kommer närmare varandra och verkligen pratar med varandra. Uranför jobbet.
Desssutom är jag en driven igångsättare och ledare, så jag skulle nog kunna bidra till att forma en bra liten skrivargrupp. Då kom nästa fundering - ska jag ta lite betalt för att ordna det här? Ja, och därmed är tankarna igång. En grubbla är född.
